– SM-guldet var inte hans triumf

Foto: Bildbyrån
SPORTBLADET

MALMÖ. Allan Kuhn förde Malmö FF till SM-guld och nu har han fått sparken.

Jag är inte förvånad.

Guldet var inte en tränartriumf. Spelarnas individuella skicklighet blev räddningen för en tränare som aldrig riktigt klarade att sätta sin prägel på seriens favorittippade lag.

Att Kuhn har en stor fotbollskunskap behöver ingen tvivla på. Att han är förbaskat trevlig och social vet alla som haft med honom att göra. Så på alla sätt och vis är han en man som man gärna önskar all framgång men i det här sammanhanget var framgång inget annat än det förväntade resultatet.

Allan Kuhn har inte lyckats att övertyga MFF:s spelartrupp om att han har idéerna och metoderna som kan skapa ett spel som kan ge plats än en gång i Champions League.

Det är det allt har handlat om. SM-guldet har alla vetat om att Markus Rosenberg, Magnus Wolff Eikrem, Vidar Örn Kjartansson och Jo-Inge Berget med flera skulle kunna fixa med sina i allsvenskan överlägsna individuella kvaliteter. I Champions Leaguekvalet krävs något helt annat. Ett lag som fungerar även dåliga dagar och inte djupdyker som MFF så märkligt gjort denna säsong när man ändå var nära att sätta poängrekord i serien.

Varje gång laget förlorat mot bottenstridande lag har man tänkt tanken att någonting måste vara fel. Ett så överlägset lag ska inte falla ihop så totalt som man gjort.

Var ett tredje-fjärde-handsalternativ

Allan Kuhn var ifrågasatt redan efter tredje omgången av allsvenskan då MFF inlett rekordsvagt med två förluster mot nykomlingen Jönköping och Sundsvall i omgång två och tre. MFF-tränaren kritiserades utifrån av massmedia och han tog inte kritiken bra, vilket redan då var en indikation på att han kanske inte kände absolut stöd för sin position inifrån klubben.

Ingen tränare är bättre än sin spelartrupp, det är sanningen. När Bob Houghton revolutionerade svensk fotboll gjorde han det med att plantera in spelidéer som gav nytändning till en trupp där tolv spelare var landslagsmän.

Allan Kuhn kom till Malmö som ett tredje-fjärde-handsalternativ. De som MFF ville ha gick av olika anledningar inte att få och då ”chansade” man med en i Danmark populär andretränare. Direkt efter att han fått jobbet ställde dansk press frågan om han var mogen att bli förstetränare samtidigt som de kallade Kuhn för Danmarks bäste assisterande tränare.

Någon gång måste en blivande stjärntränare få ta första steget och om det blev för stort för Allan Kuhn är det inte hans fel utan MFF-ledningens som inte haft rätt i sin rekryteringsprocess.

Kan vinna med vem som helst

Om nu MFF ens brytt sig om att han inte räckt till. Fotbollskunskaperna runt huvudtränaren har varit så genuina att man kunnat styra honom dit man velat och som sagt, huvuduppdraget att ta SM-guld klarades av med klar marginal.

Jag är säker på att Allan Kuhn anser det orättvist att han får gå när han ändå ståtar med ett SM-guld sitt första år som huvudtränare men toppfotboll är ingen social verksamhet.

MFF har gjort analysen att man behöver någon mer rutinerad och förmodligen betydligt mer auktoritär ledare för att upprepa det som Åge Hareide gjorde med laget. Att ta MFF in i Champions League igen.

De närmaste dagarna kommer namn att droppas i en strid ström och jag är ganska säker på att MFF med sportchefen Daniel Andersson i spetsen redan vet vem man helst vill ha. Kanske Lars Lagerbäck om man prioriterar det kommande kvalet mot Europa där ett mer cyniskt spel förmodligen kommer att behövas.

Allsvenskan kan MFF vinna igen med i princip vilken tränare som helst.