En säsong räckte.
Sedan insåg Colorado Avalanche att de ska bygga sin framtid kring en 19-årig svensk.
Gabriel Landeskog är yngste lagkaptenen någonsin i NHL-historien.
Och jag är inte ett dugg förvånad.
Sedan spelar det ingen roll om det blir en NHL-säsong eller inte.
Jag vet inte hur NHL räknar sina rekord rent formellt, men Landeskog har i alla fall slagit Sidney Crosby med elva dagar som NHL:s yngste officiella lagkapten genom tiderna.
Om han hinner göra en NHL-match som historiens yngste kapten är en annan historia. Det ser väl ganska mörkt ut i dagsläget, men det hindrar inte att Gabriel Landeskog har skrivit både svensk och nordamerikansk idrottshistoria.
Han är inte först.
Bland andra Mats Sundin, Nicklas Lidström, Daniel Alfredsson och Markus Näslund har redan skrivit svensk hockeyhistoria som kaptener i NHL.
Och gamle backen Lars-Erik Sjöberg, som var förste svenska lagkaptenen i NHL då hans Winnipeg Jets tog klivet från WHL till NHL 1979-80.
Men ingen har varit i närheten i Landeskogs ålder.
Jag har aldrig stött på ett större kaptensämne.
Han är född till jobbet.
När jag och fotografen Jimmy Wixtröm besökte Landeskog i kanadensiska Kitchener för två år sedan var det ett av de lättaste jobb vi gjort.
Där blev han kapten redan som 17-åring.
Han lotsade oss till ishallen, han tog hos till den kanadensiska värdfamilj han bodde inneboende hos (som alla juniorer gör i Kanada) och han var suveränt öppen och tillmötesgående.
Dessutom pratade han en bredare engelska än de flesta av sin lagkompisar. Och mest förvånande av allt: Killen är hammarbyare.
Det är där han är fostrad, det är där han formades under ungdomsåren i en klubb som hade en av svensk hockeys största ungdomstränare på avlöningslistan i form av Tomas Storm.
Men det var ändå lirarnas klubb, en förening mer känd för klacksparkar än att skapa kaptensämnen. Jag är tillräcklig gammal för att ha varit med under Hammarby Hockeys storhetsår i början av 80-talet, då klubben gjorde några tillfälliga besök i elitserien, men ständigt tömdes på talangerna av storebror Djurgården.
Men jag minns fortfarande en defensiv back och hedersman från den tiden.
Tony Landeskog.
Gabriels pappa.
Det är kanske där ledaregenskaperna kommer ifrån.
Ett sätt att tackla omvärlden på ett naturligt sätt och utan omskrivningar.
Men när det handlar om framgång är Gabriel Landeskogs karriär en saga. Första säsongen i NHL vann han Calder Trophy som årets rookie och har gett nytt hopp till en klubb som levt på NHL:s bakgård de senaste åren.
En klubb där en legendar som Peter Forsberg bara kom så långt som till att få ett ”A” på bröstet.
Det var i och för sig andra tider, då ingen kunde hota Joe Sakic som kapten för Denverklubben.
Han var ohotad kapten i 14 säsonger i rad under en tid då diskussionen om vem som skulle vara lagets kapten var en icke-fråga.
Det var under Avalanches storhetstid, som byggde på ständiga botttenlaget Quebec Nordiques misslyckanden.
När Quebec som fått välja först i varje draft och roffade åt sig världens största talanger i övergången mellan 1980- och 90-tal.
Förstaval som Joe Sakic, Mats Sundin och Eric Lindros la grunden till det som skulle bli en dynasti några år senare.
Sudden byttes bort till Toronto redan innan klubben flyttades till Denver och jättebabyn Eric Lindros vägrade att spela för den klubb som draftat honom och bäddade för en av NHL:s sämsta bytesaffärer genom tiderna. Philadelphias dåvarande general manager Booby Clarke offrade ”Foppa” och fem andra spelare för att byta till sig Lindros.
Resten är historia.
Det är väl Colorados problem i dag och Landeskog tar knappast över ett självspelande piano.
Men det kanske bara gör det ännu större.