Krönika

Mats Wennerholm

Sportbladet

Wennerholm: Det här kan sluta med ett svenskt ”Miracle on Ice”

Christian Sandberg visade vägen för AIK med sitt 0–1.
Christian Sandberg visade vägen för AIK med sitt 0–1.Foto: Jimmy Wixtröm

JÖNKÖPING. HV 71 upptäckte inte faran förrän det var för sent.

Ett hungrigt AIK såg ut som om någon öppnat båsdörren och släppt ut en bisvärm på isen.

Ett lag värt att hylla.

Ett lag värt all respekt.

Och ett lag som ger vibbar av HV 71:s guldlag 1995 – det enda lag som kommit åtta i grundserien och ändå tagit SM-guld.

Jag tippade att det skulle bli 4–0 i matcher till HV 71, men ingen är gladare än jag att jag hade fel.

Det finns inget roligare än när en underdog skräller och gör det ”omöjliga”.

Men det var inte bara det.

AIK vann den här matchen för att de var bättre än HV 71. Det var inte Viktor Fasth som spikade igen och ett lag som slog ifrån sig och kontrade in några mål.

Nej, AIK tog tag i den här matchen så fort pucken släpptes.

Efter tre och en halv minut var det redan 5–0 i skott till AIK och med tanke på chanserna borde de lett redan efter första perioden.

Nu kom allt på en gång i den andra i stället.

Fyra snabba mål inom loppet av tretton minuter och fem sekunder.

En av de värsta smällarna HV 71 råkat ut för i ett SM-slutspel.

Men AIK spelar en modern hockey. Benen går som trumpinnar på spelarna och de verkar orka hur mycket som helst.

Energi – det är nyckelordet för deras sätt att spela hockey och även vad som är mest utmärkande för den moderna hockeyn.

Dessutom har de ett lag där alla jobbar för varandra och där ingen viker ner sig.

Det stavas hjärta

Det finns en stor psykologisk kraft i den typen av sammanhållning.

Det stavas hjärta och det finns en kärna av spelare som är fostrade i AIK och är beredda att offra allt för klubbmärket på bröstet.

Dessutom har de naturligtvis fått ny motivation av att alla sågat dem inför slutspelet och sett dem som den mest givna kvartsfinalen.

Och så Viktor Fasth där bak.

Gör AIK fyra mål i varje match så vinner de det här, för jag tror inte Fasth släpper in fem mål i en och samma match.

Nu har AIK, precis som tränaren Roger Melin säger, ingen som helst press på sig.

De kan bara gå ut och ha kul på isen.

Det finns inga krav eller förväntningar att leva upp till.

Det har de redan uppfyllt med råge bara genom att hänga kvar och dessutom ta sig till slutspel.

HV hade samma förutsättningar 1995, då de blev åtta i grundserien och sedan gick hela vägen och tog SM-guld.

De rivstartade dessutom med att slå ut seriesegrarna Djurgården med 3–0 i matcher.

Jag tog upp det exemplet med Johan Davidsson efter matchen, den ende i dagens HV som var med den gången.

Men han ville inte riktigt lyssna på det örat. Av förståeliga skäl.

HV:s backar agerade koner

Samtidigt fick HV-spelarna sig en läxa i går.

Det är inte bara att ställa ut skridskorna och tro att man kan vinna utan att göra grundjobbet.

HV:s backar var rundningsmärken vid alltför många tillfällen och allra mest Nichlas Torp då Daniel Bång rundade honom, gick rakt på mål och tryckte in 4–0.

Det kändes på något sätt uppgivet redan från start och när laget började trampa till på gasen i den tredje var det för sent.

Ingen tränare i HV 71:s historia har tagit SM-guld två år i rad och ingen har vunnit andra året i klubben.

Sune Bergman gjorde sitt första år som tränare när HV 71 vann 1995, precis som Pär Mårts gjorde 2005, Kenta Johansson 2008 och nuvarande tränaren Janne Karlsson gjorde i fjol.

Inget gott omen.

Men det handlar fortfarande om bäst av sju matcher och AIK måste vinna tre matcher till om de ska leverera en av de största skrällarna i elitseriehistorien. Det tror jag inte de klarar.

Men jag är betydligt osäkrare i dag än jag var innan nedsläpp i går.

Det här kan sluta med en ny svensk version av klassikern ”Miracle on Ice”.

Och oj vad AIK-tränaren Roger Melin sågade domarparet Sören Persson och Mikael Nord efter matchen.

– Pinsamt för hela domarkåren, som han sammanfattade deras insats.

En riktig sågning.

Några utvisningar i slutet av matchen som han tyckte var alltför billiga hade retat upp honom.

Inte vad man räknat med från en tränare som just sett sitt lag skrälla.

FAKTA

Tidernas tre största slutspelsskrällar

1995 – HV 71

SM-guld efter en åttondeplats i grundserien

SHV:s skräll är fortfarande den största någonsin i elitserien. De var åtta i grundserien och startade med att slå ut seriesegrarna Djurgården med 3–0 i matcher. Sedan fortsatte de att kämpa ner Malmö i semifinalen och vann på övertid i den avgörande matchen mot Brynäs borta.

1988 – AIK

Slog ut Djurgården med 2–1 i matcher i kvartsfinal

SEn jätteskräll, då Djurgården hade vunnit grundserien fullkomligt överlägset och AIK tog den åttonde och sista slutspelsplatsen på bättre målskillnad än Luleå. Men AIK slog ut favoriten efter ett par bragdmatcher.

1999 – Brynäs

Vann SM-finalen mot storfavoriten Modo

SFörst en bragdartad vändning mot Luleå i semifinalen. Sen SM-final mot Modo. Brynäs hade bara blivit femma i grundserien och Modo var storfavoriten efter att ha vunnit grundserien hela 22 poäng före tvåan Färjestad och med Henrik och Daniel Sedin som härförare.