Briljans och dominans

– enda sättet för Zlatan att erövra England

SPORTBLADET

Zlatan Ibrahimovic mot Cristiano Ronaldo.

Italien versus England.

Calcio mot football.

Öl mot vin, pubmat mot pasta, regn mot sol.

En evig kamp, alltid lika rolig att iaktta från sidan.

”Jag ska vara snäll och medge att Ibrahimovic passade bollen väldigt fint. Fast inte särskilt ofta”.

Så skrev den utsände  krönikören från engelska Daily Mail efter mötet Inter–Manchester United. I Italien är Zlatan den högste betalde serie A-spelaren, en ikon, en stjärna så stor att han till och med är ett stående inslag i ett av de största fotbollsprogrammen där man gör Zlatan-satir med glimten i ögat.

I England avfärdas Zlatan däremot fortfarande av många. Han ses som en stor spelare, absolut, men inte en av de allra främsta i världen.

Roligt ta del av kampen

Daily Mails krönikör menade att Ronaldo krossar Zlatan, att de inte är värda att jämföras på samma nivå och inte så få brittiska fotbollstyckare håller med. För att tysta de engelske krävs att Zlatan avgör mot United borta och dominerar, visar all den briljans han brukar visa i serie A. 

Nå, att folk håller på sitt eget, vare sig det gäller fotboll eller annat, är inte så märkligt, det gör även vi svenskar. Som utomstående är det rätt roligt att ta del av de två fotbollsstormakternas prestigekamp – som kan ta sig uttryck på de mest skilda sätt.

Är det ölen som bedövar?

Ett var när Napolis president nyligen fällde det klassiska citatet, angående spelare som vill till England: ”den som vill åka, åk, men man ska veta att man äter dåligt där, lever dåligt och att deras kvinnor inte använder bidé”.

Engelsmännen är dock inte heller så dåliga på att generalisera. På en match hamnade jag och en reporter från Daily Telegraph bakom en italienare som rökte konstant – trots förbudet. Engelsmannen sa till, italienaren kunde inte brytt sig mindre utan fortsatte att dränka oss i sin rök.

 ”De har absolut ingen klass och uppfostran”, sa min engelske kollega då, med upphöjt förakt.

Själv tillbringade jag på väg hem från stormatchen i Milano i förrgår tre timmar på flygplatsen (flygbolagen fortsätter att stjäla ens tid). Konkurrentens krönikör och jag fördrev en del av väntan med att spekulera kring de fans från båda läger som fanns runt oss.

Har italienare en speciell gen som gör att de kan se med solglasögon inomhus? Och har engelska supportrar en unik gen som gör att de kan gå utomhus i öppen kortärmad skjorta i tiogradigt ösregn? Eller är det helt enkelt ölen som bedövar?

Tacksamt att generalisera

Så där höll vi på och det finns förstås fler frågor, som bland annat varför man filmar mer i sydländska ligor och varför det är mer accepterat.

Att generalisera och ironisera är alltid tacksamt och visst finns det en del som skiljer ligor och länder åt. 

Jag, som bott och jobbat i både England och Italien, måste dock helt ärligt säga att jag uppskattar båda länderna väldigt mycket, hur väsensskilda de än är när det gäller väder, kultur, mat och vanor.

Skilda kärlekar

London och Rom är två vitt skilda kärlekar men båda med sin egen unika charm. Medan jag förblir neutral i kampen är dock en sak säker: ska Zlatan på allvar erövra England, ja, hela Storbritannien för den delen, då krävs stordåd på Old Trafford.

Jag vet inte om han kommer att lyckas. Men jag ser redan fram emot matchen – och att se honom försöka.

FAKTA

För övrigt...

... njöt jag av Kalla i brons-loppet!

... hoppas vi på herrarna i dag.

.. har en stor penna tystnat med min vän Cannavòs död

... blir det stort födelsedagsfirande av maken i dag.