Laul: För Island sliter stjärnan mest av alla

Foto: TT, AFTONBLADET
SPORTBLADET

ANNECY/PARIS. Lars Lagerbäcks största stjärnproblem inför gruppavgörandet mot Österrike är inte David Alaba.

Det är att få igång Gylfi Sigurdsson.

Ännu mer.

Mycket kan sägas om det populära, isländska landslaget men någon större stjärnglans har det inte.

Det ska inte läsas som kritik, tvärtom.

Island är ett lag, ett kollektiv och en grupp som hjälps åt i ordens verkliga betydelse, bortom floskler och klyschor. På många sätt så långt ifrån Zlatan Ibrahimovics Sverige det går att komma.

– Vi har vår taktik, vi följer den, det är därför vi är här, som vänsterbacken och förre Gif Sundsvallsspelaren Ari Skulason uttrycker det.

Skulason var en av två spelare som hade skickats fram för att möta den internationella och inhemska pressen på dagens medieaktivitet. Den andra var mittbacken Ragnar Sigurdsson, och det enda som signalerade fotbollsstjärnor var deras tatuerade armar.

– Jag är kristen, det är symboler för det, förklarade Skulason.

– För mig är det en sjuk hobby, menade Sigurdsson.

Den isländske fotbollsspelare som flest i Sverige – och världen – känner till är givetvis Eidur Gudjohnsen, nationalikonen. Men den 38-årige veteranen är en bit från startelvan även om han kommit närmre efter att tredjeforwarden Alfred Finnbogasson lyckats dra på sig två gula kort på två inhopp och är avstängd mot Österrike.

Islands svar på Zlatan

Om Eidur Gudjohnsen är Islands svar på Henke Larsson, så är Gylfi Sigurdsson Islands Zlatan. Med den stora skillnaden att Gylfi är en av lagets hårdast arbetande spelare från central mittfältspostion.

Swansea-stjärnan har varit bra hittills i EM, stundtals riktigt bra. Nära att bli målskytt efter knappt tre minuter mot Portugal, sedan straffen mot Ungern som inte kunnat placeras närmre stolproten om den så flugits dit med drönare.

Men Gylfi har också försvunnit ur matchbilden i perioder både i Saint-Étienne och Marseille. Det har varit ett genomgående problem för Island i EM, och det gäller inte bara Gylfi Sigurdsson.

Lars Lagerbäck satte ord på det efter Ungern-matchen:

– Det var för många som inte ville ha bollen efter 1-0.

Bland annat därför kom dagens pressträff att handla en del om rädslor och mod. Skulason pratade om det, Ragnar Sigurdsson pratade om det och Lagerbäcks högra hand Heimir Hallgrimsson pratade om det.

Den som uttryckte det allra mest rubrikmässigt var överraskande nog presschefen Ómar Smárason som satt med vid podiet. Uppenbarligen tyckte han att övriga sällskapet höll igen:

– Without fear there is no bravery, sa Smárason och såg nöjd ut.

Det ska han vara, en sådan oneliner har hans kollega i Sverige, Niklas Bodell, inte levererat sedan han satte rubriker på Sportbladet för 15 år sedan.

Inte så värst rädda

Rädsla föder mod.

Men jag undrar om Island är så värst rädda för Österrike egentligen. Förbundskapten Hallgrimsson snackade visserligen upp deras kvaliteter men vi pratar om ett lag som gjort noll mål, tagit en poäng och är under enorm press.

Snarare är det situationen som sådan som kan kännas skräckinjagande. En direkt avgörande EM-match på Stade de France i Paris är något Island aldrig varit med om tidigare.

Om jag får generalisera så är den isländska mentaliteten mer åt det amerikanska ”ingenting är omöjligt”-hållet än vårt Jante-svenska, vilket är goda nyheter inför onsdag om man hejar på Island.

Men mod och mental styrka i all ära, för att vinna avgörande fotbollsmatcher behövs ofta cyniska inslag också. Det fick Island bittert erfara i samband med avslutningen mot Ungern.

Något jag själv påpekade i en intervju med isländsk tv häromdagen, och som Heimir Hallgrimsson hade snappat upp.

– Jag såg en analys av dig, den var fantastisk, du borde bli fotbollsanalytiker, inledde Hallgrimsson presskonferensen med.

Det är förstås trevligt att höra men att analysera fotboll är redan en del av mitt jobb.

Hallgrimsson är annars en man som gillar att prata väder, och det kanske inte är så konstigt då han är från Västmannaöarna.

– Idag är det sol, då mår spelarna ännu bättre, vi har inga skador, sa han.

– Regnet kommer, sa jag.

Regnet vräkte ner

Mycket riktigt:

När jag satt mig i bilen och började närma mig Paris vräkte det ner. Jag är ingen väderanalytiker men magkänslan säger att så här jävla mycket har det inte regnat i detta land sedan franska revolutionen.

Oavsett regn eller sol på onsdag är jag helt övertygad om hur Island tar sig an gruppavgörandet:

Genom att spela precis som vanligt.

Defensiven främst, organisation över hela planen, håll positionerna och sedan kvalitet vid bollvinster och fasta situationer.

Försvaret behöver ingen isländsk supporter oroa sig för, avgörande blir snarare effektiviteten framför mål.

Mot Portugal skapade Island två bra chanser, och gjorde ett mål. Mot Ungern: Fyra riktiga chanser, ett mål.

Den här gången tror jag att de behöver göra två mål för att vinna, och då har ett lag som Island inte råd att tappa Gylfi Sigurdsson ur matchbilden.

Alls.

Lauls EMoijer

"Ragge" om Blåvitt

Eftersom flera IFK Göteborgs-fans bett mig fråga Ragnar Sigurdsson om en eventuell comeback gjorde jag förstås det:

* Ragnar, du är inte bara en stor man på Island, i Ryssland och nu här i Frankrike utan också i Göteborg. Många fans undrar när du kommer tillbaka till Blåvitt?

– Jag vet inte. Det är omöjligt att säga. Jag siktar fortfarande uppåt i min karriär. När jag börjar gå bakåt, och ska hem till Skandinavien,  då ska du få reda på det, sa ”Ragge”.

Förvirringen kring tredjeplatserna

De fyra bästa grupptreorna går vidare i EM. På presskonferensen pratade förbundskapten Heimir Hallgrimsson om att Island vet de exakta förutsättningarna vad gäller tredjeplats-ekvationen när det är dags för match mot Österrike.

– Det är en fördel. Vi kommer att veta exakt vad vi ska göra. Nu är det bara spekulationer, sa Hallgrimsson.

Men stämmer det?

Av någon anledning avslutas ju gruppspelet med E-gruppen (Sveriges) klockan 21.00 och inte F-gruppen (Islands) som spelar 18.00.

Därför är det lagen i Sveriges grupp som kan gå ut och veta exakt vad som gäller.

Eller?