Wennerholm: Jag tror inte Uffe blir kvar nästa säsong

Näslund, Foppa och Samuelsson - tre extremt starka viljor som en gång gjorde dem till stjärnor

1 av 5 | Foto: CANAL PLUS
SPORTBLADET

VÄXJÖ. Att det är något av ”Stjärnornas Krig” i Modo tar jag som som ett sundhetstecken.

Sportchefen Markus Näslund och tränaren Ulf Samuelsson var inte överens om matchningen av Uffes son Henrik i början av säsongen.

Där ger jag Markus rätt.

Men jag tror inte att Uffe Samuelsson blir kvar i Modo nästa säsong – av helt andra skäl.

Jag tycker det är helt naturligt att det blir heta diskussioner när så starka viljor möts.

Modo har Markus Näslund som general manager, Peter Forsberg som assisterande GM och Ulf Samuelsson som tränare.

Tre personligheter som alla varit några av de största som spelat i NHL. Och tre extremt starka viljor som en gång gjorde dem till stjärnor.

Modo har också infört massor av NHL-regler i organisationen den här säsongen.

Det är fler och mer omfattande videoanalyser av motståndarna, det är slips och kostym som gäller i båset och klubbmärket åker med även på bortamatcherna för att sättas upp på dörrarna till de tillfälliga omklädningsrummen.

Ulf Samulesson håller alla taktikgenomgångar på engelska och laget förbereds minutiöst inför varje match. Och precis som NHL-lagen åker man till alla bortamatcher dagen innan.

Klassiskt misstag redan från start

Modo och Markus Näslund har försökt importera det bästa från NHL.

I det paketet ingick även Ulf Samuelsson som kom från ett jobb som assisterande coach i Phoenix Coyotes.

Men han gjorde ett klassiskt misstag redan från start.

Han matchade 17-årige sonen Henrik stenhårt redan i hemmapremiären mot Frölunda, då han hade näst mest istid av alla forwards i Modo. Sedan fortsatte det i femton matcher till, där facit blev två assist. I det läget låg Modo näst sist i tabellen.

Det var då Markus Näslund fick nog och mer eller mindre krävde att Henrik skulle bort ur laguppställningen. Jag vet också att många spelare var irriterade över matchningen av sonen.

Det förstår jag.

Det som förvånar mig är att Uffe själv gick i den gamla klassiska föräldrafällan. Det spelar ingen roll hur många NHL-matcher någon gjort, eller hur klartänkt man än är som tränare i vanliga fall. Blod är alltid tjockare än vatten.

Nu gick det för långt och när Henrik till slut var petad, jublade publiken i Fjällräven Center när hans namn lästes upp bland de som inte skulle spela i säsongens sextonde match mot Växjö.

Det var inte snyggt gjort mot en 17-åring, men samtidigt hade Uffe själv bäddat för det.

Pekar mot succé

Nu har Henrik flyttat till Kanada och Edmonton Oil Kings i juniorligan WHL, så det problemet är ur världen. Kvar finns pappa Ulf Samuelsson som kom tillbaka till svensk hockey den här säsongen efter att levt i USA sedan han flyttade till dåvarande NHL-laget Hartford Whalers redan som 20-åring.

Hans första år som huvudcoach pekar mot succé, även om Modo förlorade knappt mot Frölunda igår (1–2).

Men jag tror aldrig han blir ”svensk” på heltid igen. Han är en av få svenska NHL-spelare som valt att bli amerikansk medborgare och han har kvar lyxkåken i Scottsdale, Arizona där solen alltid lyser. Det var tjugo grader varmt där i går eftermiddag i en stad där golfgreenerna alltid är gröna.

En stark kontrast till snön, minusgraderna och det nästan eviga mörker som ligger över Örnsköldsvik vintertid.

Uffe har kontrakt med Modo även över nästa säsong, men jag tror rätt jobberbjudande från NHL får honom att flytta tillbaka. Och jag antar att han har en klausul som ger honom rätt att göra det.

Men jag är övertygad om att han först kommer att ta Modo till slutspel den här säsongen.

Han har gjort ett kanonjobb så här långt.

Han har gjort det mesta rätt – förutom det där med sonen Henrik.

Men det är historia nu.