Rögle visar fingret åt hela hockey-Sverige

Serieledare Rögle tog i går ett stort steg mot fortsatt elitseriespel. Och den platsen är skåningarna värda, skriver Sportbladets Mats Wennerholm. Foto: JIMMY WIXTRÖM
Foto: Jimmy Wixtröm
Serieledare Rögle tog i går ett stort steg mot fortsatt elitseriespel. Och den platsen är skåningarna värda, skriver Sportbladets Mats Wennerholm. Foto: JIMMY WIXTRÖM
SPORTBLADET

ÄNGELHOLM. Det är väl bara att säga grattis, Rögle.

Uträknade redan innan elitserien startade i höstas.

Dömda att ramla direkt ner i allsvenskan igen.

Men i dag kan samma Rögle visa fingret åt hela hockey-Sverige.

Inget kan hota deras elitserieplats efter 3–2 mot Södertälje.

Jag tycker det är befriande på något sätt.

Att klubben med elitseriens minsta budget och i särklass lägsta spelarlöner kan visa etablissemanget att hjärta och klubbkänsla är värt mer än en omsättning på 100 miljoner.

Jag kan garantera att Rögle aldrig bjudits in om vi haft en stängd elitserie. Men Rögle har trotsat alla ekonomiska lagar och efter 3–2 på straffar mot SSK skiljer det avgrundsdjupa nio poäng till den närmsta plats som bär till allsvenskan.

Och det är tolv poäng kvar att spela om.

De kan inte ramla ur.

Inte ens i teorin.

Rögle är hockeykultur för mig.

Jag minns till och med gamla ”Pollenkungen” Gösta Carlsson som

bestämde sig för att göra Rögle till en storklubb.

Då skrev vi 1963 och jag var åtta år och var fascinerad av Pollenkunges uppmärksammade värvningståg som bland annat lockade dåtida storstjärnan Ulf Sterner till Ängelholm några år senare. Det var en praktsensation på den tiden.

Men egentligen var Carlsson inget annat än vad Percy Nilsson var för Malmö 25 år senare.

Men det var då det.

Hockeykultur som Leksand

Jag skulle mer vilja likna Rögles hockeykultur med Leksands.

En liten ort med enormt stöd från fans och näringsliv i närområdet och en klubb som engagerar och fostrar hockeyspelare av rätta virket.

Ta bara Kenny Jönsson som nobbat flera mångmiljonkontrakt från NHL för att stanna och hjälpa

moderklubben.

Och glöm inte att Rögle fostrat en av Färjestads största spelare och ledare genom tiderna i Jörgen Jönsson.

Eller en leksandsikon som Jonas Bergqvist.

De tog med sig klubbkänslan och stoltheten som Rögle givit dem sedan barnsben.

Men i en svensk hockeyvärld där Leksand förlorat fotfästet, har Rögle tryggt stått kvar

i den skånska myllan och litat till sunt förnuft och aldrig överskridit bankkontot.

De är värda sin elitserieplats.

AIK vann hemma mot Växjö med 2–0.

Men den riktiga matchen uteblev, då tränaren Roger Melin nobbade presskonferensen och returmötet med Växjös tränare Janne Karlsson.

Janne Karlsson som blev rikskändis efter senaste mötet, då han malde på i vad som kändes som en evighet om AIK:s brutala spelstil.

Då hade hans Växjö vunnit med 7–3.

Jag har alltid gillat Janne Karlsson, men där sköt han sig själv i foten.

Det finns en gyllene regel inom all idrott.

Gnäll aldrig efter en seger, hur dyrköpt den än varit.

Jag har sett den där presskonferensen ett par gånger nu och inget gjorde mig säkrare på att sensationslaget Växjö skulle få stryk i returmötet mot AIK i går.

Hällde T-Gul över AIK

Det enda Janne Karlsson gjorde var att hälla T-Gul över hela AIK.

Jag använder det själv till att tända grillen under varje ljum sommarkväll och bättre tändvätska finns inte.

Fem poäng skiljer nu Södertälje från AIK och Växjö. Två förluster för SSK och två segrar för AIK eller Växjö och de är om i tabellen. Ingenting är omöjligt i kvalserien.

Även om det känns så just nu.