Det här är så stort att det gränsar till galenskap...

SPORTBLADET

Helt galet bra, Ibra.

Efter nära två månaders frånvaro gick Zlatan Ibrahimovic in på planen och avgjorde serie A.

Med två mål, på egen hand, bara så där.

Det är så stort att det gränsar till galenskap.

Man måste älska när livet överträffar konsten. När en liga som stundtals anklagas för att vara trist och ointressant (inte för att jag någonsin instämt i det) blir till en gudomlig komedi och tragedi värdig Dante. När man kan njuta av bilder som inte Michelangelo kunde ha skapat bättre. Bilden av Zlatan som gick ner på knä på på Ennio Tardinis genomdränkta gräs och skrek ut sin glädje. Roberto Mancini som stod som en dränkt katt, med den eleganta frisyren som ett minne blott, och jublade med knutna nävar. De svartblå fansen som intog planen, trots att de inte skulle vara där.

Men självklart var de där, i Parma, i ösregnet, där allt denna söndag skulle avgöras. Inget och ingen hade kunnat stoppa dem.

Förutsägbart och ojämnt

Om den italienska ligan haft något problem (låt oss bortse från alla spel-mut-och mygelskandaler) så har det varit att den stundtals varit för förutsägbar, för ojämn. När ligan i år verkade avgjord redan vid nyår kunde bara verkliga Inter-hjärtan dunka av glädje. Under våren har dessa dock fått plågas och våndas när ”galna Inter” tappat såväl viktiga spelare som spel och poäng. I?går var den kanske viktigaste av alla tillbaka och vi se en upplösning på serie A som inte Maestro Fellini kunde ha regisserat bättre:

Romas snabba ledning borta mot Catania som slogs för sitt serie A-liv. Inter som verkade nervigt och darrigt mot ett Parma som kämpade lika hårt de, mot nedflyttningens inferno. Allt medan Milan och Fiorentina på sitt håll slogs om den sista kvalplatsen till Champions League. Regnet öste ner över Parma, matchuret tickade mot fiasko och hånet: ”Inter vinner bara när man hjälp av domstolar”. 

Det var då Roberto Mancini nickade mot Zlatan att det var drags att dra av sig överdragströjan och istället ikläda sig rollen som hjälte och matchvinnare.

Zlatan hade inte spelat sen den 29 mars.

Dagarna före hade Sverige mött Brasilien i London, utan Zlatan som åkt till Umeå med sitt knä. Det var då vi alla börjat ana vidden av hans problem, känna en oro inför EM.

Zlatan kan försvinna ibland

När Zlatan nu joggade in bland vattenpölarna på Tardini var vi många som undrade om hans knä och hans spel skulle bära eller brista. Hur mycket skulle det märkas att han var matchotränad och skulle knäsmärtan hångrina honom i ansiktet igen? 

Zlatan har då och då anklagats för att försvinna i viktiga matcher. Ibland med fog, ibland mer orättvist. När Inter slogs ut ur Champions League av Liverpool blev kritiken hård mot den store stjärnan Zlatan som ansågs ha varit den osynlige mannen när det verkligen gällde.  I går kom så Zlatan in, efter frånvaron, smärtan och oron, tog bollen, gjorde två mål och vann ligan åt Inter. När Roma väl släppte in 1–1 mot Catania hade Zlatan redan avgjort.

Att han också missade ett friläge var sen länge glömt när Inter-fansen sjöng på Piazza Duomo i Milano i natt. 

I den viktigaste av matcher visade Zlatan alla att han visst är bäst när det gäller. Inför det EM som väntar kunde vi inte fått ett bättre besked. Sant är att landslaget inte är Inter och att Zlatan i går kom in med mer hopp än förväntan på sina axlar och att det blir en helt annan press på honom i EM.

Men ännu sannare är att han verkade smärtfri, stark och spelsugen – och att han inte kunde fått en bättre självförtroendeskjuts inför EM.

Regnet sköljde bort tårarna

Medan Inters spelare och fans firade stod Parmas spelare stilla och stumma och lät regnet skölja bort tårarna. Länge var Parma en av Italiens ”sju systrar”, ett av de sju större lagen. Efter Parmalat-skandalen har allt smulats sönder. Även i Milano gräts det i går och inte bara av glädje. Mäktiga Milan missar Champions League och när de rödsvarta lämnade San Siro lindrades inte besvikelsen av att Inters folk intog stadion och klädde den till svartblå fest.

Självlysande huvudperson

En fest där Zlatan var den självklare, självlysande huvudpersonen. Att han, mitt i triumfen, gav en känga åt de italienska journalisterna var inget konstigt för oss som följt honom länge. När Inters låt ”Galna Inter, älska henne” spelades på italiensk tv tänkte jag att den passar rätt väl in även på mister Ibrahimovic. 

Zlatan är kapabel att göra vem som helst galen.

Men dagar som i går kan man ändå inte låta bli att älska honom.