Den här segern är bara början...

SPORTBLADET

Första gången jag träffade Daniel Sedin var han 15 år och världens största hockeytalang tillsammans med brorsan Henrik.

Femton år senare är han världens bästa hockeyspelare.

Den sista han gick om var brorsan Henrik.

Och segern i NHL:s poängliga är bara början.

Daniel Sedin har redan vunnit Art Ross Trophy som NHL:s poängkung, men jag tror inte det kommer att stanna där.

Brorsan Henrik vann även det tyngsta pris som NHL delar ut – Hart Trophy – som NHL:s bästa spelare förra året.

Jag har svårt att se någon annan än Daniel ta hem även det priset i år och bli lika historisk som brorsan.

Med Sidney Crosby borta en stor del av säsongen och Alexander Ovetjkin in långt ifrån sina ”normala” siffror är de inga konkurrenter.

Den enda utmanare jag kan se är möjligen Bostons målvakt Tim Thomas.

Men jag är säker på att Daniel vinner.

Han och brorsan Henrik har delat på det mesta i hela livet, så varför skulle de inte ha varsin Hart och Art Ross Trophy?

Det är bara logiskt. Lika logiskt är att det här inte är slutet. Det kan bara vara början på flera år av dominans i NHL:s poängtopp.

Båda har tre år kvar på sina femårskontrakt och båda blir bara bättre och bättre för varje år.

Det är det som gör dem unika.

I stort sett aldrig skadade

Hemligheten?

De är i stort sett aldrig skadade.

Henrik har inte missat en NHL-match på sju år och Daniel hade missat en enda på sex säsonger, innan han fick ett skott på foten som stoppade honom i 19 matcher i fjol. Det har gett en kontinuitet och tillsammans med stenhård sommarträning och en ständig strävan att utveckla det de är sämst på, så har de blivit ett snäpp bättre för varje år.

Det har sannerligen inte varit någon lätt väg.

De tre första säsongerna i NHL gjorde de inte mycket väsen av sig. Då undrade många i Vancouver vad klubben offrat både andra- och tredjevalet på i NHL-draften 1999. Daniel kom som mest upp i 34 poäng (20+14) på sina tre första NHL-säsonger.

Det var fiaskostämpel på tvillingarna.

Men efter en säsong hemma i Modo lockoutåret 2004–05 stack siffrorna i väg.

Sedan har det i stort sett varit en spikrak kurva mot vinterns 104 poäng.

Jag tror inte det kommer att ta stopp där.

Både Daniel och Henrik kommer att vara med i toppen av poängligan de närmaste åren. Frågan är väl snarare vem som blir förste svensk någonsin att vinna poängligan TVÅ gånger.

”Måste ha ramlat ner från en annan planet”

Första gången jag träffade Daniel och Henrik var för femton år sedan då jag åkte upp till Ö-vik för att möta Sveriges två mest hyllade 15- åringar.

Alla NHL-scouter som såg dem spela fick rysningar och en beskrev dem med orden ”de måste har ramlat ner från en annan planet”.

Hockeyagenterna köade utanför huset i Gullänget, där jag bjöds på kaffe och kanelbullar för femton år sedan.

I den åldern var de världens två största hockeytalanger och de bidrog lika mycket till att göra Örnsköldsvik världsberömt i hockeyvärlden som Peter Forsberg och Markus Näslund.

Det här var säsongen 1995–96 då redan omskrivna Peter Forsberg precis slagit igenom i NHL och Näslund just börjat vägen mot toppen. Och så kom det två nya världstalanger från samma lilla prick på kartan.

Det fick nordamerikanska hockeyskribenter att trotsa jetlagen och åka över och skildra ”hockeyundret Ö-vik” i långa reportage.

Det känns lite lustigt att tänka på det just nu, då Modo precis kvalat sig kvar i elitserien.

Men när tvillingarna Sedin började spela elitseriehockey redan som 16- åringar kändes det bara som en naturlig fortsättning på en aldrig sinande ström av talanger från hockeyfabriken Modo.

Nu har tre svenskar blivit historiska genom att vinna NHL:s poängliga.

Alla har kommit från Modo.

Och den som varit närmast bakom dem är Markus Näslund.

Mannen som ska försöka bygga upp fabriken igen.