Alfelt: Det här kan bli hans bästa – eller sämsta – jobb

SPORTBLADET

MALMÖ. I dag saknar jag att internet inte fanns 1974. Det hade varit kul att läsa kommentarerna igen. ”Vad är detta för lallare, Eric?”. ”Noll meriter, noll erfarenhet. NOLL!”

Bob Houghton hade fått starta i en uppförsbacke brantare än Himlabacken.

Så läs och gläds, Allan Kuhn. Som ny tränare för Malmö FF väcker du känslor utan att någon ens vet vem du är. Det här kan bli ditt bästa jobb. Eller det sämsta…

Efter att Åge Hareide fört MFF till två raka Champions Leagueslutspel är klubben i en för Sverige unik position med fler miljoner på banken än någon inhemsk klubb haft tidigare.

Fast pengar har fördärvat konkurrenssituationen för klubbar utanför Europas stora länder och metropoler så några hundra miljoner är långt ifrån tillräckligt för att man ska kunna ta upp kampen mot de riktigt stora. Men de borde i alla fall räcka till att skaffa ett etablerat tränarnamn.

Skönt att MFF vägrade att gå i den fällan.

Alla klubbar borde fundera på Bob Houghton varje gång som man är på väg att skaffa sig en ny tränare. Före Bob brydde sig i princip ingen i Sverige sig om vem som var tränare i någon klubb överhuvudtaget. Tränaren var en anonym figur som tog ut ett lag. Mer var det inte.

MFF har valt väg

Bob förändrade inte bara MFF:s spel, han revolutionerade svensk fotboll och cementerade en grund som i dag, 30 år senare, kanske fortfarande är för stabil för att vara nyttig för oss. Och med Bobs enorma påverkan på den svenska fotbollsdialogen föddes övertron på tränarna.

Allan Kuhn har varit en hygglig mittfältare, bland annat i Örgryte. Han har mestadels varit assisterande tränare men fick ta över Aalborg som huvudtränare ett tag med 13 förlustfria matcher  som resultat. Bland annat med starka 2–2 på Old Trafford mot Manchester United i Champions League.

Om det gör Allan Kuhn till en bra tränare och matchcoach har jag ingen aning.

Och det kan inte MFF med Daniel Andersson i spetsen heller veta med säkerhet.

En ny tränare är alltid en chansning. Sen kan han heta José Mourinho, Pep Guardiola, Bob Houghton eller Sven Göran Eriksson. Resultaten skriver historien och resultaten står spelarna för.

Vad jag tycker är rätt med MFF:s val är att man har valt väg. Man utgår från en idé om hur klubben ska fungera med en bestämd spelform som byggs upp oavsett vem som står för den slutgiltiga laguttagningen.

Måste börja med att vinna cupen

Fotbollen av idag är så utvecklad att det inte längre går att som Houghton gjorde inte bara förändra ett helt lands tänkande utan även förvirra så mycket större och i grunden bättre lag ute i Europa. Förutom Bob kan jag bara komma på Herrera med sin dödgrävar-cattenaccio i Inter samt Rinus Michels och Valerij Lobanovskijs var för sig men ungefär samtidigt utvecklade totalfotboll i Holland och Kiev som tränare revolutionerat fotbollen med.

Allan Kuhn är inte handplockad för att uppvigla till revolution. Han ska göra ett jobb för att skapa ett stabilt topplag. ”Guld vinner man, silver får man”, som legendariske MFF-hövdingen Eric Persson förädlade sin Liverpoolförebild Bob Paisleys ”Ni ska veta att jag varit här under dåliga tider också. Ett år blev vi tvåa” till.

Kuhn måste börja med att vinna Svenska cupen. Låter överkomligt men är inte lätt. Och om han startar med att missa Europaspel till hösten finns inget annat kvar än att vinna allsvenskan för att bli godkänd.

Välkommen till Malmös verklighet, Allan Kuhn.