Wennerholm: Hoppas Dif lyckas – för svensk hockeys skull

SPORTBLADET

Djurgården kan bli historiska som det första lag som vänder 0–3 i matcher

i ett SM-slutspel.

Även om historien med bäst av sju är ganska kort i Sverige, så är det ändå första gången som alla kommer att minnas.

På något sätt hoppas jag att de lyckas. För hockeyns skull.

Luleå håller nämligen på att skriva hockeyhistoria. I måltorka.

På lagets nio senaste matcher har de gjort nio mål vid full tid – ett mål i snitt framåt per match.

På de två senaste inte ett enda.

Och på de sex SM-kvartarna mot Djurgården är målrekordet tre mål i en och samma match och då kom det tredje i tom kasse.

Men nu är snålhockeyn på väg att kosta dem en SM-semifinalplats.

Det mest fantastiska är ändå att rekordsnåla Luleå fortfarande har chansen att ta sig till en SM-semifinal.

Det ska egentligen inte var möjligt när man producerar så lite framåt.

Luleå visar upp katastrofsiffror

Men det kan räcka med att man håller snittet på ett mål framåt och Djurgården inte gör något i Coop Arena i morgon.

1–0 är inget omöjligt slutresultat mellan de här båda lagen.

Men favoritskapet har av naturliga skäl svängt över till Djurgården.

De var nere i brygga, men har hittat ett sätt att vinna matcherna.

Veteranerna har vaknat i Djurgården och Mathias Tjärnqvist, Marcus Nilson och Kristofer Ottosson ordnade segern i går.

De har vunnit tre raka och de gör mål.

Åtta mål på de tre senaste.

Det är rena målkalaset jämfört med Luleå siffror.

Jag tror aldrig jag har sett ett lag producera så lite framåt som Luleå gjort senaste tiden.

I går fick man i väg sjutton skott på Mark Owuya i djurgårdskassen i går, hemma i Luleå i onsdags kom man upp i arton.

Det är katastrofsiffror.

Var tog charmen vägen?

Det går att skylla mycket på klimatförändringarna, men Luleås måltorka har helt andra orsaker.

Kritiken har ju också växt mot Luleås extremt defensiva hockey den senaste tiden.

Vad jag inte förstår är att man fortsatte med den hockeyn, trots 3–0 i matcher.

Luleå hade alla möjligheter att chansa och satsa framåt och kanske chocka djurgårdarna.

I stället har man hållit fast vid den inslagna vägen och jag misstänker att det kommer att kosta dem en plats i semifinalen.

Det går inte att snåla sig ur kriser.

Jag undrar var det charmiga Luleå tog vägen som öste in mål och ledde elitserien långt in i säsongen

i höstas. I dag är allt det som bortblåst.

Laget lägger all energi på det defensiva spelet och orkar knappt anfalla.

Men de hade en kort period i början av andra perioden där de ändå visade att de kan trycka på framåt.

Då de fick ett visst tryck i Djurgårdens zon och skapade en hel del chanser.

På de första tio minuterna i andra perioden, då de åtminstone försökte spela lite anfallshockey, sköt de åtta av de totalt sjutton skotten på mål i går.

Resten av matchen, två och en halv period, orkade de med nio.

Det är helt sjuka siffror.

Annars vore det ju en drömsemi mellan Luleå och Skellefteå.

Ett hett norrlandsderby med ett smidigt pendlingsavstånd på tretton mil längs E4.

Jag tror norrlandshockeyn hade behövt det, även om det bara är Skellefteå som spelar norrlandshockey numera.

Nu kan det mycket väl bli Djurgården-Linköping i en semifinal.

Det är inget fel på det heller.

Stockholm är den absolut hetaste hockeystan just nu, där AIK:s succé höjt tempen till kokpunkten.

Djurgården fyllde Globen i går och AIK är på väg att sälja ut båda sina hemmamatcher mot Färjestad i semfinalen.

Och tänk om det skulle blir Djurgården-AIK i en SM-final?

Det har inte hänt sedan 1984.

Hade man sagt det när säsongen började, hade man blivit betraktad som en idiot. Nu är det fullt möjligt.

Det är det som gör det här SM-slutspelet så speciellt.

Efter tio raka slutspel som gått nästan helt enligt förhandstipsen, verkar plötsligt allting möjligt.

Det kan faktiskt bli så att Färjestad blir det enda laget från topp fyra som går till semifinal. Det har aldrig hänt förut.