Wegerup: Dags för PSG att leva upp till stora ord

SPORTBLADET

LEVERKUSEN. Lyxhotell, stjärnkockar, en budget som tycks gränslös.

PSG:s ambitioner och drömmar når högre än himlen.

Men, som Zlatan alltid säger, det är titlarna som gör en storklubb.

I kväll på Bay Arena finns inte plats för några drömmar för PSG. Bara tuff verklighet och hård kamp.

Hösten var bara ett förspel.

I kväll börjar den verkliga akten.

Och alla som räknas är på plats för att bevittna den.

President Nasser Al-Khelaifi flög i går med klubbledningen och sju representanter för lagets viktigaste sponsorer till Tyskland. Champagne ombord.

Väl på plats: Leverkusens grå husfasader och fabriksskorstenarnas rök mot den lika grå himlen.

En skarp kontrast mot PSG-­glamouren.

Men framför allt en verklighet som innebär säsongens första riktigt stora prövning i Europa för Paris Saint-Germain.

Jag har sett dem på plats i de stora­ ligamötena, mot Monaco och Marseille i höstas. Bevakat matcherna i Aten, Paris, Bryssel, Lissabon… Det är tydligt hur PSG vuxit, inte bara som klubb utan också som lag.

Sant är dock också att lottningen i CL-gruppspelet var förhållandevis lätt. Det är som Edwin van der Sar sa till mig, i Monte Carlo på lottningskvällen i augusti i fjol:

”De kan resa hem glada till ­Paris”.

Lämnar inget åt slumpen

Att även Bayer Leverkusen var en vinstlott kan jag inte hålla med om däremot. Ingen nitlott, nej, inte­ en av fotbollens giganter.

Men ett starkt lag och en stor klubb. Allt i går kväll, där vi kom till Bay Arena för presskonferens och träning, vittnade om tysk organisation, traditioner och stolthet.

Bayer Leverkusen lämnar inget åt slumpen.

Franske kollegan Damien och jag pratade i väntan på träningen, över blaskigt kaffe men utmärkt apfelstrudel, om risken för underskattning, på ett undermedvetet plan, från PSG:s sida.

”Franska lag kan vara sådana. Jag tror att det blir svårt här på bortaplan. Men PSG går vidare­ ­absolut”, summerade l’Equipe-­reportern.

Tränare Blanc blev däremot lite­ irriterad över frågorna om underskattning eller om han känner sig pressad över att PSG är favoriter.

”Alla säger varje match att vi ska vinna. Så vad skulle skillnaden vara nu?”, undrade Blanc retoriskt.

Apropå skillnader frågade jag Marco Verratti vad som skiljer det PSG som för ett år sen åkte till ­åttondelsfinal mot Valencia mot dagens lag.

Unge Verratti pratade länge och väl men hans ord kan ändå sammanfattas med ett ”ALLT”.

I det nya PSG är allt uppstyrt, in i minsta detalj.

Det känns att man kommer med ett helt annat självförtroende än i fjol till Champions League-spelet.

Zlatan totalt upphöjd

Zlatan var sen in på träningen och han, liksom övriga dyrgripar, utstrålade lugn och laddning i lagom blandning.

Han har haft en period av total upphöjdhet, Ibra. Med sitt fina spel, med reklam-kampanjen och med en ny nivå på sin status som nationalikon.

På min tyska hotellrums-tv är det Zlatan hit och Ibra dit när experterna diskuterar.

Och när vi sände tv från gatan, under en fullmåne som bara var lätt naggad i kanten, kom nyfikna tyska fans, från den lokala sunkbaren strax intill, fram och ville snacka Zlatan.

PSG må vara större än någonsin men det är en storhet som fortfarande bärs i hög grad på gigant Ibras axlar.

Paris landmärke, och PSG:s klubbmärke, är det glittrande Eiffeltornet. Utanför mitt fönster, här i Leverkusen, ser jag den stora Bayer-reklamskylten lysa i natten.

Två skilda världar som möts i kväll, men framför allt två riktigt bra fotbollslag.

I höstas gjorde PSG sin plikt i Champions League.

Nu ska man göra resten, leva upp till stora ord och drömmar.

Finkostymen är sydd. Nu gäller det att fylla ut den. Till bristningsgränsen.