Wennerholm: Skellefteås chans att vända är noll

SPORTBLADET

SKELLEFTEÅ. Det var vår i luften i Skellefteå, när jag lämnade hockeystaden bakom mig.

Jag tror inte jag behöver åka tillbaka.

Skellefteås chans att vända det här är lika med noll.

Guldet ska hem till Karlstad igen.

Det är vad fansen brukar sjunga på ståplats i Löfbergs Lila Arena och de har vant sig vid att få rätt. Och är det en resa som Le Mat-pokalen är van vid så är det den till Karlstad.

SM-bucklan är på plats i Löfbergs Lila Arena i dag för första gången i den här finalserien. Frågan är om den kommer delas ut redan i kväll? Jag tror det. I stort sett alla tror det, utom spelarna och tränarna i Skellefteå och de mest inbitna fansen.

Man jag tror de förlorade den här finalserien redan på hemmaplan i tisdags. Det var den verkliga måste-matchen och också den överlägset bästa som Skellefteå gjort i den här finalserien. Men samtidigt avslöjades alla de brister som gör att 33 års väntan kommer att fortsätta i åtminstone ett år till.

Ett power play som inte fungerat sedan kvartsfinalen mot Linköping.

En skyttekung som klickar. Finländaren Mikko Lehtonen letar och letar, men hittar inte målet.

En målvakt i Andreas Hadelöv som inte är den där guldmålvakten som krävs i en SM-final.

Brist på rutin och kyla i de avgörande lägena.

Nihlstorp räddade Färjestad

Färjestad var inte bra senast, men hittade ett sätt att vinna matchen. Den här gången var det målvakten Christopher Nihlstorp som såg till att värmlänningarna överlevde matchens första 60 minuter och sedan kom en chocköppning av sudden death som gav segermålet redan efter 36 sekunder. Jag vet inte om det var ett taktiskt genidrag av tränaren Tommy Samuelsson, men han möblerade om i kedjorna och anstormningen direkt från nedsläpp i sudden överraskade definitivt Skellefteå.

Den här SM-finalen är för övrigt den 29:e i rad som jag följer. Sexton gånger har Färjestad varit ena parten. Det säger en del om organisationen och traditionen i klubben. Det har alltid funnits en kärna i laget med spelare som driver på och har en historik anknytning till tidigare generationer. Sedan handplockar man spelare utifrån, testar dem i ett par säsonger och sedan bestämmer man om de är av det rätta virket. De får stanna och växa till kärnspelare.

Så skapas det eviga kretslopp som gjort Färjestad till ett ständigt topplag utan jämförelse i modern tid.

Genidraget: Värvningen av Granqvist

Men ska jag peka på ett genidrag på senare år, så var det när man anställde målvaktstränaren Erik Granqvist. Han kallas internt för ”Dr Frankenstein”, för hans förmåga att skapa monster av de målvaktstalanger som kommer till klubben. För Jonas Gustavsson, som slog igenom 2008-09 och Henrik Karlsson, som kom året efter, innebar det enkel biljett till NHL.

Nu är Christopher Nihlstorp monster nummer tre från Granqvists laboratorium, medan tjeckstjärnan Alexander Salak får öppna båsdörren. Dessutom kan vem som helst kliva fram och bli matchvinnare. Tio olika spelare har gjort mål för Färjestad så här långt i SM- finalen och ingen av dem heter Dick Axelsson. Det skulle inte förvåna mig om just han avgör i kväll.

Frågan är hur många spelare från den här båda finallagen som kommer att ta plats i Pär Mårts VM-trupp. En, två, tre – ingen?

Det är svårt att hitta några helt givna kandidater och SM-segrare brukar sällan göra ett bra VM. Men Rickard Wallin, Färjestad och Jimmie Ericsson från Skellefteå ligger nog närmast.