Alfelt: Att bygga ett lag tar tid

...men tränare i Sverige får aldrig den tiden

SPORTBLADET

MALMÖ. Åge Hareide lämnar Malmö FF ­efter två framgångsrika år för att bli Danmarks förbundskapten.

Vad lämnar han efter sig?

En med svenska mått rik klubb, ett ­jobbigt resultatmässigt arv för ersättaren att kämpa mot och en massa frågetecken som inte är Åges fel att de finns.

Ett SM-guld och två Champions Leagueslutspel. Bättre än så kan man ­knappt ­lyckas som tränare för en allsvensk klubb.

Men Hareide har tröttnat på att hela ­tiden behöva bygga nytt och aldrig bygga vidare på något man lyckats bra med. Svensk klubbfotboll är i den sitsen. Bra spelare för­svinner snabbt. Ersättarna är aldrig riktigt färdiga för att ­bara släppa in och se till att den upp­nådda nivån behålls. Lagbygge tar tid men svensk fotbolls ­utsatta ­position i näringskedjan ger ­aldrig den ­tiden.

MFF med kloke sportchefen Daniel Andersson är väl med­vetet om problemen att ersätta ­Hareide. Den nye tränaren kommer att få krav på sig att lyckas lika bra och helst ännu bättre. Det vill säga minst SM-guld och Champions Leaguespel.

Måste nå vissa höjder

Inte många tränare i Sverige har lyckats med den dubbeln men de närmaste åren ­kommer det att ses som en sorts ­standard i Malmö.

Nästa krav är att spelet måste nå ­vissa höjder.

Under Rikard Norlings år höll MFF boll och spelade ut sina allsvenska motståndare. Hareide ändrade till ett ­rakare spel i anfallspositionen och med Markus Rosenbergs fantastiska form på topp kombinerat med lyckoköpet Isaac Kiese Thelins styrka och ­huvudspel fick MFF till en ­effektivitet som räckte till ­både försvarat SM­-guld och CL-avancemang.

Frågan är alltså nu – hur ska MFF spela ­under ­näste ­tränare?

För mig är svaret att ­ingen vet, ett av svensk klubbfotbolls stora ­problem. Att ständigt börja om.

Ajax har haft sin spelstil i många år. ­Tränare som har kommit till klubben har fått som uppgift att skapa ­bästa möjliga lag utifrån ett förutbestämt sätt att spela från ungdomslagen till representationslaget.

Inte ett effektivt sätt

Hur MFF spelar nästa säsong vet vi inte förrän den nye tränaren är på plats. Jag kan inte tycka att det är effektivt i den ­situation som svensk fotboll är i.

Malmös CL-miljoner är i stort sett ­ingenting ute i den stora ­fotbollsvärlden men de säkrar ett handlings­utrymme på ­nationell nivå. Man har råd att satsa på en ­effektivare ­helhetsutbildning av egna ­talanger och jag ­hoppas att man gör det hellre än försöker köpa sig till nya snabba ­framgångar med ­spelare som kommer och går.

Det finns ingen annan ­utveckling i fotboll i dag än ­utvecklingen av den individuella skickligheten hos varje ­spelare. Vem som är tränare för A-laget är helt underordnat den utvecklingen.

Bryr sig inte speciellt

En tränare är aldrig bättre än sina spelare och spelare i alla lagsporter bryr sig ärligt talat ­inte speciellt om vem som är ­deras tränare. Hår­draget rankar spelare ­sina tränare så här efter vad som är viktigt sett till sin egen situation:

1) Jag får spela: Fantastiskt bra ­tränare.

2) Mina kompisar får spela: Jättebra tränare.

3) Han är sympatisk och trevlig: Bra tränare.

4) Han berömmer mig i pressen när jag varit ­värdelös: Bra tränare.

5) Han verkar kunna en hel del om fotboll: Okej tränare.

6) Han använder termer jag inte riktigt begriper: Konstig tränare.

7 ) Han låter mig inte ­spela: Vad är det här för ­jävla idiot?