Bara pengar från kval kan rädda Djurgården

SPORTBLADET

Ny tung förlust för Djurgården.

Och nu tror jag att bara kvalserien kan rädda klubben kvar.

En kvalserie med lag som AIK, Leksand, Malmö och Södertälje skulle ge mångmiljoninkomster.

En nionde- eller tiondeplats skulle inte ge en krona.

Slutspel tror jag Djurgården kan glömma redan nu.

Inget annat lag är inne i en så bråddjup svacka och en så negativ trend.

På de 15 senaste matcherna har Djurgården bara vunnit två vid full tid.

Det räcker inte att vinna skottstatistik och tekningar, som mot HV 71 i går.

Det stod ändå 1–5 på jumbotronen när djurgårdsspelarna åkte av isen.

Elfte förlusten på de 14 senaste.

Nu är Djurgården i den märkliga situationen att det skulle vara bättre att hamna i kvalserien än att bli nia eller tia.

Tar sig AIK till kvalserien och Djurgården tar med sig Södertälje ner, kan jag garantera att det blir hockeyfeber i Stockholm igen.

Det känns som det var en evighet sedan.

Samtidigt kan kvalserien få ytterligare två av Sveriges just nu bästa publiklag:

Leksand som är det enda lag utanför Stockholm som kan fylla Globen av egen kraft och så Malmö med sin nya arena.

Och Djurgården behöver alla intäkter de kan få. Blir klubben nia eller tia är det slutspelat.

Då är det bara pengar ut i form av spelarlöner och inga pengar in.

Det vore katastrof.

Behöver pengarna

Jag undrar om klubben ens skulle överleva ytterligare ett möte med Liganämnden och få behålla sin elitlicens. Utan den skulle Djurgården åka ur i vilket fall som helst.

I en kvalserie finns risken att åka ur, men Djurgården behöver pengarna.

Här kan vi verkligen tala om riskkapital.

De senaste åren har Djurgården räddat elitlicensen med en rad panik-åtgärder och i år har man som tidigare tvingats låna av spelarnas pensionspengar för att täcka utgifterna under säsongen.

Alla förstår att det inte håller i längden.

Djurgårdens 2000-tal har varit en ständig spiral nedåt, som en elak strömvirvel efter ett sjunkande Titanic.

1–1–3–4–5–5–10–10–7.

Det är slutplaceringarna i elitserietabellen fram till 2008.

Trenden är solklar och fjolårssäsongens sjundeplats sågs som en väldig framgång för klubben som vunnit fler SM-guld än någon annan.

Det säger allt.

Holmqvists har usel statistik

Men då fanns Årets Rookie Daniel Larsson i målet, finländaren Ossi Väänänen var en av elitseriens bästa backar och Patric Hörnqvist stänkte in passningarna från Fredrik Bremberg.

I år har han ingen klivit fram och fyllt deras roller.

Djurgårdens senaste panikåtgärd var att skriva tungt kontrakt med backen Andreas Holmqvist.

Det borde man inte ha gjort.

De skulle satsat de miljonerna på en målvakt i stället, för att avlasta ungdomarna Stefan Ridderwall och Gustav Wesslau.

Andreas Holmqvist är backarnas Brendl.

Stark framåt men usel i egen zon.

Tar man fram räknemaskinen så hamnar Holmqvist på minus – trots fyra mål och sju assist. Efter 14 spelade matcher i Djurgården står han på minus fem och slår man ut det på 28 matcher, som de flesta spelat, är han redan näst sämst i Djurgården med –10.

Bara brorsan Michael Holmqvist är värre med –15.

Andreas är en jättetalang, men frågan är om han är mannen att lyfta Djurgården.

Jag tror inte det.

I går hände det igen.

Fredrik Warg i Modo satte en ful armbåge i ansiktet på Färjestads Jens Skåhlberg och blev inte ens utvisad.

Det var både en armbåge och checking to the head av värsta sort.

Ett klart fall för disciplinnämnden.