Alfelt: Helsingborg och Malmö – två lag som är i toppen för att stanna?

SPORTBLADET

HELSINGBORG. Det finns tydligen ett liv efter Henke.

Det trodde jag inte.

Kanske blir det till och med ett bättre liv för Conny Karlsson utan superstjärnan.

Det trodde jag absolut inte.

Däremot trodde jag på ett behagligare liv för Roland Nilsson i år.

MFF spelade egentligen betydligt bättre anfallsfotboll i inledningen av förra årets allsvenska då Labinot Harbuzis känsliga fötter var Sveriges roligaste. Då skapade MFF massor av klara målchanser men hade minimal utdelning medan man i år petar in mål med betydligt mer flyt i avsluten.

Hur långt det räcker får vi nog ändå vänta med att spekulera i. Den allsvenska vi får se i höst kan komma att se väldigt annorlunda ut jämfört med nu.

Helsingborgs IF etta, Malmö FF tvåa. På tisdag möts de i ett hett Skånederby. Två lag som är i toppen för att stanna?

Lantz dominans

Före dagens HIF-seger över Elfsborg hade jag definitivt sagt nej om Helsingborgs möjligheter. Men efter Marcus Lantz totala dominans av mittfältet mot Elfsborg håller jag med Conny Karlsson när han påstår att han basar över ett lag som kan ta tre poäng i varenda match.

Lite märkligt eftersom Helsingborg inte har något vasst anfall längre efter Henke Larsson. Rasmus Jönsson tvingas ta mer av den tillbakadragna roll som Henke hade och blir då inte lika koncentrerad framför mål när han får chansen.

Henke sa om Rasmus att han var den unge spelare han sett som var mest klinisk i avslutningssituationer. Det såg man inte när Rasmus fick ett jätteläge i första halvlek. Han hade tid att ta ned men valde att försöka en volleybredsida och skickade bollen mot hörnflaggan. Kan bero på att den nya rollen suger ut energi som drabbar koncentrationen.

Erik Sundin springer enormt och stör ständigt motståndarna, men som Conny Karlsson sa:

– Sudden är inte världsberömd för att göra en förfärlig massa mål.

Vilket var en ärlig men ovanlig kommentar från en allsvensk tränare. Normalt är alla spelare i truppen av hög Maradonaklass och helt utan brister när tränarna pratar om dem. Här spikade Conny problemet med Sundin, att han trots alla sina kvaliteter faktiskt inte gör det viktigaste för att tillföra laget maximalt.

Välkomponerat och homogent

HIF hoppas nu på att Rachid Bouaouzan som lånats från Wigan ska bli en regelbunden målskytt men den marockanske holländaren kom skadad till Sverige och kan inte spela ännu.

Utan att ha sett honom kan jag med säkerhet påstå att han är ganska långt från Henke Larssons kvaliteter, så varför skulle HIF kunna bli ett bättre lag utan Henke?

Som alltid handlar det om individuellt ansvar. Flyttar du hemifrån måste du lära dig att tvätta, laga mat och betala dina räkningar själv. Försvinner tänkaren och spelfördelaren i ett fotbollslag tvingas andra att leta upp sina bästa kvaliteter för att kompensera förlusten.

Det HIF jag såg i går var välkomponerat och homogent med ett starkt kreativt mittfält och stabil defensivlinje framför reaktionssnabbe Pär Hansson i mål. Men som sagt med ett för dagen tamt anfall i behov av förnyelse.

Fyra segrar på 14 år

MFF blev första laget i år som vände ett underläge till seger när di blåe slog Kalmar borta. En stark prestation som gör Kalmar till ett av seriens många krislag tillsammans med AIK, IFK Göteborg och Elfsborg.

Jag satt på Olympia bredvid statistikexperten Mikael Häggström som berättade att Elfsborg på de senaste 14 åren bara vunnit fyra bortamatcher mot lag som slutat bland topp fyra i serien.

Lika förvånande som att någon överhuvudtaget kan ha koll på en sådan sak, lika oroande måste vetskapen vara för ett lag med Elfsborgs ambitioner.