Vågar inte räkna ut Luleå

Men allt talar för Färjestad-Skellefteå i SM-final

SPORTBLADET

SKELLEFTEÅ. När lyckan vände för Luleå, kunde Skellefteå avgöra redan vid full tid.

Norrbottningarnas obligatoriska kvittering i slutminuterna kom aldrig.

I stället kunde Jimmie Ericsson skicka in 2-0 i tom kasse och hela Skellefteå Kraft Arena exploderade.

Nu talar allt för Färjestad-Skellefteå i SM-final.

Nu går det aldrig att räkna ut Luleå, som slog tillbaka mot Djurgården efter att ha förlorat tre raka matcher i kvartsfinalen.

Det är samma sak nu, då Skellefteå vänt 0-2 till 3-2 i matcher.

Skillnaden är att Luleå måste vinna två gånger för att ta sig till SM-final och det tror jag inte de är mäktiga.

Flög ifrån Luleå

De får slita enormt hårt på sina backar, där Fredrik Styrman försvann i vad som såg ut som en hjärnskakning och där Robin Jonsson inte kan spela fullt ut.

Jag förstår inte hur de ska orka ens i nästa match.

Den här gången kom Skellefteå ut och bara flög ifrån Luleå.

Det är sällan man ser ett lag bli så utspelat som norrbottningarna blev i den första perioden.

Men Anders Nilsson i målet och Sveriges överlägset bästa box play höll Luleå kvar i matchen.

Ingen hade protesterat om Skellefteå haft 3-0 efter första perioden, där de vann skotten med 16-3 och skapade massor av chanser.

Nu fick de nöja sig med Anders Söderbergs 1-0, då Söderberg fick stå fri vid Anders Nilssons vänstra stolpe och trycka upp pucken i tom kasse, mycket fint framspelad av unge Oscar Lindberg.

Den gången tappade Luleå markeringen totalt, något som inte händer särskilt ofta.

Sedan sumpade Skellefteå tre nya chanser att göra mål i power play och bättrade på den bedrövliga statistiken i numerärt överläge.

I första periodens sista sekund åkte Christian Söderström ut för en tripping och Luleå fick starta andra peridoden med ett power play.

Det fick matchbilden att svänga totalt, speciellt som Ivan Majesky åkte ut precis då Söderström klev ut på isen igen.

Luleås power play är vassare än Skellefteås och det var Andreas Hadelöv som räddade Skellefteå i det skedet av matchen.

Mer avvaktande spel

Luleå vann andra perioden på poäng och visade samtidigt att de är ett lag som aldrig går att räkna ut.

De är som den där björnmamman i Funäsdalen.

Plötsligt vaknar de och går till attack.

I tredje perioden blev det lite mer avvaktande spel, innan klockan tickade ner mot full tid och Luleå var tvungna att öppna sig och forcera för en kvittering.

Jag satt bara och väntade på ännu en sen kvittering och en ny sudden.

Men den här gången lyckades man inte etablera det där riktiga trycket och det dröjde ända tills det var 40 sekunder kvar innan Anders Nilsson kunde sticka ut ur kassen.

Dessutom svängde lyckan.

Nu var det Skellefteå som dödade matchen, när Jimmie Ericsson kunde skicka in 2-0 i tom kasse.

Det går inte att protestera mot rättvisan i det resultatet och jag konstaterar att Skellefteå vuxit i varje match i den här semifinalen.

All logik pekar på att de blir klara för SM-final redan på torsdag.

Men samtidigt vågar jag inte räkna ut Luleå hemma i Coop Arena.

Inte än.