SORRY ZLATAN

Wegerup: Du kommer inte att få kyssa bucklan i år heller

SPORTBLADET

MILANO. Snälla gossar får aldrig kyssa vackra flickor sägs det.

Mållösa gossar, de får aldrig kyssa CL-bucklor.

Så sorry, Zlatan.

Det blir inget pussande av pokalen i år heller.

Sen kväll på San Siro, tystnad och värme efter larmet av 80 000 på läktarna och bitande norditaliensk kyla. Står i mixade zonen tillsammans med  Zlatan Ibrahimovic. Han i en av Inters mjuka överdragströjor och på betydligt mjukare humör än jag väntat mig efter bara 0–0 hemma. 

”Jag är full av självförtroende”, sa Zlatan om returen.

Han hade inte gett upp, han tror – och måste tro – fortfarande att det är möjligt att gå vidare. Något som inte många av fotbollstyckarna trodde när vi surrade efter matchen. Engelsmännen var fulla av förtröstan, italienarna besvikna.

Får dåligt betyg

”Inter kan inte skapa så här lite framåt. Ibra får bara en av 5:a (av 10) av oss och Adriano med”.

Hårda ord från Gazzetta dello Sports Inter-reporter Nicola Cecere och han var inte ensam om att vara kritisk. Sant är att Inter var alldeles för ofarligt framåt, framför allt i första halvlek.

Manchester United däremot, med Cristiano Ronaldo som ålhal härförare, styrde spelet, spelade mer som ett lag och hade de farligaste chanserna medan Inter kändes för lättläst, långsamt och uddlöst.

Att bara säga att det var Zlatan och den övertände men orörlige Adriano som brast håller dock inte.

Det var framför allt på mittfältet som Inter förlorade matchen i första halvlek och jag skulle vilja påstå att José Mourinho även förlorade i tränarduellen med Alex Ferguson.

Mourinho valde märkligt

Jag kan möjligen ifrågasätta varför Wayne Rooney inte fick mer speltid men i övrigt var United smartare, visste precis hur man skulle stoppa Inter och klarade samtidigt att spela sitt eget spel.

Med en man mer vann United slaget om mittfältet och Inter blev för vekt och tillbakapressat, Zlatan och Adriano fick för lite att jobba med och blev osynliga.

Mourinho försökte få framför allt Santon att följa med upp högre men den 18-årige backen vågade och förmådde inte. 

”Unge Davide var bra”, sa Mourinho efteråt, kanske i självförsvar. I ett möte av den här betydelsen, mot ett lag som Manchester United, behövs dock spelare med mer rutin och attityd.

Även valet av Rivas, som haft ytterst lite speltid den här säsongen, kändes märkligt och det blev genast bättre när Cordoba kom in.

Spelade intelligent

Så Mourinho får absolut ta på sig en del av skulden. När det gäller Zlatan (och nej, jag är inte blind för hans missar, jag har kritiserat honom hårt genom åren ibland) håller jag dock med Mourinho som berömde honom efteråt. Nog borde Zlatan åstadkommit mer på egen hand, det kan man kräva. Men den som följde honom noga såg också en spelare som, förutom några enstaka bolltapp, gör det mesta rätt och gör det på ett sätt som får det att se så enkelt ut.

Jag vet inte hur många intelligenta skarvningar och pass och nedtagningar han stod för. Att ingen kunde förvalta de lägen han bäddade för är inte Zlatans fel. Ingen mer än den oinsatte kunde ju ha trott att han skulle dominera mot Manchester United på samma sätt som i ligan. 

Ska någon skrälla och vinna

i returen, mot alla odds och förväntningar så är det ”pazza”, galna, Inter. Men då måste man hitta fler och mer oväntade nycklar för att låsa upp Uniteds så omutliga starka försvar. 

Jag tror inte att man klarar det, jag tror inte att Zlatan får kyssa CL-bucklan i år heller. Scudetto-segern kommer att vara blott en klen tröst. Är det något som skulle få honom att lämna Inter så är det just längtan efter att hamna i en klubb med ännu större chanser att vinna Champions League. 

”Om vi gör ett mål så är all press på dem”, säger Zlatan inför returen.

Sant. Men det var just det där med ”om” och att verkligen göra målen.