Det här är ett lag som vinner matcher – och våra hjärtan

SPORTBLADET

PARDUBICE. Junior-VM i hockey är på väg att förvandlas till Sveriges eget ”Miracle on Ice.”

Nästan i klass med USA:s skrällseger i OS i Lake Placid 1980.

Det behövs bara en seger till.

Då är det ett mirakel.

Det fanns absolut ingenting som talade för Sverige inför JVM.

Laget hade spelat totalt tio landskamper inför avresan till Tjeckien och förlorat sju. Målskillnanden var 29–38. Det var bedrövlig statistik.

Nu har samma grabbar vunnit sju raka matcher.

Först två träningsmatcher dagarna före JVM (5–3 mot Finland och 4–1 mot Schweiz) och så fem raka fram till dagens final.

De har slagit båda fjolårets finallag Kanada och Ryssland.

Det är en förvandling som är helt osannolik. Det här är ett lag som inte bara vinner matcher. Det är ett lag som vinner hjärtan.

Namn som Robin Figren, Mikael Backlund, Patrik Berglund och Victor Hedman har redan skrivit in sig i den svenska hockey-

historien och tv har gjort att de klivit rakt in i vardagsrummen.

Svenska Hjältar.

Den segern är redan vunnen innan finalen är spelad. Sverige kommer att ta sin första JVM-medalj på tolv år. Det blir minst ett silver.

Bara det är en bragd.

Osvensk inställning

Jag trodde inte alls på det här laget och det baserades på den svaga försäsongen och att 88:orna anses vara en ganska svag årskull jämfört med vad som väntar med 89:orna,

90:orna och inte minst 91:orna.

Jag har heller aldrig varit någon hejaklacksledare som skriker GULD så fort Sverige lyckas vinna en match ingen förväntat att de ska vinna. Men här i det gråkalla Pardubice har jag mött ett mer sammansvetsat svenskt gäng än jag någonsin mött tidigare. En osvensk inställning där varenda junior låter som coachen Herb Brooks collegegrabbar gjorde 1980.

Vi ska vinna.

Allt annat är skit.

Vi är humlan som inte kan flyga, men som flyger ändå.

Det är en liknelse som förbundskapten Pär Mårts dragit några gånger här i Pardubice.

Och den stämmer.

Det skulle inte ha blivit Kanada.

Det skulle ha blivit USA.

Det är enda problemet som jag ser det just nu.

USA mötte bara Sovjet en gång i OS 1980 och tog dem med överraskning. En vecka innan OS-starten hade de oövervinneliga sovjeterna vunnit med 10–3 i en träningsmatch i Madison Square Garden i New York. Det gjorde att de sovjetiska spelarna inte ens tänkt tanken att de skulle kunna förlora mot USA i OS. De var inte mentalt förberedda på ett lag som gav allt och spelade med ett hjärta större än Grönland. Övermod blev deras fall.

Men Kanada har redan förlorat mot Sverige här i JVM. En tillfällig chock, men bara en påminnelse om ett tillfälligt hack i skivan.

Kanada – hockeyns CIA

Kanadensarna har en stab av experter som analyserat varenda detalj från den matchen. Kanadas organisation är hockeyns CIA. De har koll på allt.

När Småkronrona vände och vann mot Kanada i gruppspelet var det en osannolik scenförändring där Kanada ledde med 2–0 i början av tredje perioden och svenskarna vände och vann med 4–3.

Det var första svenska JVM-segern mot Kanada sedan 1998. På tio år. Backar vi bandet till nästa svenska seger är vi tillbaka på ett årtal där de flesta av dagens JVM-hjältar fyllde två – 1990. Det tog alltså 18 år att samla ihop de två senaste segrarna mot Kanada i JVM.

Sverige kan omöjligt vinna

Nu ska svenskarna vinna två gånger på en vecka för att ta guld i JVM.

Omöjligt?

Det är bara förnamnet.

Bragd?

Nej, inte enligt SvD:s bragdjuryns sätt att se det. Då måste man ha skidor på fötterna.

Jag sitter just nu i en krönikörs dilemma.

Ska jag välja hejaklacksrollen eller vara realist?

Men hur jag än vrider och vänder på dilemmat blir svaret detsamma:

Sverige kan omöjligt slå Kanada i kväll.

Kanada är storfavorit nästan i klass med vad Sovjet var mot de där amerikanska collegegrabbarna i Lake Placid 1980.

Påstod jag något annat vore det inte det minsta mirakel om Sverige vann.

För det är precis vad som krävs.