Alfelt: Den bästa handbollen sedan landslagets storhetstid

SPORTBLADET

Låt oss jubla, skrika ut vår glädje och hylla detta fantastiska svenska handbollslandslag.

... och sen snabbt glömma utklassningen av Slovakien.

Något stort kan vara på gång i VM. Vi får bara inte tro det redan nu.

Andra halvlek. 23–8. Tjugotre åtta! Det är den bästa handboll jag sett ett svenskt landslag prestera sen storhetstiden med Bengan boys.

Så vad ska vi tro?

VM-guld?

Nej, det ska vi absolut inte tro på.

Inte än.

Vi har bara fått anledning att våga hoppas igen.

Omutlige Johan Sjöstrand, elegante Dalibor Doder, suveräne Jonas Källman, iskalle Niclas Ekberg, stenhårde Magnus Jernemyr, hårdskjutande Oscar Carlén och han som jag inte trott ett dugg på tidigare – smarte Mattias Gustafsson – skänkte oss tro, hopp och vann folkets kärlek på 30 sagolika minuter.

Det var så här Bengan boys blev hela Sveriges älskade landslag. Med segrar som etsade sig rakt in i den svenska folksjälen. Underbara urladdningar när man inte alltid väntade sig dem.

Riktigt tuff motståndare

Slovakien var en ödesmatch. Det var dessutom en ödesmatch som skulle bli besvärlig. En riktigt tuff motståndare efter den orättvist sågade enkla premiärsegern över Chile.

Slovakienmatchen blev en uppvisning där allt det mindre bra som väckte kritik i den första matchen föll på rätt plats.

Målvaktsspelet. Ingen kritik mot Mattias Andersson. Målvaktsspel är just så här. Ibland kommer man helt rätt på det från start. Ibland kommer man in snett och ersättaren får flytet i stället. Inget dramatiskt i det och inget som egentligen säger vem som är bäst.

För förbundskaptenerna Staffan Olsson och Ola Lindgren är däremot Sjöstrands halvlek oerhört välkommen. Valet att peta Dan Beutler har fått sin bekräftelse att det var rätt i stället för att det skulle kunna bli ett yttre störningsmoment under turneringen.

Kontringsspelet som var snudd på katastrof mot Chile satt plötsligt klockrent. Källman var hur snabb och säker som helst. Niclas Ekberg hittade tillbaka till den underbara effektivitet jag önskade han skulle återfinna efter Chilematchen.

Försvarsspelet.

För den som inte ser handboll regelbundet och knappt ens de som gör det upptäcker alltid hur en riktigt bra försvarsspelare agerar. Som Jernemyr. När han jagade och stressade fem motståndare i sträck under en intensiv 20-sekundersperiod var det

defensivspel i absolut världsklass. Det är så lätt att glömma spelfördärvarna när man älskar ett vinnande handbollslandslag samtidigt som de kanske är de allra viktigaste och de vi egentligen borde se som mest älskvärda.

En nyväckt hotbild

Anfallsspelet med kantspel i världsklass av Niclas Ekberg och en nyväckt hotbild från sex meter i mitten tack vare Mattias Gustafsson som rörde sig helt rätt hela tiden och skapade de lägen man måste komma till för att få de säkra avslutningslägena.

Sverige gjorde en fantastisk match som med hyggligt stor säkerhet kommer att ge två viktiga poäng att ta med sig till den så kallade huvudrundan. För det krävs svenska segrar över Sydkorea och Argentina samtidigt som Slovakien vinner över samma motståndare. Vilket är en ganska trolig utveckling.

Kan inte nonchalera Argentina

Men Sverige är inte tillräckligt stabilt ännu för att man ska ta ut avancemanget ännu. Vi måste se Sydkorea som ett verkligt hot. Vi kan inte nonchalera bollfenomenen från Argentina. Full satsning.

Samma laddning som i går där revanschlust gjorde laddningen enkel måste till men det är så oerhört mycket svårare att ladda för laddningens skull jämfört med att ladda för sin heders.

Om allt går som ”det ska” möter Staffan och Olas boys Polen i en mycket avgörande gruppfinal nästa torsdag. Den som går in i nästa runda med fyra poäng i bagaget har tagit ett mycket stort steg mot semifinal.

Jag ser det fortfarande som en bragd om Sverige tar sig till semifinal men från och med i går är det inte längre en snudd på ouppnåelig dröm.