Nu vet vi – Lagerbäck väljer Isaksson

SPORTBLADET

ISTANBUL. Andreas Isaksson väljer sig själv, föga förvånande.

Folket väljer Rami Shaaban.

Nu vet vi också vem Lars Lagerbäck väljer.

Det blev en kall kväll i staden som inger känslan av att man klivit in i ett kapitel av ”Tusen och en natt”.

En kväll då tusen och en frågor, stora som små, skulle besvaras på Besiktas slitna stadion. På en höjd ovanför stadion såg vi pampiga Swiss Hotel ruva, stället där blågult bodde och firade då man gått vidare till VM 2002. En symbolisk påminnelse om vad som varit och vad som väntar, om att nu börjar allvaret, nu är EM 2008 så nära, nära.

Ovanligt nog blev det också en träningsmatch som verkligen gav en hel del svar, trots 0-0.

En av de frågor som ändå kvarstår, och som kommer att sväva som en osynlig ande över landslaget fram tills EM, är dock målvaktsfrågan. Den känns om möjligt ännu mer intrikat nu än då jag skrev om den häromdagen.

Andreas Isaksson stod matchen igenom och jag är egentligen inte förvånad. Att Isaksson efteråt sa att han själv tycker att han ska stå i EM är inte heller några breaking news. (Det vore det bara om Isaksson sa att han hellre sett Shaaban i målet). Vad som däremot var intressant, och som vi återigen fick bekräftat, är att ”Isak” är Lars Lagerbäcks förstaval.

Visserligen sa förbundskaptenen efteråt att Isaksson fick spela eftersom Rami Shaaban stod mot USA under januariturnén. Det är dock bara en del av sanningen. Lagerbäck kommer att välja Isaksson i målet i EM om inte något oförutsett inträffar.

Jag säger inte att Lagerbäck gör fel i det valet – men jag säger inte heller att han gör rätt. Vårens ligaspel och landskamper får för mig utvisa vem som ska gå segrande ur duellen.

Går inte att vifta bort

För svenska folket är Shaaban i nuläget favoriten med 75 procent av rösterna i Sportbladets omröstning i natt.

Det är stora siffror som inte kan viftas bort. Men folket är en svekfull vän, vars åsikter kan svänga fort. Det är och förblir dessutom firma Lagerbäck–Andersson med entourage som tar ut laget. Likväl kommer opinionsläget, känslorna bland de blågula fansen, att att göra valet Isaksson–Shaaban till en brännande fråga, hela vägen fram till EM.

Ytterligare en fråga som vi tar med oss hem är den om Sveriges centrala mittfält. Anders Svensson och Kim Källström gjorde ingen dålig match, inte alls. Men de hade, naturligt nog, svårt att hamna helt rätt tillsammans, att veta var de hade varandra.

Linderoth måste hinna hela

I framför allt första halvlek syntes det i positionsspelet. Medan Lagerbäck tyckte att Anders Svensson ibland hamnade lite väl nära backlinjen visade vår statistik däremot att han stundtals kom för högt upp, gick på för tidigt och blev överspelad.

Jag ser gärna Anders Svensson i EM, men då i sin vanliga roll.

Om jag bara inte riskerade att häda hade jag därför, utöver min vanliga aftonbön, i kväll gärna passat på att vända mig mot Mecka också, i en innerligare bön än någonsin om att Tobias Linderoth ska hinna hela till EM.

I övrigt såg jag mest glädjeämnen, genom dimman och cigarettröken på pressläktaren. Petter Hansson agerade Stålmannen, Hulken, Tarzan och Fantomen, allt i ett. Mikael Nilsson var genomstabil. Daniel Majstorovic visade att han absolut ska med till EM och Sebastian Larsson, han visade att han är ett alternativ i startelvan om han fortsätter så här.

Lagerbäck var gladare än jag sett honom på länge och jag förstår det. Kanske kändes 0–0 segt hemma i tv-soffan inför en väntande jobbdag.

Men för oss som var i tjänst på Inönü-stadion, på planen, vid sidlinjen eller vid våra datorer, var det kvällen då våra frågor äntligen började få svar.

Bra svar.

Mestadels.