Säker på att ett vanligt guld värderas högre

SPORTBLADET

Vad är en bragd?

Kan handikappidrott jämföras med vanlig idrott?

Juryn sökte svaren och jag tycker att den hamnade rätt.

Jonas Jacobsson är en värdig vinnare.

Det var en skälvande kvart kvar tills bragdguldet 2008 skulle delas ut då han kom fram, den finklädde äldre mannen. Jag stod intill buffén med smörrebröd och skära prinsesstårtor prydda med bragdemblem i marsipan då han kom till mig och presenterade sig som Kari Marklund, ordförande för Svenska Handikappidrottsförbundet. Jag sa något om att det här nog skulle bli en fin dag för honom och hela handikappidrotten och han nickade. Full av hopp men ännu utan visshet. 

Historia har skrivits

Strax därpå fick vi så beskedet, fick veta att historia skrivits. Bragdguldet har delats ut sen 1925. Det tog 83 år innan Svenska Dagbladets jury valde en handikappidrottare. Kari Marklund var rörd till tårar och Jonas Jacobsson sa på högtalartelefonen att:

”Det känns som ett erkännande för handikappidrotten”.

Efter 16 guld i olika Paralympics, liksom 15 VM-guld och 24 EM-guld kan jag tänka mig få som är så värda att hylla som Jacobsson. Men prisskåpet och meritlistan är en sak, bragden en annan.

Jonas Jacobsson och Anders Olsson har krävt att bli tagna på samma allvar som andra idrottare och det borde vara en självklarhet. I den biten ingår då också att man vågar göra annat än prisa dem, att man kan skriva på samma sätt som om ”vanliga” idrottare. Det är precis vad Jacobsson vill och begär.  Därför ska jag försöka att göra just det.

Det finns många ”å ena sidan, å andra sidan” i den här diskussionen. Sant är att det är en bragd i sig att idrotta på toppnivå trots allt det som handikappidrottarna har emot sig redan från start. Lika sant är dock att handikappidrottarna inte ställs mot de bästa i världen. De andra frågorna då? Vi tar dem med. 

Kan man verkligen jämställa vanlig idrott med handikappidrott? Jag kontrar med en motfråga? Kan man verkligen jämföra bragder i tennis och fotboll, i hockey och hästhoppning, cykel och skidor med varandra?

Är priset för politiskt korrekt numera?  Nej, visst är det här pk, men det är inte därför Jacobsson får priset. 

Hade Jacobsson fått bragdguldet även om till exempel Emma Johansson vunnit guld, i vanliga OS?  Nej, det hade han med stor sannolikhet inte. Det här var ett blekt svenskt idrottsår och jag är ganska säker på att ett ”vanligt” guld fortfarande värderas högre.

Kommer detta att innebära att handikappidrotten får högre status? Förhoppningsvis är detta ett steg på rätt väg. Men det är inte så att saker nu förändras i ett slag. Likväl var det ett viktigt erkännande.

Värdig vinnare

Ungefär så ska nog detta bragdguld 2008 sammanfattas. Inget av ovanstående ändrar dock på den synpunkt jag hade redan före prisutdelningen: Jonas Jacobsson är en värdig vinnare. Charlotte Kallas bragd var stor och hade den skett i ett VM eller OS hade hon fått bragdguldet. Men Tour de  Ski var inte nog.

För mig är Jacobsson, en fantastisk idrottsman och även en skönt okuvlig vinnartyp, det helt rätta valet. Anders Olsson var också en stark kandidat, men kunde aldrig hota Jacobsson. 

Nu ska det bli intressant att se vad som händer på Idrottsgalan i januari. Det lär bli fortsatt debatt kring priset ”Årets idrottare med funktionshinder”. Där Jonas Jacobsson är en av kandidaterna.

Kanske gör han en ”Ara” om han vinner... Och, apropå Abrahamian, så var det helt rätt att denne inte fick något bragdguld. Det, mina vänner, hade om något varit höjden av populism.