Krönika

Mats Wennerholm

Sportbladet

Wennerholm: Det enda som hindrar AIK från årets skräll är att Fasth bryter benet

AIK gör det igen.

Ny bortaseger mot HV 71 (3-1) och det enda som kan hindra dem från årets skräll är att Viktor Fasth bryter benet.

Så känns det i alla fall.

Han tog allt utom Johan Davidssons rökare rakt upp i vänstra krysset fjorton minuter in i första perioden.

Men den pucken hade ingen målvakt i världen tagit.

Då hade HV 71 pressat tillbaka AIK så enormt att det kunde ha stått både 2-0 och 3-0.

Då var het HV 71 mot Viktor Fasth.

Det enda som kunde stoppa HV i det läget var de själva.

Så blev det också.

Köper argumenten

Centern Andreas Falk drog på sig fem minuter plus matchstraff då han tryckte upp AIK-backen Josh MacNevin i sargen.

MacNevin rasade ihop med en hjärnskakning och domen blev hård.

Jag tänker inte ge mig in i debatten om matchstraffet på Falk.

Jag kan köpa argumenten från båda sidor.

Att man inte ska vara fredad när man står med baken ut i banan, men samtidigt kan jag tycka att Falk kunde låtit bli att ta risken.

Det var ju inte så mycket att vinna på att köra på MacNevin i det läget.

Och det är trots allt en checking from behind.

Nu blev det extra olyckligt att MacNevin åkte på en hjärnskakning, men det står mig veterligt i reglerna att om en spelare skadar sig, så ska det vara 5+20.

AIK hade i alla fall bara att tacka och ta emot i det läget.

Och vips så var de med i matchen igen.

Fem minuter i power play vände 0-1 till 2-1.

Imponerad av AIK

Även om andra målet officiellt kom i spel fem mot fem, hade den femte HV-spelaren inte hunnit in i spelet.

Sedan blev matchbilden som i de två första matcherna.

Eftern en hyfsat jämn andraperiod kom en våldsam HV-forcering i den tredje.

Och en ny storhetsperiod för Viktor Fasth.

Jag är imponerad av AIK:s kyla.

Merparten av det här laget har aldrig varit i närheten av ett SM-slutspel.

Ändå är de iskalla i alla lägen, speciellt när det var under så våldsam press i inledningen av första perioden.

Det finns många att nämna i AIK, men den här gången vill jag lyfta fram backen Fredrik Carlsson.

Första gången jag såg honom var han femton och såg ut som ett sugrör.

Nu är han på väg att utvecklas till en jätteback.

Han regerar framför egen kasse.