Det här var en riktigt dålig SM-final

Sportbladets Mats Wennerholm känner sig lurad på slutspelsdramatiken

SPORTBLADET

KARLSTAD. Färjestad är svenska mästare efter en av de märkligaste SM-finaler jag sett.

Det verkade nämligen som Skellefteå ville ha slut på den här matchserien lika mycket som Färjestad.

Jag tror tror aldrig jag sett ett lag spela sämre i en SM-final.

Det kunde stått 5-0 redan efter första perioden.

Nu blev det 4-1 till slut i en match som var avgjord redan efter första perioden och där siffrorna knappast speglar matchen.

Färjestad kontrollerade det här totalt.

Jag vet inte vad Skellefteå gjorde mellan förra matchen och den här, men all den virvlande skridskoåkning och det självförtroende de visade då var som bortblåst.

Första perioden måste ha varit en av Skellefteås sämsta den här säsongen.

Till och med den sämsta, även om jag sett långt ifrån alla deras matcher den här säsongen.

Men det måste vara svårt att vara sämre.

Det enda Skellefteå hade att vara glada åt när signalen gick för periodpaus var att det bara stod 2-0 till Färjestad.

Det kunde stått 4-0, 5-0 eller till och med 6-0 utan att någon protesterat.

Färjestad brände massor av helt öppna lägen. Den kom två mot ett, tre mot ett, ett mot noll.-

Skellefteå hade inget försvar.

Nu kom 1-0 på ett sätt som var mer tur än skicklighet, då backen Magnus Nygren sköt ett dragskott som studsade in via insidan på Ivan Majeskys vänstra benskydd. Annars hade inte den pucken ens gått på mål.-

Men Färjestad hade sannerligen samlat ihop till det ledningsmålet.

Det var starten på den verkliga villervallan i Skellefteås zon.

När norrmannen Marius Holtet gjorde 2-0 kunde han helt ohotad kliva in i banan, sikta och skjuta.

Sedan fortsatte det bara.

FBK hade råd att bränna fem mot tre

Färjestad hade till och med råd att bränna ett fem mot tre i hela 1.24.

I andra perioden ryckte Skellefteå upp sig något, men det var säkert en kombination av att värmlänningarna spelade på sin 2-0-ledning. De hade ingen anledning att blotta sig bakåt och perioden blev mållös.

Och om det fanns en glipa hopp för Skellefteå inför tredje perioden, så åkte ridån definitivt ner då Pelle Prestberg gjorde  3-0 efter 4.28.

Emil Kåberg slog en skottpassning till Prestberg som kom med fart och hade fullt sjå att få kontroll på pucken vid Hadelövs vänstra stolpe.

Men han lyckades få med sig pucken, passerade Hadelöv och la in pucken vid bortre stolpen.

Sedan blev det bara en enda lång defilering mot värmlänningarnas nionde SM-guld.

När grundseriens skyttekung Mikko Lehtonen äntligen gjorde mål i den här finalserien var det för sent.

Klockan stod på 15.16 i tredje perioden och västerbottningarna hade ingen extra växel att lägga i.

Inte så konstigt kanske med tanke på att det här var västerbottningarnas 18:e slutspelsmatch, medan Färjestad bara spelat 14.

När man plockade ut Hadelöv ur buren lyckades man till och med dra på sig en utvisning med SJU man på banan.

Så istället för sex mot fem för Skellefteå blev det spel fem mot fyra för Färjestad, då Anders Forsberg tvingades ställa tillbaka Hadelöv i mål.

Och när han tvingades chansa och tog ut honom på nytt kunde Kristofer Berglund slå in slutresultatet 4-1 i tom kasse.

Ganska typiskt att en gammal björklövenspelare slog in sista spiken i kistna.

Nej, det var inte Skellefteås kväll.

Men jag känner mig lite lurad på den där riktiga slutspelsdramatiken.

Det här var en riktigt dålig SM-final.

Jag lastar inte Färjestad för det, eftersom det krävs två för att dansa.

Och det är ingen tvekan om att rätt lag vann.

Färjestad förlorade inte en enda match vid full tid i det här slutspelet. Brynäs och Skellefteå lyckades vinna varsin gång i sudden death, men annars var värmlänningarna oövervinnerliga.

Det är bara att säga grattis.