Wennerholm: Nu har Sverige fått sin egen Jelena Isinbajeva

SPORTBLADET

Angelica Bengtsson gör det igen.

Efter skador och sjukdomar kliver hon ut på tävlingsbanan i JEM och krossar inte bara allt motstånd utan även Kirsten Belins nio år gamla stavrekord.

Sverige har fått sin egen Jelena Isinbajeva.

Nu ska jag inte överdriva, men Isinbajeva har trillat ner från de höga hästar som stavades fem meter för några år sedan.

Det är tre år sedan hon hoppade över fem meter senast och det känns lika sannolikt att det kommer en ny Isinbajeva som att det kommer en ny Sergej Bubka.

Jag har ju haft mina téte à téte med ryskan genom åren och vet att hon är ganska trött på allt vad stavhopp heter. Det är bara feta sponsorkontrakt som får henne att fortsätta i en gren där hon förmodligen aldrig kommer att nå fem meter igen.

Att Angelica Bengtsson slår hennes mästerskapsrekord med 17 centimeter i JEM har ingenting med saken att göra.

Det betyder inte att Angelica kommer att hoppa 5,23 i framtiden (Isinbajevas världsrekord är ju 5,06), men hon är redan på väg mot resultat som kan ge VM- och OS-guld om några år.

Jag har pratat med Sergej Bubka flera gånger om damernas stavhopp och han

hävdar att tjejerna borde kunna hoppa 5,20 i framtiden.

Blir svårt att passera fem meter

Det tror inte jag. Jag tror det är lika svårt för tjejerna att passera fem meter, som det varit för herrarna att passera sex.

Det kommer att förbli en drömgräns och Isinbajeva kommer att vara undantaget som bekräftar regeln, precis som Bubka var på sin tid.

I världsårsbästalistan för 2011 toppar tyskan Martina Strutz just nu med 4,78.

Angelica var ju nära att ta även 4,64 i Tallin och då förstår alla vilka resurser som finns hos den här småländska tjejen. Det är bara ytterligare ett steg med tanke på att hon hoppade 4,63 inomhus i vintras och satte nytt juniorvärldsrekord.

Det går att hävda att Angelica inte har rätta snabbheten för att nå världsklass i seniorsammanhang, men det sköna är att hon själv verkar strunta i det.

Ett nytt fräscht ansikte

Hennes storhet är att hon har modet att sätta i staven varje gång hon hoppar.

Inget velande, inga avbrutna hopp och spring under ribban. Det säger bara pang varje gång och den styrkan kommer att göra henne till en av de största.

Där påminner hon mycket om franske stavkungen Renaud Lavillenie som har samma tuffhet i hoppningen. Det finns ingen tvekan när han sätter staven i gropen.

Angelica är redan en överlägsen världsstjärna som junior med guld i både ungdoms-VM, JVM och nu JEM.

Och hon är fortfarande bara 18 år.

Hennes 4,57 räcker till en nittondeplats på världsårsbästalistan utomhus just nu, men då är bara en framför henne under 20 år – brittiskan Holly Bleasdale, 19, som hoppat 4,70 i år.

Angelica Bengtsson kommer att VM-debutera som senior i Sydkorea i slutet av augusti och jag är ganska övertygad om att hon kommer att ta sig till final.

Det räcker i nuläget och det viktiga är att hon skaffar sig mästerskapserfarenhet inför OS i London nästa år.

Men det viktigaste är att hon är en symbol för det nya svenska friidrottsundret, där den gamla generationen är på väg att dala. Ett nytt fräscht ansikte som friidrotten skriker efter.

Jag hoppas att det Svenska Friidrottsförbundet är smarta nog att

utnyttja det.

■ ■ ■  

Angelicas JEM-guld är bara en av många svenska medaljer på junior och ungdomssidan den här sommaren. Det finns hopp, men det kommer att vara några års vakuum innan Sverige har några guldfavoriter i de stora seniormästerskapen igen.

Men finns det hopp finns det liv, för att vända på det gamla ordspråket.

Det visade Angelica Bengtsson i Tallinn i går.