Alfelt: Bra lag vinner även matcher man spelat dåligt i

SPORTBLADET

MALMÖ. – En skitmatch, tyckte MFF-tränaren Roland Nilsson.

Javisst var det.

En sådan där skitmatch som är guld värd.

Riktigt bra fotbollslag vinner även matcherna som man spelar dåligt i. Som MFF mot Mjällby i går kväll.

Roland Nilsson har Köpenhamn i tankarna.
Roland Nilsson har Köpenhamn i tankarna.

Mjällby, med Tobias Grahn som kreatör i mitten och ständigt huggande och jagande Moestafa El Kabir på topp, var det bättre laget.

Laget som skapade flest chanser.

Laget som borde vunnit – eller åtminstone absolut inte borde fått lämna Malmö utan poäng med sig hem till Listerlandet.

Men, som sagt, bra lag har bra dagar även när man är dåliga. För det var Malmö som var mer dåligt än att man gjordes dåligt av Mjällby. När spelet blir individualistiskt tappar Malmö fart och spets.

Daniel Larsson och Agon Mehmeti rörde sig bra på topp men fick inte bollen i rätt moment. Kanterna med för dagen Jiloan Hamad och Guillermo Molins överarbetade sig själva till ineffektivitet och Mjällby kunde ta tag i taktpinnen.

Situationen fortsatt problematisk

Att Malmö gör sin bästa seriestart på 60 år berodde i går ungefär till lika stora delar på reservmålvakten Dusan Melicharek, tur och en individuell prestation av Daniel Larsson som ryckte loss från två motståndare och serverade ett perfekt inlägg på Molins panna.

Inget av det snabba passnings- och djupledsspel som gjort MFF så bra visades under matchens första halvlek. Innermittfältet med Jeffrey Aubynn och Wilton Figueiredo harmonierar inte lika bra som förra säsongens succéduo när Ivo Pekalski med sin följsamhet skapade rytm i spelet och utrymme för Figueiredo att bli offensiv i djupled.

Aubynn har alls inte varit dålig, tvärtom, men han har ett betydligt längre spel än Pekalski och då hamnar Figueiredo i ett tomrum han har svårt att ta sig ur.

När Wilton byttes ut ville han varken önska 17-årige ersättaren Amimn Nazari lycka till eller bli omklappad av tränaren Roland Nilsson. Förhoppningsvis en reaktion på den egna svaga insatsen mer än kritik mot sin avgående tränares beslut.

Malmös situation är trots resultaten fortsatt problematisk. Roland Nilsson är sedan länge i Köpenhamn med sina tankar och enda anledningen till att han ännu inte har flyttat över sundet är MFF-ledningens oförmåga att hitta en ersättare.

Jag vet inte vilken kravbild MFF söker utifrån men långsiktighet hoppas jag att man inte längre tror på i den lättflyktiga del av fotbollsvärlden som lågprisallsvenskan lever i. Får man behålla en bra tränare i två-tre år ska man vara jäkligt nöjd i dag.

Mjällby spelar bra fotboll

Malmös problem kan bli en utbredd respektlöshet gentemot Roland Nilsson i truppen. Eftersom alla vet att han vill avsluta sitt jobb i Malmö så fort som möjligt är det enklare att ifrågasätta och till och med nonchalera hans ledarskap.

Om inte MFF begriper hur allvarligt det kan bli och att man måste lösa frågan långt innan det blir dags för Champions Leaguekval kan säsongens succéstart snabbt vändas i fel riktning.

Mjällby har gjort ett mål i år och förlorat tre av fyra matcher. Märkligt nog kom enda segern i lagets sämsta match, mot Kalmar hemma. Visst finns tröst i att prestationen har varit bra men så länge den inte ger poäng är trösten inte särskilt stor.

Moestafa El Kabir försvinner i sommar till Italien och innan han gör det måste Mjällby ha sett till att få utdelning som räcker för en viss trygghet.

Mjällby spelar bra fotboll, inget snack om den saken, men det är bara El Kabir som hotar framåt så här långt. Marcus Ekenberg har varit en pålitlig målskytt, frågan är om han kan bli det igen.

Om inte blir det en tuff höst för Peter Swärdhs positiva lagbygge.