Wegerup: Guldet hamnar i Linköping

...så länge de inte klappar ihop i sista omgångarna

SPORTBLADET

LINKÖPING. Det satt långt inne.

Men det kom, målet som kan bli guld värt.

Kristine Minde lyste upp den regngrå dagen åt sitt Linköping som nu har ena handen på bucklan.

Vi hade knappt sagt att ”det börjar verkligen lukta 0-0”, där uppe på pressläktaren på Linköping Arena, när läget kom. Pernille Harder, hon som även i denna match var i en klass för sig, slog inlägget. Kristine Minde var där och nickade in bollen. I första halvlek träffade hon stolpen, nu tog hon sin revansch. 1-0 till Linköping som sen lyckades hålla emot de dryga tio minuter som för den rekordstora hemmapubliken tycktes så evighetslånga. När slutsignalen  kom var det guldkant på Linköpings segerjubel. Rosengårds stjärnor, de gick av planen med tunga steg, medvetna ända in i märgen om att Linköpings FC nu har fem poängs försprång med tre omgångar kvar att spela.

Det allsvenska guldet hamnar i Linköping, om laget inte fullständigt klappar ihop i de sista omgångarna.

Bra valuta för pengarna

Men det satt långt inne, som det ofta gör i stormöten där så mycket står på spel. Rosengård inledde med en stormande offensiv och radade upp lägen. Hemmalaget lyckades med nöd och näppe stå emot och sen långsamt ta tag i spelet och börja anfalla. Det var en matchbild som skulle stå sig; böljande spel, många chanser åt båda håll, spänning och underhållning från båda lagen.

Visst märkte man ibland rädslan för att göra fel, att stå för ett misstag som kunde kosta guldet. Men den tog aldrig över och att det stod 0-0 så länge var en blandning av otur och bra försvarsspel, från bägge sidor.

Himlen blev allt mer blygrå, ett elakt strilregn började falla och planen blev hal och tungsprungen, men spelet fortsatte att ligga på hög nivå och de 6221 åskådarna på plats fick bra valuta för pengarna.

Linköping spelade tufft, Rosengård ännu tuffare, någon gång fult, men inte överdrivet. Lotta Schelin tvingades utgå redan i början av andra halvlek och Marta nådde aldrig upp till högstanivå. En av orsakerna var en storspelande Claudia Neto som stoppade det mesta och de flesta från sin mittfältsposition.

I Linköping var det Stina Blackstenius som sprang och slet utan att få utdelning. Till sist togs hon tröttsprungen av planen och Fridolina Rolfö fick chansen att göra comeback efter OS-skadan.

Ett guldskimmer

När så 0-0 tycktes allt mer cementerat och regnet föll allt tyngre kom avgörandet. Att både Pernille Harder och Kristina Minde var inblandade var på något sätt självklart.

Rosengård kämpade sen ursinnigt för att få en kvittering och Marta var en ribbträff bort. Men Linköping höll emot och den sista minuten räknade publiken ner i triumf och lät de blåröda lejon-flaggorna vaja segerstolt.

Linköping har dominerat hela säsongen men darrade i knävecken senast mot Örebro. Nu reste sig laget och visade vilket vinstvirke man är gjort av.

”Guldet är absolut inte vårt än”, sa målskytt Minde efteråt.

Sant nog, Linköping gör rätt i att behålla fokus och vänta med firandet. Men det var ett mål och en seger som denna råa höstdag skänkte ett förväntans skimmer åt Linköping Arena.

Ett guldskimmer.