Du är slut, Carro

Jag har följt Carro hela hennes karriär och vet att det är den här typen av tvärsäkra omdömen som brukar få henne att flyga.

Jag flög ner till schweiziska Lausanne i går med förhoppningen att se henne tävla mot de bästa i världen just nu.

Inte bara av den anledningen, det ska medges, men jag tog nästan för givet att hon skulle bjudas in efter det hoppet i regn och blöta och med förhoppning om mer.

Men så blev det inte.

Arrangörerna i Lausanne ville ha de åtta bästa längdtjejerna i världen, oavsett hur många VM-, EM- och OS-guld de vunnit i sjukamp tidigare i karriären.

Där platsade inte Carro.

Allting bara dog för Bergqvist

Det är en ny värld för världens en gång största kvinnliga friidrottare.

Men det här handlar inte om att hon slutat med sjukamp eller inte.

Den gren hon en gång propagerade så hårt för och när hon väl fått över alla på sin sida själv till slut spydde över.

Men av alla individuella grenar hon valde mellan blev det längdhopp som fortsättning på karriären.

Där står hon och tränaren Agne Bergvall idag.

Jag har själv SVT:s tv-program ”Sommarpratarna” i färskt minne, där Kajsa Bergqvist berättade om den stund där hon bestämde sig för att lägga av.

Eller rättare sagt satte ett fast datum när karriären skulle var över.

Hon berättade hur både kroppen och huvudet ställde in sig på det datumet direkt det var beslutat och att hon aldrig blev samma idrottskvinna efter det.

Motivationen var borta.

Allting bara dog.

Det är väl så Carolina Klüft ser ut i dag.

Hon har redan sagt att OS i London blir hennes sista mästerskap.

Nu är frågan om hon ens kommer dit, när Svergies Olympiska Kommité (SOK) står för uttagningarna.

Borde ha slutat på toppen

I förbundskapten Stefan Olssons fri-idrottslandslag är kriterierna betydligt blygsammare.

Men är Carro en föredetting som kanske borde ha slutat efter sitt sista VM-guld och europarekord i sjukamp 2007?

Slutat när hon stod på topp?

I dag känns det som hon borde gjort det.

Ingen ska anklaga henne för att hon inte försöker.

Men jag vet samtidigt att hon fortfarande har ett rekordkontrakt med amerikanska Reebok som ger henne två miljoner kronor om året och gör henne till Sveriges bäst betalde friidrottare.

Det är mycket pengar att säga nej till i en friidrottsvärld som ständigt krymper.

Jag är som sagt i Lausanne inför morgondagens Diamond League, där bara två svenskar platsar numera.

Christian Olsson i tresteg och Emma Green Tregaro i höjd.

Ingen är något guldhopp inför VM i Sydkorea senare i sommar, men de är ändå de två största medaljhoppen.

Carolina Klüft strök sig själv från den listan i går.