Korkat och dålig tajming

SPORTBLADET

Södertälje haft haft sina två bästa veckor på hela säsongen.

Då får tränaren Leif Strömberg gå.

Jag tycker det är korkat.

Tajming är allt i hockey – även när det gäller att kicka tränare.

Södertälje har vunnit fyra av de sex senaste matcherna och tagit elva av arton möjliga poäng.

I den takten hade SSK snart varit över slutspelsstrecket.

De två förlusterna var båda med uddamålet, borta mot Skellefteå med 3–4 och hemma mot Frölunda med 1–2.

Inget att skämmas över. Därför borde Leif Strömberg fått fortsätta.

Har lugnat sig efter Hyvönen

Visst har Leffe haft en del spelare emot sig och visst har det varit ständiga incidenter inom truppen.

Det har varit interna slagsmål, verbala vredesutbrott mellan spelare och allmänt missnöje. Men det har lugnat ner sig sedan Hannes Hyvönen försvann. Och att Linus Klasen kan driva en tränare till vansinne är ingen hemlighet. Det har han gjort förr.

Och det finns inget lag i elitserien där spelarna älskar tränaren 365 dagar om året.Det ligger i sakens natur. Det är upp och ner och när det är ner är missnöjet som störst. Det var tydligen då som beslutet togs att sparka Strömberg. Redan för en månad sedan och enligt uppgift med spelarnas välsignelse.

Under tiden som SSK letat en ersättare har laget lyft. Och det jag sett av SSK på sistone har inte varit ett lag som vill bli av med tränaren.

De har spelat för bra för det.

Men det var tydligen för sent för att rädda Strömberg.

Och jag kan garantera att SSK-spelarna kommer vara lika trötta på Jim Brithén om någon månad eller två.

Men av helt andra skäl.

Det har ju lönat sig för ett par klubbledningar att ha is i magen.

Ulf Dahléns tippade mästarlag Frölunda inledde serien uselt, men Dahlén ifrågasattes aldrig. Nu är Frölunda där de här hemma.

Roger Rönnberg och Roger Kyrö var jagade efter en trög start, men har nu förvandlat Luleå till ett topplag.

Leffe Strömberg fick aldrig den chansen.

Jag gillar Strömberg.

Jag gillar folk som brinner för hockeyn.

Och jag är säker på att det är en eld som är omöjlig att släcka. Han kommer att begravas med skridskorna på.

Ska det bli ”sparka tränaren-epidemi” nu? Det brukar bli så. När en klubb kommit till skott brukar andra följa efter.

Sett till resultat och tabelläge är det Challe Berglund i Timrå och Mikael Johansson/Tomas Montén i Djurgården som har anledning att hoppa till då telefonen ringer.

Timrås problem liknar ju Södertäljes.

Lagets på förhand stora stjärna

Jonathan Hedström fick gå och precis som Hyvönen hamnade Jonte i Ryssland.

Det har för övrigt gått tungt för ”Dzhonatan Hedstrem” som han heter på KHL:s hemsida. Nio spelade matcher, en enda assistpoäng och -5 i plus/minus.

Men Timrå har inte fått det där lyftet som SSK haft sedan Hyvönen försvann.

Challe är ju en gammal arbetskamrat här på tidningen och en av de smartaste hockeyspelare Sverige haft.

Men frågan är om han får ett Gott Nytt År.

I Djurgården vet jag inte hur stämningen är, men där finns också interna problem och klubben har skickat stortalangen Dick Axelsson till juniorlaget.

Jim Brithén sitter inte säker

Som ni märker är Södertälje inte ensamma om inre konflikter och det har i sin tur med tabelläget att göra.

Men har Djurgården råd att skaffa en ny tränare? Och kan man sparka en ikon som Micke Johansson?

Jag tvivlar.

I övrigt tror jag inga tränare riskerar sparken.

Risken är i alla fall minimal.

Jo, det skulle vara Jim Brithén då.

Bara för att han tagit över efter sparkade Strömberg betyder inte att han sitter säkrare på något vis.

I fjol sparkade Brynäs tränaren två gånger. Först Leif Boork då Olof Östblom tog över och sedan Östblom då Boork kom tillbaka till kvalserien. Men Östblom hann ta det avgörande beslut som gjorde junioren Jacob Markström till förstemålvakt.

Det räddade Brynäs.

Vad ska rädda Södertälje?