Wennerholm: SOK skickar talangerna till London – det kan ge oss guld 2016

Angelica Bengtsson.
Foto: BILDBYRÅN
Angelica Bengtsson.
SPORTBLADET

HELSINGFORS. Jag är den förste att säga grattis till alla nya friidrottare som får åka till OS i London.

Jag tycker det är helt rätt folk som får åka.

Och SOK:s beslutsfattare visar att de inte är den där ”Stora Stygga Vargen” som alla vill utpeka dem som.

De är hårda – men inga dumskallar.

Nu räddar de friidrotten från att tvingas skicka den minsta truppen någonsin till ett OS.

Men skälen är goda och väl underbyggda.

Moa Hjelmer, Angelica Bengtsson och Kim Amb åker till London för att de kan ta medalj i OS i Rio de Janeiro 2016.

De är där för att göra sitt absolut bästa och samtidigt se vad som krävs för att nå ända fram. Att hantera den enorma press, uppmärksamhet och apparat ett olympiskt spel är. Och få motivation att ge allt de fyra år som väntar till nästa OS.

Två nya personliga rekord

Alla är unga talanger på väg upp – Moa och Kim är 22 år, Angelica bara 19 och fortfarande junior.

SOK gjorde samma sak med en 20-årig Christian Olsson inför OS i Sydney är 2000. Han fick åka dit trots blygsamma 16,97 som bästa resultat i tresteg och var chanslös redan i kvalet där han blev 17:e man. Men fyra år senare tog han OS-guld i Aten.

Sedan kan man ju diskutera sjukamperskan Jessica Samuelsson som är 27 och inte klarade att nå SOK:s kvalgräns på 6 300 poäng.

Men hon har visat en uppåtgående trend med personligt rekord i Götzis i slutet av maj (6 228 poäng) och så ett nytt här i Helsingfors med 6 262.

Hon har varit långt över Internationella Friidrottförbundets A- kvalgräns till OS båda gångerna – den är 6 150. Det vore grymt att låta henne stanna hemma efter den prestationen och de ynka 38 poäng som fattas.

Det kommer inte SOK att göra heller.

Jag har följt Jessica i flera år och hon är en makalös fighter som verkligen brinner och utvecklas hela tiden.

Hon lägger ner en enorm tid och träningsmängd på en gren som inte ger henne några rubriker.

Hon är värd att åka till London.

Och väl där kan jag garantera att hon gör en bra bit över de där 6 300 poängen som SOK krävde från början.

Mästerskapen en överraskning

Michel Torneus är svårare att värdera innan längdfinalen är avgjord här i Helsingfors, men han är en av bara fem svenska friidrottare som har en plats i SOK:s topp- och talangprogram just nu och bara det borde garantera en OS-start.

Han har varit vek i tidigare mästerskap, men har lärt sig något hela tiden.

Det är dags för honom att få chansen att ta det stora klivet nu.

När jag åkte hit till EM i Helsingfors var jag väldigt tveksam till det här nya mästerskapet. Men det har växt till en positiv överraskning.

Inte för att det varit världsklass i grenarna och kanske allra minst på Moa Hjelmers 400 meter. Men det är inte hennes fel.

Hon överträffade sig själv, tog EM-guld, satte två svenska rekord och pressade sig själv över nya gränser.

Ett perfekt mästerskap för en ung friidrottare på väg uppåt.

Moas självförtroende, framtidstro och motivation att satsa vidare har fått en skjuts som inte varit möjlig i något annat mästerskap.

Nu är hon redo att utmana resten av världen.