Wennerholm: Så här bra har vi inte varit sedan början på friidrottsundret

SPORTBLADET

GÖTEBORG. Solen sken i Göteborg den här helgen.

Men det regnade ändå.

EM-medaljer.

Nu ska inte det här bli någon väderrapport.

Men det finns bara ett ord för att beskriva svensk friidrotts nya verklighet efter tre tävlingsdagar här i Göteborg: Högtryck.

Vad var det egentligen som hände och hur kunde det ske?

Jag vet inte. Ingen vet.

Till och med den som borde veta bäst, avgående förbundskaptenen Stefan Olsson, var helt snett ute i sina förutsägelser.

Han hoppades på tre medaljer och tyckte att han tog i. Det blev sex.

Och jag skulle vilja dela ut en sjunde till 18-åriga femkampstjejen Sofia Linde som blev femma, men snuddade vid både Carolina Klüfts gamla svenska rekord och bara var 27 poäng från det nysatta världsrekordet.

Han kan nå den magiska drömgränsen

Sverige har bara tagit fler medaljer en enda gång tidigare i ett ­inne-EM och det var början på det svenska friidrottsundret.

Det var i Wien 2002 där Sverige tog sju medaljer.

Alla vet vad som hände sedan. Det väntade fem gyllene år med fler OS-guld, VM-guld och EM-guld än någon vågat drömma om.

Nu är ett inne-EM längst ner på skalan av de internationella mästerskapen.

Men jag såg två uppvisningar i världsklass, då Abeba Aregawi vann 1 500 meter i överlägsen stil och blev en del av det svenska landslaget. Jag var lite fundersam över hur hon skulle reagera över den nya uppmärksamheten här i Sverige, men hon var ett enda stort leende hela den här helgen.

Och Michel Tornéus visade att han är en världshoppare i längd med två nya rekordhopp – 8,27 och 8,29.

Det räckte bara till ett ”silver” bakom ryssen Alexander Menkov, men Tornéus hade ett superhopp där han landade kring 8,50-strecket.

Visserligen ett övertrampshopp där den upphöjda plastelinan har en förmåga att lägga till någon decimeter i hopplängd, men ändå ett bevis på den kapacitet han besitter. Jag blir inte förvånad om han når – med svenska ögon – magiska drömgränsen 8,50 någon gång i framtiden.

Där har vi två klara guldhopp inför VM i Moskva i sommar.

Jarder var den stora knallen

Ebba Jungmark är ett annat framtida guldhopp. Tvåa i går och vann göteborgsderbyt mot Emma Green Tregaro.

Båda har haft skadefyllda säsonger, men jag tror att Ebba har kapacitet att snart ta sig över två meter om hon håller sig frisk.

En Kajsa-kopia.

Den stora knallen i EM var naturligtvis Erica Jarder. Hon startade tävlingen som nummer 17 av 19 anmälda.

Hon hoppade upp sig till nummer tre. Hon persade med 33 centimeter inomhus. Hon var tjejen alla pratade om.

Den i särklass mest överraskande medaljen. Alla kategorier.

Svensk friidrott behövde den här framgången. Förbundet är, med en lätt överdrift, i ungefär samma ekonomiska läge som Leksand.

Sko- och klädsponsorn Puma hoppar av ett kontrakt som varit det bästa förbundet någonsin skrivit under. In kliver NEH, som gör kläder med inga skor och ett kontrakt som inte är i närheten av det gamla.

Det har varit krisstämpel på finanserna.

Helgen i Göteborg kan ändra allt.

Karin Torneklint ny förbundskapten.

Också ett beslut i tiden. Första kvinnan som förbundskapten för friidrottslandslaget.

Hon kommer till ett dukat bord.

Till sist:

Inne-EM i Göteborg är det bästa inomhusmästerskap jag varit med om.

Och jag har varit på några.

Perfekt i varenda detalj.