Alfelt: Det som stör mig mest är Petersons sätt att hänga ut flera av våra mest folkkära spelare

SPORTBLADET

MALMÖ. En syndares bekännelser?

Eller en spekulation i sensations­makeri?

Förre spelaragenten Lars T Petersons bok kan bli ett dokument över en tid då fotbollens nyrikedom födde en girighet där alla som kunde berikade sig själva utan att varken bry sig om lagar eller vem man snodde pengar ifrån.

Den kan lika gärna vara ett falsarium. Fria fantasier för att göra Lars T märkvärdig och rik igen.

Jag har träffat massor av spelaragenter ­genom åren. Förvånansvärt många av dem har jag tyckt bra om. Utan att för den skull aldrig ha kunnat lita på deras ord.

Lars T Peterson tyckte jag instinktivt illa om från första gången jag träffade honom. Han var som en karikatyr, själva sinnebilden av en skrupelfri månglare i den moderna slavhandeln.

En gång krämare – alltid krämare

Det är länge sen och preskriptionstiden för att döma folk efter utseende och manér är kort så jag kan lugnt skriva detta. Precis som Lars T kan skriva att George Graham fick en massa svarta pengar på en toalett i samband med Stefan Schwarz övergång till Arsenal.

Frågan är vad syftet är med att misstänkliggöra folk när det inte längre spelar ­någon roll?

En gång krämare alltid krämare är mitt ­egna svar snarare än en Lars T-önskan om att knacka på pärleporten med lättat samvete. Mänskor som lever på lögner tenderar att aldrig sluta ljuga. Däremot inser jag självklart att det mycket väl kan vara sanningen han skriver.

Det är ingen nyhet att agenter och managers på den tiden stal pengar från spelare som själva gick med på vilka skattekonstruktioner som helst för att bli svinaktigt nyrika. Spelare hade inte kunskap nog för att ifrågasätta den ekonomiska hanteringen snarare än att de var skrupelfria skattefuskare. Vi pratar om lite drygt 20-åriga killar i en tid då man inte tjänade speciellt mycket på att spela fotboll i allsvenskan.

När pengarna på allvar kom in i den europeiska fotbollen blev ekonomin snabbt en gråzon av icke rättsligt prövade transfereringar hit och dit mellan – som Lars T kallar dem – tax heavens.

Kommer aldrig lita på hans sanning

Självklart var det förmodligen olagligt men så länge som skattetrixandets detaljer inte fördömdes av domstol förblev det på sin höjd moraliskt förkastligt. Inte ens det tror jag att Lars T på den tiden sa att hans trix var när han presenterade dem för spelaren han skulle ­göra rik nog för att vara värd att snylta på.

Spelarna var unga pojkar som oftast inte hade någon som helst utbildning gällande ­avancerad ekonomi. De var – precis som ­dagens talanger är fortfarande – helt enkelt tvungna att lita till de rådgivare som säger sig vilja ­deras bästa i en komplicerad juridisk snårskog.

Vad som stör mig mest med Lars T:s utspel är hans sätt att hänga ut flera av våra mest hyllade och folkkära fotbollsspelare.

På frågan om spelarna visste om hur exempelvis hanteringen med svarta pengar till managers gick till svarar han:

– Självklart.

Varför skulle två brottslingar – ­agenten och managern – berätta för killen som de snodde pengar ifrån om deras brott?

Pengarna som managern fick i dessa affärer kom ju alltid ifrån summan som annars skulle ha gått odelad till spelaren.

Lars T Peterson vill tjäna pengar på en sensationell bok som avslöjar sanningen bakom fotboll­ens svindlande affärer.

Mitt problem är att jag aldrig kommer att lita­ på Lars T Petersons sanning.