Krönika

Mats Wennerholm

Wennerholm: Oskarshamn visar att allt är möjligt – men i elitserien har Salos bygge inget att göra

SPORTBLADET

OSKARSHAMN. Elitserien har Luleå.

Allsvenskan har Oskarshamn.

Efter 4–1 mot Rögle i går är Oskarshamn uppe på en direktplats till kvalserien igen och jag har varnat er tidigare:

Det här kan bli ett nytt Väsby.

Oskarshamn hette ursprungligen Döderhultsvik och det var väl ungefär så hockeyn kändes i den här småländska kuststaden i flera decennier innan man tog klivet upp i landets näst högsta serie i slutet av 1990- talet.

Sedan dess har Oskarshamn nått kvalserien två gånger – 2000/01 och 2004/05 - men varit avsågade i stort sett från början.

Näst sist 2001 och absolut sist 2005.

Man har varit ett allsvenskt lag, men ändå mil från elitserien.

Nu är man plötsligt allsvenskans hetaste lag och med allsvenskans hetaste sportchef.

Tommy Salo har gjort succé sitt första år som sportsligt ansvarig.

Det är en lika stor skräll som att Luleå toppar elitserien.

Men Tommy Salo har byggt ett lag med fingertoppskänsla och känsla för hur lag ska byggas.

Mest ihågkommen för OS 2002

För det är ingen tvekan om att det här är hans verk, där han handplockat både spelare och tränare.

Det trodde jag aldrig om Tommy Salo.

Sveriges mest framgångsrike NHL-målvakt i många år, innan Henrik Lundqvist gick om, och nästan enbart ihågkommen för det där skitmålet mot Vitryssland i OS i Salt Lake City 2002.

Jag var helt övertygad om att han skulle dra sig tillbaka när karriären var över, leva på sina ihoptjänade miljoner och lämna in en V75-kupong varje vecka.

Lite tilltufsad av livets oberäknelighet och för evigt bitter över sitt oförtjänta eftermäle som målvakt.

Men tänk vad man kan bedra sig.

I dag känns det som om det inte finns några begränsningar för hur långt Tommy Salo kan gå som ledare och jag kan tänka mig att många elitserieklubbar har hans namn på agendan när de funderar över framtida sportchefer.

Inte minst Frölunda, där Salo avslutade sin karriär och där han fortfarande har sitt hem – inte i Frölunda alltså, men i Göteborg.

Det är kul att han väljer att gå vidare med hockeyn, eftersom han varit med om det mesta och varit Tre Kronors förstemålvakt under en av de längsta perioderna i svensk hockeyhistoria.

Målvakter blir bra analytiker

Det bekräftar min tes att hockeymålvakter och busar (där talar jag NHL) oftast blir det största hockeyanalytikerna när karriären är över.

Målvakter därför att de alltid kan se och följa spelet över hela banan och busarna för att de tillbringar större delen av alla hockeymatcher på bänken.

Samtidigt påminner allsvenskan väldigt mycket om elitserien just nu.

Växjö Lakers var nederlagstippade från start, då det tappade sina sex bästa spelare till elitserien.

Malmö och Rögle i skuggan

Men Växjö har en tränare som är lika het som Salo i Janne Karlsson.

Plus en förmåga att hitta transatlanter som alltid levererar för reapris – och här menar jag att även om de kostar multum med allsvenska mått mätt, så är det inga spelare som elitserielagen sprungit benen av sig för att värva.

Men Växjö leder serien och det visar att de gjort allting rätt.

Örebro kändes som oberäkneliga Conny Strömberg och inte mycket mer. En outsider.

De är tvåa.

Och Oskarshamn, som kvalade sig kvar i allsvenskan i våras, är trea.

Förhandsfavoriter som Malmö, Leksand och Rögle får leva i skuggan.

Än så länge.

Men låt mig slå fast:

Oskarshamn har ingenting i elitserien att göra, lika lite som Väsby hade det när de gick upp 1987.

Men det är spelar ingen roll.

Det är själva grejen.

Att visa att allting är möjligt i den penningstinna värld idrotten har blivit.