Laul: En hel del att glädjas över i IFK

SPORTBLADET

GÖTEBORG. Derby eller inte derby, det var frågan på förhand.

Men det blev aldrig någon derbykänsla på Gamla Ullevi.

Det blev en 4-0-kross i stället, och IFK Göteborg kan tacka Jasmin Sudic och Sören Rieks för det.

Snacket inför IFK Göteborg och Häcken hade mest handlat om matchen verkligen är att betrakta som ett derby?

– För mig och för Blåvitt är ett derby med stort D Öis eller Gais. Det här får kallas derby för det är enda laget från regionen, sa målvakten John Alvbåge i riktning Häcken.

Så här efteråt är jag benägen att hålla med.

Visst, det var grinigt, småfult, flera onödiga frisparkar och en klar utvisning efter Jasmin Sudics våldsamma satsning mot Riku Riski utan att ens varit nära bollen. Men intensiteten och tempot saknades, och något jättetryck på läktarna var det heller inte tal om. Göteborgsfansen gjorde sitt men Häckens klack var inte många hundra man stor. 13 635 åskådare är nytt publikrekord mellan lagen på Gamla Ullevi men är ändå under Blåvitts hemmasnitt.

Klok Blåvitt-värvning

Kanske bidrog den kvava värmen till det lågintensiva spelet, kanske är det jag som blivit bortskämd efter matcherna i Malmö och Solna för en vecka sedan.

IFK Göteborg var det bättre laget från start, tappade initiativet men erbjöds att komma tillbaka efter Sudics utvisning efter en halvtimme. Nye dansken Mads Albaek visade sig vara en klok värvning, spelartypsmässigt är han precis vad Blåvitt saknat på centralt mittfält: En bolltrygg passningsspelare, just idag i en balanserande roll, och det varit ännu intressantare att se honom i mer framskjuten mittfältsposition. Faller sig kanske naturligt när Gustav Svensson är tillbaka från avstängningen?

– Mads ger oss en dimension till, som Jörgen Lennartsson uttryckte det, och dansken fick ta stort ansvar direkt: Han slog hörnorna från båda håll samt alla inläggsfrisparkar.

Det var Albaek som låg bakom Göteborgs 1-0-mål med en frispark där Thomas Rogne kampade ner bollen till Sören Rieks som koncentrerat tryckte den i mål på halvvolley.

Sören Rieks match

Häcken i underläge med en man mindre men klarade ändå att hota Göteborg som åter gick ner i prestation efter målet: Klasspelaren Paulinho lobbade i ribban på tilläggstid av första halvlek, om det här varit Häckens dag hade Hjalmar Jónsson nickat returen i eget mål, nu var det bara nära att det blev så.

Men det finns ingen anledning att krångla till den här analysen: Sammantaget var det IFK Göteborgs match från början slut.

Eller Sören Rieks kanske jag ska skriva.

När Häcken flyttade framåt i andra halvlek uppstod stora omställningsytor, Göteborg såg till att utnyttja det dubbelt genom att såra Häcken med spelvändningar och ”två-mot-en”-situationer på kanterna. Rieks såg till att vara på rätt tillfälle när ytterbackarna Haaitam Aleesami och Emil Salomonsson forsade fram: 2-0 i öppet mål, 3-0 i öppet mål och matchen över efter en dryg timme.

Frågar du Peter Gerhardsson dog den redan efter tvåan:

– Resten kan man glömma att överhuvudtaget analysera, suckade Häckentränaren.

10-0 på två matcher

En som gärna ser hela andra halvlek igen är Blåvitts vänsterback Haitam Aleesami. Utöver förarbetet till 2-0 sköt han själv 4-0 med en våldsam högerprojektil, extra imponerande med tanke på att norrmannen är vänsterfotad.

Tre poäng betyder att Blåvitt fortfarande leder den superjämna tabellen, och med 10-0 på de två senaste hemmamatcherna drygar de också ut målskillnadsledningen.

Jörgen Lennartsson var ändå inte helt nöjd efteråt:

– Det var en blandad kompott. Resultatet är väldigt bra, prestationsmässigt är det okej. Vi har 10-0 de två sista hemmamatcherna, det är är bra under en dålig period kan man väl kanske säga, sa Jörgen.

Jag förstår vad Lennartsson menar, och utvisningen bidrog som sagt till matchutvecklingen men han har en hel del att glädjas över också: Albaeks insats, fyra mål framåt samt att laget höll nollan utan både Mattias Bjärsmyr och Gustav Svensson på planen. Det ger rimligen spelarna en positiv känsla att ta med när guldstriden snart dundrar vidare igen.