TACK FÖR SHOWEN

Wennerholm: Jag tror karriären är över

SPORTBLADET

ÖRNSKÖLDSVIK. Jag tror Peter Forsbergs karriär är över. Ibland finns det ord man inte vill skriva, tankar man inte vill tänka.

Men jag tror det är över nu.

Till och med jag får ge mig.

Nu känns det som det enda som kan rädda Foppas fot är ett mirakel.

En hockeyängel som stiger ner från skyn och svingar trollspöt över den där förbaskade högerfoten som vägrar att lyda. Men jag tror inte på sagor och jag tror inte att Foppa gör det heller. Han har varit hos världens främsta fotexperter i USA och i Sverige. De har försökt allt.De har opererat, krossat ben i foten, byggt om, lagt till, sytt och häftat ihop.

Inte en gång.Utan tiotals gånger.

Senast i höstas då svenske läkarexperten Bertil

Romanus än en gång byggde om foten och tvingade Foppa att halta fram på kryckor i flera veckor. En

patient som vägrar ge sig.En läkare som försöker allt.

Det borde vara en oslagbar kombination, men det verkar vila en förbannelse över Foppas högerfot.

Jag hade hört att foten börjat krångla redan under matchen mot Djurgården i lördags och att det såg mörkt ut inför matchen mot HV 71 i går.

Jag var alltså lite förberedd på vad som kunde hända. Men när Foppa var med på uppvärmningen alldeles innan match, trodde jag att han skulle spela.

Att det där miraklet inträffat trots allt. Men när spelarna kom ut på isen var den enda med nummer 21

HV:s back Pasi Puistola. Jag har upplevt exakt samma sak en gång tidigare när jag var i Philadelphia och såg Foppa värma upp för att spela en match mot Toronto. Då kom han inte heller ut till nedsläpp.

Men den gången av den enkla anledningen att han just blivit bortbytt till Nashville. Nu är det betydligt allvarligare än så. Nu kan det vara slutet på en av svensk hockeys största karriärer.En världsartist som lämnar scenen. Det känns vemodigt av den enkla anledningen att det aldrig kommer att komma en ”ny” Foppa.

Han är unik. Han har bjudit på några av de mest magiska ögonblicken i svensk hockeyhistoria och gjort saker jag inte trodde var möjliga. Det är bara att tacka för showen.

Att Foppa inte sa tack och adjö redan i går, beror bara på hans enorma envishet. Han vill inte säga att det är över förrän han kollat ett par saker till, undersökt ytterligare ett par halmstrån. Han såg heller inte

speciellt nedslagen ut på den hastigt hopkallade presskonferens. Det blev inget tårfyllt farväl.

Han ville inte ta adjö riktigt än.

Det blev ännu svårare då Modo förlorade matchen mot HV med 4–6 och hamnade ännu längre från slutspelsstrecket. Han vill ju så gärna vara med därute på isen och hjälpa laget.

Men jag tror inte ens Foppa kan rädda Modo nu.

De har hamnat i ett läge där matchen mot Rögle plötsligt blivit en måstematch för att inte dras in i striden kring det nedersta strecket, det som bär till kvalserien. Vinner Rögle med två mål hemma mot Modo – och det känns inte helt omöjligt med tanke på Modos målvakter – är de bara tre poäng bakom och har bättre målskillnad. Det kan ge skåningarna nytt hopp och ny energi.Modo har två målvakter som kastar in puckarna och hade ångermanlänningarna fått låna HV:s Stefan Liv i går – som vilade och öppnade båsdörren – hade Modo förmodligen vunnit med

FAKTA

10 Foppa-ögonblick jag aldrig glömmer

1. Avgörande målet i SM-final 2 mot Malmö 1994

En av de bästa matcher jag sett Foppa göra. ”Flytta på dig, Lonken, nu ska jag in och avgöra”, sa han i slutet av den rekordlånga förlängningen i SM-final Och så gjorde han det. Kempehallen exploderade verkligen.

2. Straffen i Lillehammer

Det mest klassiska Foppa-ögonblicket. Även om Kenta Nilsson uppfann finten, var det Foppa som gjorde den berömd i OS-finalen mot Kanada i Lillehammer 1994

3. Hart Trophy 2003

Foppa vann både Hart Trophy som NHL:s mest värdefulla spelare och Art Ross Trophy som NHL:s poängkung. Jag har nog aldrig sett honom lyckligare än då han stod och kramade de båda bucklorna där i ett sommarvarmt Toronto

4. Calder Trophy 1995

Vilken debutsäsong det blev i NHL. Stenhårt tacklad av Eric Lindros i första matchen för Quebec, sedan utsedd till Årets Rookie.

5. VM-guldet i Zürich 1998

Det som gjorde det speciellt var att Foppa fick vinna VM-guld tillsammans med farsan Kent, som var förbundskapten. Det var i Zürich Kent myntade det numera berömda ”Ge pucken till Peter”. Det taktiken räckte hela vägen.

6. Slagsmålet med Igor Larionov 1997

Ett av de värsta slagsmålen i NHL på senare tid. Detroits hämnd på Colorados Claude Lemieux. Men allt började med att Foppa och Igor Larionov rök ihop och började fajtas. Set slutade med en blodig is och totalt 300 utvisningsminuter.

7. Rob Niedermayers tackling i ryggen i VM 2004

Foppa och Nicklas Lidström damp ner lagom till semifinalen i VM 2004. Det blev final mot Kanada och Foppa tacklades fult i ryggen av Rob Niedermayer, Han flög i huvudet in i sargen och Kanada vände och vann.

8. Poängrekordet i JVM 1993

Sju mål, 24 assist och totalt 31 poäng. På sju matcher. Foppa var kung i JVM i Sverige 1993, men missade guldet. Men poängrekordet står sig och kommer förmodligen aldrig att slås.

9. OS-finalen i Turin 2006

Det jag minns är Foppas blixtsnabba speluppfattning när Saku Koivus klubba går sönder direkt vid tekning i tredje perioden. Foppa driver in i zon, droppar till Mats Sundin som lägger pucken vidare bak till Nicklas Lidström. Och – pang – svenskt OS-guld.

10. Swedbank Arena 17 februari 2009

Foppa meddelar att den gamla fotskadan är tillbaka. Han ställer in matchen mot HV och karriären är förmodligen över.