Ett slag i ansiktet på dopningskampen

Wennerholm: Dopare borde stängas av för alltid

SPORTBLADET

TURIN. Dwain Chambers memoarer känns som ett slag i ansiktet på friidrottens kamp mot dopning.

Han beskriver sig själv som det dopningmonster han var.

En kemisk produkt som fuskade sig till framgång.

Ändå får han fortsätta sno åt sig medaljer med muskler skapade av tillväxthormoner och THG.

När han i stället borde vara avstängd på livstid.

Dwain Chambers borde stängas av på livstid, anser Sportbladets krönikör Mats Wennerholm.
Dwain Chambers borde stängas av på livstid, anser Sportbladets krönikör Mats Wennerholm.

Det är bara att läsa utdragen ur Chambers memoarer.

Det är bara att minnas Marion Jones alla lögner, som till slut blev ett värre brott än själva dopningen när hon ljög för de federala utredarna i Balco-skandalen,

Eller alla ryssar som åkt fast den senaste tiden i alla möjliga sporter.

En gång fuskare, alltid fuskare.

Och då menar jag inte nödvändigtvis att idrottare som åker fast dopar sig igen.

Men fördelarna med dopningen sitter i en hel karriär.

Det har modern forskning också visat.

Då borde man inte få tävla igen.

Även om dopningen inte fortsätter, så fortsätter fusket.

Ta Dwain Chambers som plötsligt är en världslöpare igen. Hans 6,42 i semifinalen på 60 meter är nytt europarekord och en absolut världstid.

Den pekar på att han kan hota även sitt rekord på 100 meter utomhus (9,97).

Han borde inte få den chansen.

Och ödets ironi är att han förmodligen tjänar miljoner på sin dopning just nu, med utdrag ur nya boken sålda till Daily Mail och med oförtjänt reklam från Turin när den når bokhandelsdiskarna i dag.

Tajmingen var naturligtvis planerad för att ge Chambers ännu mer guld.

Påminner om Gunde

Jag tycker att Mattias Claesson är helt underbar.

Han var ute efter ett guld, tog ett brons och blev skitsur.

Tänk er exempelvis Carolina Klüft stå och nedvärdera ett brons.

Det finns inte på kartan.

Jag tycker Claesson påminner om gamla svenska längdskidåkare som Sixten Jernberg, Thomas Wassberg och Gunde Svan.

Tjuriga jäklar som gick sina egna vägar för att bli bäst.

Och som blev det också.

Jag har sett Mattias Claesson stå och spy i mixade zoner över hela världen, efter att ha tömt sig totalt i loppen, drabbats av mjölk-syrechock och tvingats tömma sig igen.

Han kan vara totalt hänsynslös mot sig själv.

Samtidigt har han ofta blivit idiotförklarad för att han inte skaffar sig en tränare, men han vill inte ha någon och då är det bara så.

Han har alla möjligheter att bli en av världens bästa 800-meters-löpare en dag, eftersom han har en helt osvensk kick i steget som ger honom en spurt av högsta internationella klass.

Just den egenskap som gör att man vinner 800 meter på de internationella mästerskapen, där det nästan alltid blir taktiklopp och avgörande spurtstrider.

Kunde tysken Niels Schumann vinna i Sydney 2000, så kan Mattias Claesson vinna i London 2012.

Claesson ett snäpp bättre

Det är ju dit han siktar.

Fram till i går var det nog bara han själv som verkligen trodde på det.

I dag har nog en hel del tänkt om.

Nästa inomhusmästerskap går i Doha i Qatar. Där går VM nästa vinter och det kommer att kännas märkligt att se en tävling inomhus i ett land där det är 35 plus ute.

Men hela VM kommer bli hett.

Till dess ska både Susanna Kallur, Carolina Klüft och Christian Olsson kunna vara tillbaka.

Och både Wissman och Claesson är ett snäpp bättre.