Wennerholm: Läget kommer inte bli bättre – det är nu eller aldrig

SPORTBLADET

REGINA. Visst drog siffrorna iväg och det går väl inte att påstå att Tjeckien har

världens bästa juniormålvakter.

Men 10–1 till Småkronorna i JVM-premiären visar vad det här laget är mäktigt.

Jag tror inte Sverige haft ett offensivt starkare lag sedan JVM 1993 – då Peter Forsberg, Markus Näslund och Niklas Sundström krossade alla rekord som gick att slå.

Och det där JVM-guldet alla väntat på sedan 1981 känns ännu närmare efter den här drömöppningen.

Det här kan till och med vara Sveriges bästa JVM-lag någonsin, trots att backarna Victor Hedman och Erik Karlsson stoppats av sina NHL- klubbar.

Går vi på hur NHL värderar spelarna så är det här laget snäppet bättre än det 1993 om man ser till snittet där spelarna draftats (om jag räknat rätt).

I det laget var Foppa högst draftad av svenskarna med en sjätteplats.

Men det som var roligt att se i går var att Pär Mårts nya idéer funkade så bra som de gjorde.

Aggressiva svenskar som gick rakt på mål, som skymde målvakten när backarna sköt och som spelade rakare och enklare än det normala bågandet och bökandet ute i sarghörnen som är så vanligt på liten rink.

Han har helt enkelt snott det bästa från kanadensarna och det är rätt väg att gå på liten rink.

Samtidigt så var tjeckerna bleka och det är svårt att analysera en sådan här seger. Tjeckernas målvakt Pavel Francouz – som ersatte lika usla Jakub Sedlacek – såg ut som en pojklagsspelare.

Markström kan bli en världsmålvakt

Jacob Markström i det svenska målet var raka motsatsen. Stor, väldig, tät.

Tjeckerna fick trots allt iväg 21 skott på mål och hade två frilägen och en massa öppna chanser. Men Markström tog allt, utom Jan Kanas skott när tjecken fick stå helt fri framför mål och direktskjuta.

Den pucken hade inte ens Martin Brodeur tagit.

Och när det gäller målvakter så är det klart bättre än 1993 då

Petter Rönnqvist och Johan Månsson stod.

Jacob Markström har potential att bli en världsmålvakt och dit nådde ingen av de två som stod 1993.

Dessutom är jag oerhört imponerad av Magnus Pääjärvi-Svensson och kedjan med Marcus Johansson och Andé Petersson.

Där går det undan.

Hela det här laget känns speedigt och det är farten som dödad.

Tänk bara på André Peterssons 1–0 då han stack mellan två tjeckiska backar som plötsligt såg ut att stå stilla. Och då är han inte den snabbaste i den kedjan.

Jag har ju hela tiden trott att det här laget ska ta JVM-guld, men det finns naturligtvis inga garantier. Men det känns som det är nu eller aldrig.

Sverige kommer förmodligen inte få ihop ett starkare lag de kommande åren, när de här killarna tar klivet till NHL.

Nytt silver skulle vara bittert

Det är ingen tvekan om att de närmaste kullarna inte är lika starka som de födda 1990 och 1991 och det beror mest på att det föddes färre barn i Sverige de åren vilket gör att konkurrensen om talangerna är tuffare mellan sporterna.

Och ett mindre urval ger nästan alltid en sämre slutprodukt.

Samtidigt känns det som den svenska ”silverförbannelsen” måste ta slut någon gång. När vi hade vår gyllene generation i JVM 1992, -93 och -94 blev det tre raka JVM-silver. Sedan kom en kraftig dip innan senaste årens nya kullar tog tillbaka Sverige till världstoppen.

Nu har det blivit två raka silver till och ett tredje skulle kännas oerhört bittert.

De som står i vägen är stora, starka Kanada som krossade Lettland med 16–0 i går.

Stora siffror, men enligt min matematik slår 10–1 mot Tjeckien 16–0 mot Lettland. Men det är ändå Kanada som är favoriter hos de flesta efter fem raka JVM-guld.

Men förra året hade kandensarna tur, när de lyckades slå Ryssland i semin och kvitterade med bara sekunder kvar. Hade ryssarna vunnit den matchen hade den svenska förbannelsen nog redan varit bruten.

Men någon gång måste det vara dags och det kommer inte att bli bättre än så här.