Gör allt för att tysta Kuitunen

SPORTBLADET

GÄLLIVARE. Det är ett klassiskt svenskt skidögonblick.

Det var Charlotte Kallas stora genombrott.

Nu totalt avfärdat av Virpi Kuitunen.

I dag börjar säsongen då Kalla ska bevisa att Kuitunen har fel.

Vore jag Kalla skulle jag längta.

Så tyst det är här uppe, norr om allt jag tidigare sett och upplevt. Vita vidder, en oändlig himmel och denna sjungande tystnad. När allt onödigt brus är borta hörs också de som säger något ännu tydligare än vanligt. Virpi Kuitunens ord om Charlotte Kalla nådde oss starka och bestämda, hängde kvar långt efter att hon slutat tala. Hon satt där i presskonferensrummet, den 32-åriga finskan som vunnit den totala världscupen de två senaste åren. 

21-åriga Charlotte Kalla kom fyra den gångna säsongen, 506 poäng efter Kuitunen och med Astrid Jacobsen och Justyna Kowalczyk före sig också. 

Men Kalla fick en seger framför alla andra. Segern som skrev in henne i berättelserna om klassiska svenska skidögonblick, segern som öppnande folks ögon – och hjärtan – för henne, samt sponsorernas plånböcker.

”Bara jag som var dålig”

När Kalla åkte om Kuitunen i Tour de Ski i Val di Fiemmes mördarbacke fick hon sitt stora genombrott. Ni minns alla dramatiken, hur Kalla obevekligt närmade sig, meter för meter, slukade de 39,7 sekunder som skiljt dem åt inför sista etappen. När Kalla sen gick om och ryckte tycktes Kuitunen stå stilla. 

I går avslöjade Kuitunen, genom det hon sa, exakt hur illa hon tyckt om det för henne närapå förnedrande ögonblicket, genom sitt sätt att fnysa åt Kallas bragdlopp, avfärda det.

”Det verkade som om Kalla var en raket i det ögonblicket, men så var det inte. Det var bara jag som var så dålig”.

Virpi Kuitunen menade att Kallas prestation egentligen bara handlade om hennes egen smärtande rygg. Kuitunen som – numera – är noga med vad hon intar kunde inte ta några smärtstillande.

”Jag kunde inte göra någonting, jag hade för ont”. 

Jag vet inte om den slipade skidåkerskan var uppriktig eller om det var lite psykologisk krigsföring inför premiären. Ett vet jag dock. Vore jag Kalla skulle jag vilja göra allt för att tysta Kuitunen, bevisa att hon har fel.

Jag frågade Kalla vem hon ser som sin främsta rival och hon svarade med ett leende och genom att rabbla upp de tre andra svenskorna vid hennes sida. 

Det känns som att det är en Kalla som inte är bara tuffare fysiskt utan också psykiskt som vi nu möter. Leende och mer lugn men också med stål inombords då det krävs. Hon kommer att behöva den styrkan. För denna säsong är inte Kalla lilltjejen som slår underifrån. Hon satt i mitten på presskonferensen, var i fokus efteråt. 

Svenska folket är otåligt...

Det var gulligt när hon berättade om hur hon för fyra år sen fick följa Marit Björgen till dopningskontrollen här i Gällivare, ”det var coolt” och sen serverade på landslagets middag och ”tjuvlyssnade lite”. Inget ändrar dock på det faktum att förväntningarna är höga och kraven växande på den som vi alla vill se som vår nya skiddrottning. Vi har genom åren sett andra stjärnskott flamma upp och slockna. Sant är att Kalla är ung, hon har tiden för sig. Men svenska folket är otåligt,  hungrar efter nya framgångar i skidspåren. Längdåkningen har för alltid dragit sina vindlande skidspår i våra svenska hjärtan. Det märktes inte minst när Kalla körde om Kuitunen och folk gick i spinn hemma i tv-sofforna. Och bara jag såg landslagschef Gunde Svan i går fick jag, just det, ”ståpäls” och mindes hans mest klassiska lopp och segrar. 

Denna säsong ska Kalla visa att hon är en av hans arvtagare på allvar och hon ska börja här, på sin andra hemmaplan, här där hon gick skidgymnasiet, här inför busslasset från Tärendö med familj och vänner. 

En fin säsongsöppning  – och resan mot att tysta tvivlarna har börjat.