Rekordform – utom för oss

Wennerholm: Lång resa från EM-succé till OS-medalj

SPORTBLADET

Friidrottsvärlden gasar – men Sverige står still.

Det är dags att glömma EM i Helsingfors och se framåt.

Nio svenska friidrottare är klara för OS.

Ingen är bland topp tio i världen.

Och bäst är en 19-årig junior.

Jag var själv på Diamond League-galan här i Paris i går och såg världseliten sätta nya världsårsbästan.

Kenyanen David Rudisha var 53 hundradelar från sitt eget världs- rekord på 800 meter, Sally Pearson sprang på 12,40 på 100 häck trots att hon slog knät i femte häcken så det small om det.

Annars hade det säkert blivit en tiondel bättre.

Hon satt bredvid mig med lindat knä på på bussen till- baka till hotellet.

Rekordslakt

Botswanas Amantle Montsho vann 400 meter på 49,77, ett lopp där sex av de tio bästa tjejerna i världen saknades och där Moa Hjelmers guldtid (51,13) från Helsingfors hade räckt till en sjundeplats.

Samtidigt läste jag resultatlistorna från de ryska mästerskapen, där det var samma slakt av världsårs-bästan och världsresultat.

Det är dags att vakna ur EM-drömmarna från Helsingfors och inse vad som väntar i OS.

Jag skriver inte det här för att vara negativ eller ned-värderande.

Jag njöt av varenda sekund där på pressläktaren i Helsingfors.

Moa Hjelmers extrema genombrott, Michel Tornéus första mästerskapsmedalj och svenskar som överträffade sig själva.

Det var ett mästerskap där svensk fri-idrott reste sig ur askan.

Får vänta på OS-guld

Men därifrån till OS-medaljer är resan väldigt lång.

Som månen tur och retur, ungefär.

Av de nio OS-uttagna svenskarna platsar ingen på tio i topp i världen just nu.

Två går in bland de 20 bästa.

Och det är ganska talande att Sveriges största talang Angelica Bengtsson är bästa svensk i världen även bland seniorerna.

Hennes 4,58 från galan i Sollentuna i torsdags tog henne ända upp till 14 plats i världen.

Men hon kommer inte att ta medalj i OS.

Vi får vänta fyra år på det.

Som att få stryk av Vitryssland

Det är nio friidrottssvenskar klara för OS, men som jag sagt tidigare så tror jag det bara blir åtta till slut.

Sportbladets Erik Karlsson avslöjade ju häromdagen att Carolina Klüft gör ett sista tävlingstest och om det inte ger de svar hon vill ha så ställer hon in OS.

Jag tycker hon borde ställa in OS redan nu.

Med de förberedelser hon haft och den skada hon dras med är hon fullkomligt chanslös i en längdhopparvärld där åtta tjejer hoppat över sju meter i år.

Och vad väntar hon sig för svar i det här läget – 6,50?

Jag vill inte se Carolina Klüft, som en gång var rankad högst av alla friidrottstjejer i hela världen – oavsett gren – bli utslagen i ett kval i OS.

Det är som att se Tre Kronor få stryk av Vitryssland i en OS- kvartsfinal.

Det gör ont ända in i själen.

Emma Green Tregaro är förutom Angelica den enda som platsar bland topp 20 i världen.

Hon är på delad femtondeplats som hon delar med 16 andra tjejer.

Och trots hennes 1,92 i går och fumliga hoppning på 1,95, så ser jag henne som Sveriges enda medaljhopp.

Emma har en förmåga att vara bäst när det gäller och har gått till alla mästerskapsfinaler utomhus sedan det sensationella VM-bronset som 20-åring i VM i Helsingfors 2005.

Det imponerar.

Tre av nio har rimlig chans

SOK:s krav på de svenskar de tar ut till OS är att de ska kunna konkurrera om en åttondeplats.

Jag tror tre av de nio uttagna svenskarna har en realistisk chans att göra det.

Michel Tornéus i längd en dag då allt stämmer, Emma som jag nämnt och så Ebba Jungmark om hon hittar tekniken igen och lär sig hoppa även utomhus.

Thats it.