Luleå är i brygga

SPORTBLADET

LULEÅ. Tala om ombytta roller.

Nu är det Skellefteå som vinner i sudden death mot Luleå.

I kväll tog de andra raka suddensegern efter 2-1mot Luleå och med samma matchvinnare:

Erik Forssell.

Jag trodde jag fått se nog av sena kvitteringar och sudden death.

Jo, pyttsan.

Efter tre raka avgöraden på övertid blev det ännu värre den här gången.

Luleå kvitterade med ynka tolv sekunder kvar att spela, då backen Pierre Johnsson slog in kvitteringen till 1-1.

Återigen var backen Janne Niinimaa nyckeln då han plockade ner en hög puck från Jimmie Ericsson som var på väg mot det tomma Luleå-målet i slutminuten.

Nästan en kopia

Niinimaa gjorde ju samma räddning just innan Luleås kvitteringsmål i sjunde matchen i kvartsfinalen hemma mot Djurgården, även om han stod på blå linjen den gången.

Den här gången var det på den röda.

Båda gångerna hade Luleå plockat ut målvakten.

Jimmie Ericsson kan väl inte var helt nöjd med den pucken från egen zon.

Han hade all tid i världen på sig att hitta en bättre lösning, men nu slutade det ju lyckligt ändå.

Det här blev nästan en kopia på senaste matchen i Skellefteå.

0-0 långt in i tredje perioden, sedan två snabba mål och det obligatoriska övertiden. Fyra raka sudden måste ju vara rekord i slutspelshistorien, även om jag inte hunnit kolla statistiken bakåt i tiden.

Men vägen till avgörandet var inget att hoppa jämfota över.

Första perioden kan vi glömma.

Knappt en kvalificerad målchans, mer än då Fredrik Warg slog en indianare i egen zon och Konstantin Komarek fick ett friläge.

Det var ungefär vad som hände och det var riktigt nära 1-0 till Luleå.

Men resten kan vi glömma.

Den andra dominerade Skellefteå totalt.

Inte bara oflyt

Det borde vara omöjligt att inte göra mål på 18 skott på mål (totalt 18-4), men Skellefteå lyckades med det.

Det var inte bara oflyt.

Luleås målvakt Anders Nilsson är stor och tät och stänger av nästan helt längs isen.

För att göra mål på den typ av målvakter krävs rejäla avslut och puckar i de båda kryssen, men Skellefteå hittade inte de öppningarna.

Jag tycker det har varit en genomgående trend i hela slutspelet.

Det är brist på snipers i svensk hockey, spelare som ser nätet och inte målvakten och sätter puckarna.

Skellefteå har ändå grundseriens skyttekung (30 mål) i Mikko Lehtonen, men han har ställt in siktet helt snett i det här slutspelet.

När han skjuter så träffar han allt utom målet.

I tredje perioden fick han en perfekt djupledspassning som hade gjort honom helt ren med Nilsson, men då tappade finländaren pucken när han skulle ta emot den.

Nej, Lehtonen är inte riktigt i fas med sig själv just nu.

Ändå lyckades Skellefteå få in ett ledningsmål i slutet av tredje perioden, då Christian Söderström blev ren i slottet och sköt ett handledsskot som ställde Anders Nilsson.

Helt makalöst

Då stod klockan på 17.13 och jag och de flesta andra trodde att det här var avgjort.

Att Luleå inte skulle orka komma tillbaka en gång till.

Men historien gick igen.

Luleå plockade ut målvakten, skapade en våldsam press och efter 19.48 kunde backen Pierre Johnsson trycka in kvitteringen från nära håll.

Helt makalöst, men egentligen helt logiskt efter det slutspel Luleå haft så här långt.

Enda skillnaden är att det är motståndarna som vunnit de två senaste i sudden.

Skellefteå var värda att vinna den här gången också.

Det hade det mesta och bästa av spelet och vann skotten med totalt 35-23.

Och plötsligt känns det som det är Luleå som är nere i brygga inför match fem i Skellefteå på tisdag.