Krönika

Mats Wennerholm

Wennerholm: Bartecko är bara konstgjord andning – jag vill se Foppa och Näslund i Modos bås

SPORTBLADET

MOSKVA. Modo är elitseriens nya krislag.

Och jag vill se Markus Näslund och Peter Forsberg tillbaka igen.

Inte på isen.

Men i båset.

Lubos Bartecko.
Lubos Bartecko.

Plantskolan Modo har vissnat för länge sedan, men det finns två plantor som aldrig dör.

Om man nu kan kalla Foppa och Näslund för plantor. Men det kan man väl i rätt sammanhang, antar jag.

Det jag är ute efter är att Modo måste utnyttja sina egna resurser och inte leta hjälp på annat håll. Få in både klubbkänsla och vinnarinstinkt i laget. Det är inget större fel på varken Challe Berglund eller Andreas Johansson, men det är inga hjärtan som klappar för Modo direkt, mer än den korta tid de kommer att stå i båset i Swedbank Arena.

Modo har haft en märklig förmåga att leta tränare utifrån i flera år nu, trots all den kunskap som finns på hemmaplan.

Mitt råd:

In med Markus Näslund i båset. Han är ledig, han är het efter tröjhissandet i Vancouver och han har ett hjärta som brinner för Modo. Dessutom har han kunskapen och erfarenheten av vad som skapar en vinnarmentalitet.

Jag tror Näslund är oerhört underskattad på den punkten och att han även underskattar sig själv som ledarfigur.

Det finns en potential att utveckla.

Näslund som head coach i båset, med Peter Forsberg och Magnus Wernblomsom assisterande coacher.

Okay att det inte finns någon som har erfarenhet som back. Men vilken trio, och samma klubbtänkande som gjort Luleå till etttopplag i år med tre gamla stjärnspelarei båset.

Känner inte igen Modo längre

I Modo vore det en ny karriär för alla tre gamla storspelare och jag tycker det känns mer naturligt än nuvarande Modo-tränarna Challe Berglund och Andreas Johansson, två andra gamla landslagshjältar som avslutade sina aktiva karriärer ganska nyligen.

Jag känner inte igen Modo längre, en klubb som skapade så många talanger att det bara var att kalla upp en ny stjärna från juniorerna när det blev en lucka i A-laget.

Dagens Modo är i ett helt annat läge och tvingas jaga dyra utlänningar för att försöka lösa den kris laget hamnat i.

Lubos Bartecko blev klar i går och det är ett stort namn. Eller var. Det senaste jag minns från Bartecko var då han låg och blödde på isen i OS i Vancouver efter att ha blivit proppad av norrmannen Ole-Kristian Tollofsen. Nu ska de bli lagkompisar i Modo och man kan undra hur det ska sluta, även om jag inte tror att just den sammanstötningen blir något problem.

Har lufsat runt hemma i Slovakien

Men Bartecko har lufsat runt hemma i den slovakiska ligan tidigare under den här säsongen, vilket visar hur het han varit på transfermarknaden – läs icke-het – innan paniken satt in hos vissa klubbar.

Dessutom lär en storback vara på väg in i Modo under juluppehållet, men det är ändå konstgjord andning för en klubb som försörjt NHL med världsspelare i ett halv decennium.

Backar vi klockan till 1993 bidrog Modo ensamt med JVM:s överlägset bästa kedja genom tiderna med Peter Forsberg, Markus Näslund och den två år yngre Niklas Sundström.

Det är fullkomligt unikt och kommer aldrig att hända igen, nu då gamla Sovjetunionen inte existerar längre och kan tvångsrekrytera alla talanger till samma klubb.

Modo åstadkom lika mycket med sitt lilla lokala hockeygymnasium.

I dag har Modo vissnat

I samma veva slog backarna Anders Eriksson och Mattias Timander igenom i Modo – båda långvariga NHL-spelare – och man fyllde på med elitseriestjärnor som Per Svartvadet, Andreas Salomonsson och Magnus Wernblom.

Några år senare kom tvillingarna Henrik och Daniel Sedin, som jag träffade i Vancouver för bara någon vecka sedan och som är två av dagens största stjärnor i NHL. Det verkade aldrig ta stopp i Modos plantskola, där det bara var att skörda nya talanger år efter år.

Men i dag har allt vissnat.

Allt nytt får hämtas utifrån.

Allt från tränare till gamla avdankade stjärnor som ska ge hopp och rädda laget från kvalspel.

Det är dags att tänka om.

Tänka nytt.

Och tänka Modo.