Wegerups 2008

Foto: FOTO: ARKIV, AP, MAGNUS WENNMAN, ANDREAS BARDELL, ANNIKA AF KLERCKER, JIMMY WIXTRÖM, JERKER IVARSSON, BILDBYRÅN
SPORTBLADET

Snopp till middag.

En tokig taxichaufför.

OS-elden mot himlen, jogging i smoggen och söta Bei Bei och maskotgänget.

OS i Kina blev allt jag fruktat – och mer än jag vågat drömma om.

Mina ögon kisade skeptiskt när vi flög genom smutstäcket i luften och gick ner för landning i Peking, 07.10 kinesisk tid den 3 augusti 2008. På förhand var jag avvaktande, mer kritiskt inställd än vad jag någonsin varit då jag åkt på ett mästerskap. Med all rätt, det var en diktatur vi skulle till, en omdebatterad, ifrågasatt OS-värd. 

En utmaning att bevaka OS

Att försöka skildra Kina och all dess storslagenhet, att bevaka spelen och ändå få med även förljugenheten och förtrycket, det blev en utmaning. Om vi lyckades vet jag inte. Säkert inte till fullo. Det jag vet är att vi fick en fadd smak i munnen när vi läste om alla de som tvingats flytta för att ge rum åt OS. Jag glömmer heller aldrig känslan av att våra kinesiska värdar varje ögonblick visste var vi befann oss och vad vi gjorde. Jag minns ännu obehaget när de fotograferade oss på flygplatsen.

Samtidigt, trots alla rättmätiga invändningar, var det ett fantastiskt OS. Det gick inte att undvika att bli förförd. På mitt minnes halsband trär jag upp den ena olympiska juvelen efter den andra.

Serverades oxpenis

Bolts guld, upplevda på plats i det glödande Fågelboet. Känslan av att gå runt på OS-området kvällstid med arenorna lysande mot himlen och elden flammande. Skräckfärden med en galen kinesisk taxichaufför i Shenyang. Neonskyltarna med kinesiska tecken. De gammeldags röda lyktorna. Dansande OS-maskotar. Kina–USA i vattenpolo. Damernas gymnastik. Konstsim. Handboll. Kanot. Fotboll. Restaurangen där vi serverades oxpenis med fårkulor. Stulna sovstunder på golvet på vårt rum i presscentret. Gemenskapen. Avskedsmiddagen där våra känslor steg som kinesiska raketer mot skyn, bubblande som champagnen i våra glas. 

När jag slutkörd efter en månads slit så lyfte från Peking slöt jag ögonen, men visste att bilderna från OS, de bär jag med mig hela livet.

FAKTA

Fem höjdare från året som gick

1. Charlotte Kalla, Tour de Ski

Rycket i Val di Fiemmes mördarbacke är redan svensk skidhistoria. Finska Virpi Kuitunen tycktes stå still när Kalla lade in sin överväxel. Jakten var över, den då 20-åriga svenskan tog hem segern och vi började förstå att vi fått en drottning redo att inta den svenska skidtronen. 

2. Pia Sundhages OS-guld

”Vi tar henne till duschen och rakar hennes ben”. Så ropade spelarna i USA:s guldlag när de bar sin förbundskapten Pia Sundhage i guldstol efter segern i OS-finalen mot Brasilien. Så fick vi ändå en svensk som var med och vann OS-guld. Framför allt fick en person som kämpat och brunnit för sin älskade fotboll och för allt det hon tror på äntligen all den ära hon förtjänar.

3. Grekland–Sverige

Efter all väntan, alla förhandskrönikor, all uppladdning var vi äntligen där. I Salzburg, i EM, vid premiären. Grekerna höll emot tappert ända tills Zlatan Ibrahimovic visade vägen med sitt magiska mål. Petter Hanssons mål var lika fult som Zlatans var vackert – och ändå så underskönt. Efteråt var det jublande spelare och ledare och EM låg vidöppet framför oss.

4.Juventus–Real Madrid

Den sene debutanten Olof Mellberg valde den vackraste av kvällar för sin första dans i Champions League. 2–1 mot Real Madrid var en seger som betydde så mycket mer än bara de tre poängen. Det var återkomsten till den absoluta världstoppen, det var beviset på att tiden i förvisning definitivt var över, att Juventus var tillbaka.

5. Nedslag Wegerup

Boxningsgala i Karlstad med blod, svett och pulserande själ. Speedway i Hallstavik med motorer och folkparkskänsla. Amerikansk fotboll på Zinkensdamm med slösande sol och sirliga soloprestationer. Ishockey-pionjärer i damernas Riksserie med hästsvansar under hjälmarna och stora hockeyhjärtan innanför tröjorna. Hästshow i Globen med vilda, vågade Texas-tjejer-flickor i extas och tomte-buskis från hästryggen. I min Nedslags-serie kom jag nära idrottens själ och hjärta igen. 2009 kommer mer.

Årets värsta

Redan då den ryska nationalsången spelades upp och jag såg deras övertag på läktarna kände jag en rysning längs ryggraden. Känslan bekräftades när det svenska laget spelades ut på planen och ut ur EM. 2–0 för det unga, snabbt spelande ryska laget mot ett svenskt lag som stelnat i chock. Så tog det mästerskap vi längtat efter och drömt om slut på det mest brutala av vis.

Årets idrottare

I världen: Usain Bolt. OS-guld och världsrekord på 100 meter, 200 meter och 4x100 meter. OS-kung, till och med större än Michael Phelps.

I Sverige: Zlatan Ibrahimovic. Han ledde Inter till ligaguld då han avgjorde mot Parma. Han var, trots sitt knä, tongivande i Sveriges EM-lag. Han vann Guldbollen för tredje gången och blev historisk.

Årets flopp

I världen: Kanske inte flopp, men besvikelse. Kina fick landssorg när Liu Xiang tvingades dra sig ur försöken till 110 meter häck på grund av skada.

I Sverige: Carolina Klüft. Bra om hon har roligt när hon hoppar längd för det har ingen annan.

Årets läsning

Mörkrets hjärta av Joseph Conrad. Skriven år 1902 men ändå plågsamt aktuell.

Årets citat

”Den som vill åka till England, bara åk. Men man ska veta att man äter dåligt där, lever dåligt och att deras kvinnor inte använder bidé.”

Aurelio De Laurentiis, Napolis president, om livet för de som vill åka till England och spela.

Årets film/tv

Lilla Spöket Laban, första biobesöket med dottern.

2009 års största idrottsupplevelse

När Sverige vinner VM-guld före tvåan Norge i skidstafetten för herrar 4 x 10 km i Liberec.

Man måste ju få drömma och jag tror att hela svenska folket skulle leva på detta hela året.