Laul: Nu möts de som guldjägare – förutsättningarna är djävulska

SPORTBLADET

Djurgården kan rycka ifrån, AIK kan gå ikapp.

Exakt så djävulska är förutsättningarna inför kvällens Tvillingderby.

Jag vill absolut inte vara någon glädjedödare åt något håll men jag tippar 2–2.

Stockholmsderbyn hör till den typ av fotbollsmatcher som blir sin helt egna historia, oavsett hur de sportsliga förutsättningarna råkar se ut för stunden.

När Samuel Ayorinde fullbordade AIK:s upphämtning från 0–3 till 3–3 på en kvart blev det finalen på en av de mest klassiska matcherna i allsvenskans moderna historia.

Var slutade AIK i tabellen 2003?

De inbitna fansen minns säkert och kanske några till, men jag är säker på att betydligt fler minns upphämtningen och fotbollsvagabonden Ayorindes sena mål (AIK slutade femma 2003, Djurgården vann allsvenskan för andra året i rad).

Tog en plats i fansens hjärtan

Kerim Mrabti skrev inte in sig i historieböckerna på riktigt samma sätt när han vände 0–2 till 2–2 för Djurgården mot AIK i vårderbyt på Tele 2 Arena men han fick garanterat en egen liten plats i alla djurgårdares hjärtan, och talangens resa har ju bara börjat.

Årets allsvenska var då knappt två månader gammal och för tabellen betydde matchen därför inte så mycket (alla poäng är så klart lika mycket värda men ni fattar vad jag menar).

Däremot blev den en viktig del i Djur­gårdens enorma svit på 15 matcher utan förlust, en svit som fortfarande lever, och när lagen nu möts igen gör de det som två guldjägare.

När hände det senast så här långt in på spelprogrammet?

Om inte Nebojsa Novakovic minns, då kan jag erkänna att jag faktiskt inte heller gör det.

Trendbrott i kväll?

Jag tänkte istället lansera en känsla, eller åtminstone prova en tanke, nämligen att derbyna inte riktigt sett ut som de gjorde förr om åren.

Den extrema kamp och duellspelet finns inte på samma sätt längre. Delvis hänger det ihop med konstgräset men jag inbillar mig att det inte har ”smällt” på samma sätt på Friends heller senaste åren. 

Både Djurgården och Hammarby har mer av ”konstgrästrupper” i dag, och inte heller AIK är att betrakta som något särskilt fysiskt lag, även om de bör kunna dominera närkampsspelet när Djur­gården saknar Alexander Faltsetas och Omar Colley.

Ser vi ett trendbrott i kväll? Får vi kanske en så oväntad derbyhjälte som Dickson Etuhu just därför?

En ännu enklare förhandsspekulation är förstås att när AIK saknar så många spelare i backlinjen kommer det att ge tillfällen för formstarka trion Kerim Mrabti-Sam Johnson-Nyasha Mushekwi: Jag har svårt att se alla tre gå mållösa från matchen.

Det samma gäller så klart Henok Goitom som gjort mål i fyra raka allsvenska matcher, dessutom två mål i AIK:s tre senaste hemmamatcher – det är en målform du inte skojar bort.

Ett klurigt läge

Ändå är det tränarduellen jag ser fram emot mest.

Medan Djurgårdens Pelle Olsson hyllas av de flesta, är Andreas Alm mer ifrågasatt, eller åtminstone mer omdiskuterad. Den som hittar bästa taktiken för dagens möte förtjänar all cred han kan få. Med tanke på vilka spelare båda lagen saknar är det ett klurigt läge.

Efteråt brukar det mesta framstå som någorlunda självklart, men jag är glad att jag inte är i vare sig Olssons kavaj eller Alms kostym, särskilt inte vid en eventuell förlust för det här är en sexpoängsmatch, som Dickson Etuhu betonade på Karlberg i går.

Djurgården kan vara hyfsat nöjt med ett kryss men förlorar de är hela försprånget till AIK borta. 

Gnaget är obesegrat på det som plötsligt blivit hemmaborgen Friends, men har pressen på sig att inte bli avhängda från toppen, åtminstone tillfälligt. 

Med sådana djävulska förutsättningar är det säkrast att gå på ett hederligt gammalt derbytips:

2–2.

Dels för att det ofta brukar stämma hyfsat bra, dels för att du ska slippa löpa gatlopp när du ändå inte har en aning exakt var matchen ska ta vägen.