”Att bli avskydda är det högsta betyg de kan få”

Inte för att jag har något emot värmlänningarna, utan för att Färjestad är den klubb som är bäst lämpad att bära den bördan.

Det lag som klarar den typen av negativa stämplar redan från start.

Om det nu är en börda.

Känner jag Färjestad rätt spär det bara på klubbens och spelarnas motivation inför den säsong som väntar.

Och det är egentligen ganska självklart att värmlänningarna ständigt toppar den här typen av omröstningar.

Det är det högsta betyg en klubb kan få.

För ska vi sammanfatta Färjestads elitseriehistoria så handlar det nästan enbart om framgång.

Det är en klubb som dominerat sedan elitserien startade, vunnit nio SM-bliguld, snackat om att starta en Europaliga nästan på egen hand, ständigt sagt nej till fjorton lag i elitserien och haft en allmänt lite överlägsen attityd mot övriga hockey-Sverige.

Ett lag de flesta inte vill ska vinna mer.

Och att de idrottsliga framgångarna föder avund är inget nytt fenomen.

Något att vara stolt för

Jag växte upp i ett 1970- och 80-tal som dominerades fullständigt av gamla Sovjetunionen i VM och OS.

Ett landslag man aldrig ville skulle vinna, men som gjorde det ändå.

Jag minns mig själv som sextonåring efter Sovjets förkrossande 13–1 mot Tre Kronor i det som skulle föreställa en VM-final i Göteborg 1981.

Det var en tid då ilskan inte gick ut över att svenskarna var värdelösa, utan mer över att ryssarna var så överlägsna.

De hade ett landslag där samtliga sovjetiska spelare var anställda av armén och spelade och tränade på heltid.

Fulltidsproffs helt enkelt, mot våra stackars svenska landslagsspelare som jobbade mer än halvtid som målare, snickare och murare och allt vad det var bara för att klara livhanken. Proffslivet med ishockey som enda yrke på visitkorten hade inte ännu nått hit.

Därför kändes det som rent fusk.

Heltidsproffs mot amatörer.

Det var den allmänna känslan.

I den tiden och i den eran var det absolut ingen som unnade ryssarna vare sig OS- eller VM-guld.

De hade ju redan vunnit allt.

Därför är jag inte ett dugg förvånad även att Färjestad toppar den här typen av omröstningar.

Det är inget att skämmas över.

Snarare något att vara stolt för.

Elitseriens bästa lag sedan starten

Färjestad har varit elitseriens bästa lag sedan serien startade 1975 och leder elitseriens maratonliga överlägset.

Och då tvåan Djurgården numera spelar i allsvenskan, så kommer de att vara ännu överlägsnare ledare när den här säsongen är över.

Hur det än slutar.

Jag var på elitseriens upptaktsträff i Globen i går och det verkar som de flesta tränare numera anammat Brynäs taktik från förra året.

Att tippa sig själva som svenska mästare – mot alla odds.

Det var bara fyra tränare som tippade ett annat lag som svenska mästare än sitt eget.

Ja, egentligen bara tre eftersom Modos Ulf Samuelsson begränsade sig till ”ett lag norr om Stockholm”.

Å andra sidan kan ju det inbegripa hans eget Modo.

Varför tror inte Kenta på sitt lag?

Men de som inte valde sina egna lag var Växjös Jan Karlsson som sa HV 71 (småländska grannen och av taktiska skäl, kanske), Timrås Tomas Montén som såg Skellefteå som favoriter och Frölundas Kenta Johansson som valde Luleå.

Kenta Johansson får väl skämmas mest av de fyra.

Varför tror han inte på sitt eget Frölunda?

Obegripligt i mina ögon.

Nej, då gillar jag mer utstuckna hakor som Perra Johnsson som trodde på sitt eget AIK och Rögles Dan Tangnes som tippade sitt skånska lagbygge.

När den då helt nye Tommy Jonsson sa Brynäs på samma pressträff förra året skrattade de flesta. När säsongen var över var Brynäs svenska mästare och Tommy Jonsson ”Årets Coach”.