Wegerup: Krävs ett starkt ledarskap för att hantera Zlatan

1 av 8 | Foto: AP
SPORTBLADET

PARIS. Den som ska bära laget.

Den som ska leda laget.

Det blir Zlatans roll i PSG.

Som i Milan – men ännu mer ohotad, ännu mindre ifrågasatt.

Vem som ska leda Zlatan? Det återstår att se.

Carlo Ancelotti är en tränare och man som inte är direkt känd för att ösa karamellströssel över sina citat.

Småbutter och kärv bjuder han sällan på mer än det han måste.

Så när han i går, på min fråga om Zlatans kvaliteter, svarade att denne är ”en av ­planetens bäste spelare”, då var det inte ­läge för en fin placering på floskeltoppen utan ord som verkligen betydde något.

Paris Saint-Germain i Zlatan har fått den storstjärna klubben drömde om och vill på alla sätta bygga honom  och hans varu­märke.

Samtidigt är Zlatan en spelare och människa vars respekt måste erövras, annars blir han svårhanterlig.

Max Allegri vann aldrig ”Ibras” fulla respekt.

Tungt meriterade och betydligt mer ­rutinerade och tuffe Carlo Ancelotti har väsentligt bättre förutsättningar att göra det.

Och det blir viktigt, för redan i fjol skavde PSG:s stjärnor på varandra. Nu kommer folk som känt sig givna i startelvan att ­petas och det riskerar att bli trångt och surt på avbytarbänken.

Då behövs ett starkt ledarskap för att hantera dyrgriparna, inte minst den dyrbaraste av dem alla, Paris nya ”Mona-­Lisa”.

Handlar om marginaler

Hur långt räcker då det nya starka PSG?

Carlo Ancelotti var på presskonferensen på Parc des Princes i går helt öppen med att ­ingen vet det.

Träningsmatchen mot Barcelona kan ge en liten fingervisning om var man kommer att stå i Champions Leauge.

Resten kommer att handla om tur och otur med lottning, skador och marginaler.

Men tror på Paris Saint-Germain som guldkandidat i Europa-spelet, det gör inte ens Ancelotti just nu och  inte heller den laddade – och lättade – Leonardo.

PSG:S sportchef var hårt pressad innan han rodde affären med Zlatan i hamn.

Nu har han fått arbetsro – projektet, det stora, fortsätter.

Att det är just ett projekt, en satsning mot framtiden, det var väldigt tydligt under gårdagen.

För mig som följt Zlatan i Juventus, Inter och Milan var kontrasten mot den ­franska verkligheten märkbar.

Som en kollega på plats sade:

”Det inte Milanello direkt”.

Och det var det inte, de blott två träningsplanerna med vanliga lägenhetshus längs ena långsidan.

En enda presschef  på plats ­istället för en hel stab, klubbmärket som sade ”PSG 1970”, att jämföra med Milans ”1899”.

På Milanello kan man inte ens gå på dass utan att se skyltar med orden ”Klubben med flest titlar i världen”.

Medan det som syntes mest i går när Zlatan värmde upp med kvadraten var grävskoporna mot den mjukvackra franska sommarhimlen.

En närmast övertydlig symbol för det stora, men inte alls färdiga, projekt PSG är.

Ingen kunde ha anat

För exakt ett år sedan var jag med Milan i Peking,

intervjuade Zlatan efter triumfen ­i Supercupen, pratade om ­ligasegern, han blickade framåt, full av tillförsikt.

Ingen, ingen, kunde ha anat att han nu ett år senare­ skulle ha tränat med PSG på Camp des Loges.

Silvio Berlusconis politiska fall – och ­vilja att komma igen – det ekonomiska raset, Barbara Berlusconis relation med Pato, det var några av de faktorer som gjorde att Milans störste stjärna  offrades.

Nu håller han god min i elakt spel och kommer att göra allt för att ta PSG ­hela vägen till ligaseger och så långt det bara går i Champions League.

Ändå undrade jag i går vad Zlatan, som trots allt fyller 31 i höst, tycker om sin nya, franska verklighet.

Han blir utan tvekan ännu mer nummer ett här än vad han varit i Italien.

Lika tveklöst är PSG ett av fotbollsvärldens mest intressanta projekt just nu.

Frågan är bara om Zlatan hinner uppleva att det bär frukt.