Nytt och fräscht lag

– ändå en ny Malmö-repris

SPORTBLADET

LEKSAND. Redhawks blev Deadhawks som blev Babyhawks.

Men i går var det bara tomma hawks i Malmös omklädningsrummet efter förlusten mot Leksand.

Tomma ögon, tömda kroppar, frustration och besvikelse.

Men jag tycker att Malmö-spelarna är vinnare ändå.

Det här var vintern då de tog tillbaka sin förlorade heder – och väckte fansens kärlek igen.

Malmö vände mitt i krisen och hotet om konkurs.

När de bäst betalda stjärnorna tvingades i väg och skåningarna fick satsa ungt och hemvävt blev det en märklig vändpunkt.

Det var som om hela Malmö plötsligt upptäckte idrottens innersta själ.

Till och med Percy Nilsson fick kapitulera och ändra sin världsbild att vinnande hockeylag inte byggs av störst plånbok.

Fansen fyllde de tidigare tomma läktarna i Malmö Arena, sponsorerna vaknade och det föddes en lokal stolthet över laget som hånats av övriga hockey-Sverige för sin eviga köpepolitik och sina eviga misslyckanden.

Det nya Malmö Babyhawks var något nytt.

Något fräscht.

Något alla verkade ha längtat efter.

Och det är på väg att rädda hela föreningen med både nytt hopp och nytt kapital.

Nya Malmö Babyhawks är ett lag med samma egenskaper som nu tagit småländska Troja/Ljungby till play off.

Hjärta och lagkänsla.

De började vinna matcher igen och vände på en trend där alla pilar pekade nedåt.

Det räckte nästan till play off. Men bara nästan.

Nu tror jag inte att det här laget hade överlevt en kvalserie.

Jag tror inte ens de tagit sig dit.

Förtjänade att vinna

Den möjligheten försvann redan tidigare under säsongen och en sjundeplats i allsvenskan hade inte gett någon hemmafördel i play off-spelet.

Det hade varit Malmös enda chans tror jag.

Att få två hemmamatcher av tre i en arena som fått dem att lyfta och överträffa sig själva.

Hjärtat säger att Malmö förtjänade att vinna mot Leksand i går.

Speciellt som jag satt på läktaren i fjol och såga samma Malmö missa elitserien i kvalseriens absolut sista omgång mot ett redan avsågat Leksand.

Precis som de gjort året innan.

Men båda de gångerna hade Malmö ett bättre lag än Leksand – åtminstone på papperet.

I går var Leksand det klart bättre laget sett över tre perioder.

Malmö hade tur som klarade 2–2 vid full tid.

Största överraskningen

Leksand visade karaktär som vann den här matchen, trots att det kanske kan tyckas att de inte hade något att spela för.

Men det hade de.

De hade en skyldighet mot Troja/Ljungby att göra sitt bästa. Troja som kanske är den här säsongens

totalt sett största överraskning i svensk hockey.

Nykomling i allsvenskan som tar sig ända till play off med en lönebudget som räckt till två, tre av de mest välbetalda spelarna i Malmös ursprungliga trupp.

Det är värt att hyllas lika mycket som Malmös förvandling.

Rätt att godkänna målet

Sedan ställer jag inte helt upp på påståendet att det inte går att köpa sig till framgång.

Det är klart att det gör.

Titta bara på fotbollens Chelsea, Real Madrid eller Inter.

Eller då Percy Nilsson startade sin hockeykarriär med att köpa upp det bästa Sverige hade att erbjuda i slutet av 80-talet och byggde ett lag som vann SM-guld både 1992 och 1994.

Men då hade han en lönebudget som ingen annan var i närheten av – precis som storlagen i fotbolls-

Europa.

Det är andra tider nu.

Till sist:

Pucken VAR inne.

Kevin Doells avgörande straff för Leksand vinkades först bort av domaren Olof Lindqvist, men efter att ha pratat med linjemannen godkände han målet.

Och trots att Malmö-spelare och ledare var upprörda efteråt var det helt rätt beslut och helt enligt regelboken.

Sedan kan jag ju hålla med om att den psykologiska effekten kan ha påverkat Calle Söderberg inför den sista straff som kunde ha inneburit en kvittering.

Men det är en helt annan fråga.