Laul: Det ska inte underskattas

Första vinsten sedan 2008

SPORTBLADET

FALKENBERG. Ibland är det så lite som skiljer.

En löpning av en inhoppare i 88:e minuten, en djupledsboll som studsar rätt, en målvakt som kommer fel, en snedträff som rullar i mål.

Jag ska inte säga att allt är frid och fröjd i Bajen tack vare det men lagom till derbyt mot Djurgården lämnar de nu nedflyttningsstriden långt bakom sig och har dessutom lyckats vinna utanför Stockholm för första gången sedan 2008.

Betydelsen av det ska inte underskattas.

Sexpoängsmatch på den blåsiga IP:n vid havet där Hammarby kunde lämna bottenstriden medan Falkenberg kunde kvittera poängställningen till 19-19 lagen emellan, fyra från kvalplats.

Men när startelvorna kom en timme före avspark handlade snacket mer om positioner än poäng: Hade Bajen-tränaren Nanne Bergstrand övergett 4-2-3-1 för ett 4-4-2 med nye Jakob Orlov och Måns Söderqvist som anfallsduo?

Det var nämligen så laget var uppställt enligt den officiella informationen, och även på Hammarbys egen hemsida.

Men icke. När matchen väl började låg Söderqvist till höger och Imad Khalili släpade i ”nummer tio”-rollen bakom Orlov.

Så vad handlade det om?

Inte så taskig

Ett försök av Nanne Bergstrand att dribbla bort tränarkollegan Hans Eklund?

– Nej så taskig är inte jag, hävdade Bergstrand efteråt.

Oavsett vad så lurade det i alla fall inte Falkenberg som började bäst: Mittbacken David Johansson höll på att stöta in 1-0 redan efter två minuter.

Bajen slet i motvinden, såg inte ut att trivas särskilt bra med det fysiska grässpelet, Philip Haglund och Johan Persson fick heller inte mycket hjälp när Falkenberg centrerade hårt med yttrarna och blev fyra-mot-två i andrabollsspelet.

– Där syndade vi rätt mycket i första halvlek, ofta är det ett tecken på överambition, att man vill framåt för tidigt, sa Nanne och syftade på kantspelarna Söderqvist och Bakircioglu som ofta hängde i ett ingenmansland, och missade både offensivt och defensivt.

Falkenberg dominerade alltså första halvlek, Gustaf Nilsson, född 1997 (det kommer bli något av den grabben), och Hakeem Araba hade varsin jättechans med både gångerna svarade nye Bajen-keepern Ögmundur Kristinsson för bra räddningar. Islänningen fortsatte att storspela i andra halvlek och frågan kan väl ställas redan nu: Är han bästa målvakten Hammarby haft sedan Lasse Eriksson?

Det Hammarby gjorde bra idag – och som till slut skulle avgöra matchen och ge de första segern på bortaplan utanför Stockholm sedan 2008, första bortasegern i allsvenskan i år – var djupledsspelet.

Svängde med vinden

Det syntes tidigt att Bajen ville söka Jakob Orlov bakom motståndarbacklinjen, och tajmingmässigt var det bara den sista lilla detaljen som saknades.

– Jakob kommer säkert att kunna göra en hel del mål för oss men han är nog väldigt tacksam att Fredrik (Torsteinbö) lyckades göra mål med tanke på hans miss med öppet mål, sa Nanne.

Själv uppfattade jag missen – strax innan Jakob Orlov byttes ut – som att assisterande domaren hade vinkat av för offside men så var det alltså inte.

Det här var en match som svängde med vinden, Hammarby hade den med sig i andra halvlek och fick under vissa korta perioder tryck på Falkenberg, och efteråt när tränarna skulle sammanfatta allt på presskonferensen var båda överens om att det kunde gått åt precis vilket håll som helst.

Jag håller med.

Gustaf Nilsson hade ett öppet läge att skjuta 1-0 till Falkenberg, Ögmundur Kristinsson räddade till hörna, när Bajen ställde om på hörnan hittade Kennedy fram till inhopparen Fredrik Torsteinbö som sköt 1-0 till Hammarby i stället.

– Motflyt, suckade FFF:s tränare Hasse Eklund.

Jag tycker ändå att Bajen vann rättvist sett till att de var konsekventa med att hitta in bakom Falkenbergs högt stående backlinje, och att det till slut var så målet kom till.

Inte omodernt

Men då pratar vi om en enskild match.

Om man ska ta den större diskussionen – där Nanne Bergstrand brukar prata om att hans Hammarby-projekt ska utveckla svensk fotboll – tycker jag att Falkenberg i dag spelar efter en tydligare modell med ett offensivt innermittfält med Aleksander Jakobsen i spetsen, yttrar som utmanar med fart och två tunga pjäser längst fram som ställde till oreda, däribland alltså en talang född 1997.

Jag vet inte om sådant någonsin blir särskilt omodernt.