Kom igen, Tre Kronor – ge oss ett fiasko!

Wennerholm: En dålig svensk inledning brukar bli guld värd

1 av 2 | Foto: AP
klassiska scener Sverige har vunnit två OS-guld i ishockey – 1994 och 2006. Båda gångerna var vägen till finalen krokig och kritiserad.
SPORTBLADET

sotji. En dålig start för Tre Kronor i OS?

Ja, tack.

Inte mig emot.

Det är då det brukar sluta med OS-guld.

Låt oss se den här OS-turneringen ur ett historiskt perspektiv.

Och historia ska inte underskattas.

Jag har varit med om alla vinter-OS sedan Foppa la den där avgörande straffen i Lillehammer 1994 som gav Sverige det första, historiska OS-guldet i ishockey.

Ja, jag var även i Albertville 1992 och såg Teemu Selänne OS-debutera som 21-åring. Men det är en annan historia.

Vad det här handlar om är vägen till de två svenska OS-gulden.

Och slutsatsen är att det helst inte ska handla om skarvfri tysk autobahn, utan hellre om en tjälskadad norrländsk sommarväg.

Det ska skumpa och skramla och gnissla längs vägen.

Vad i h-vete hade hänt?

När jag satt i Lillehammer och såg OS-premiären mot Slovakien 1994 var en 20-årig Foppa långt ifrån historisk och en 23-årig Tommy Salo fortfarande en tilltänkt andremålvakt i OS.

Det blev 4–4 och det stavades fiasko. Hockeyförbundets dåvarande ordförande Rickard Fagerlund var så förbannad att han reste sig och gick mitt under matchen.

Vad i helvete hade hänt i en match mot en nation som aldrig funnits förrän nu?

Ingen visste då att det var början på vägen mot ett historiskt OS-guld.

Nej, den tappade poängen gjorde att svenskarna blev trea i gruppspelet och hoppet minskade då den tilltänkte förstemålvakten Håkan Algotsson tvingades åka hem till Göteborg inför kvartsfinalen då han skulle bli pappa.

Tommy Salo fick hoppa in som förstemålvakt.

Resten är historia.

Nästa turnering?

OS i Nagano och första gången NHL tog uppehåll och släppte sina stjärnor till OS-spel.

Då var förväntningarna ännu högre.

Peter Forsberg och Mats Sundin i sina bästa år, en av världens bästa backar i Nicklas Lidström och en etablerad NHL-målvakt i Tommy Salo.

Ja, ni ser ju hur det gick här intill. Ett bra gruppspel och sedan 1–2 mot Finland i kvartsfinalen efter två mål av den då 28-årige Teemu Selänne.

Sedan har samma mönster upprepat sig.

Ett bra gruppspel, supermatcher och höjda förväntningar har varit raka vägen mot fiasko för Tre Kronor.

Slaktlammets superskräll

Salt Lake City är bästa exemplet, där svenskarna utklassade Kanada med 5–2 i öppningsmatchen. Det var snudd på förnedring. Det blev tre raka vinster och Vitryssland i en kvartsfinal.

Ett slaktlamm kändes det som, när jag stod i hotellkorridoren där i mormonernas starkaste fäste och i Aftonbladet-TV:s skakiga barndom och redan pratade om semifinalen.

Ja, ni vet ju alla hur det slutade.

Vitryssland drog ner byxorna på både mig och hela det svenska laget och mailkorgen var full av folk som påpekade att man aldrig ska ta ut en seger i förskott.

Ni förstår vart jag är på väg. I Turin 2006 blev det pinsamma 0–5 mot Ryssland i gruppspelet och svenskarna såg ut som uppställda koner i ett körkortsprov på en halkbana. Sedan 0–3 mot Slovakien i det som påstods vara en läggmatch, men där slovakerna vann gruppen och även slog Ryssland. Jag var tveksam innan det blev raka vägen mot ett andra svenskt OS-guld.

Och i Vancouver kom tre raka segrar och bara två insläppta mål av ett svenskt lag som såg oslagbart ut i gruppspelet.

Innan detta eviga Slovakien väntade i en kvartsfinal, kontrade bort de svenska stjärnorna och vann med 4–3.

Turneringen var över innan den ens börjat kändes det som.

Nu står vi där igen.

Och hur viktigt är det att vinna mot Tjeckien i dag? Pär Mårts vill vinna alla matcher sa han till mig i går och han struntar i historien trots att han var med om bragden i Lillehammer som assisterande förbundskapten bredvid Curre Lundmark. Och Tre Kronor har sedan flera år haft sin egen psykolog i Pär Pettersson som ska få dem att känna sig just så oövervinnerliga som de kan känna sig.

Men jag undrar.

Jag tror att det handlar om omvänd psykologi.

Det är ingen exakt vetenskap, men den känns väldigt svensk.

Utskällda, nedvärderade svenskar presterar bäst när det gäller.

Det är enkel psykologi.

Bra start – tidig hemresa

OS i Lillehammer 1994

Gruppspel:

4–4 Slovakien

4–1 Italien

7–1 Frankrike

6–4 USA

2–3 Kanada

Placering i gruppen: 3

Slutspel:

3–0 Tyskland

4–3 Ryssland

3–2 Kanada (straffar).

OS-guld!

Kommentar:  Svajig väg till slutspel, poängtappet mot Slovakien gjorde att svenskarna bara blev trea i gruppen. Kritiken var massiv. Men den tystnade helt i slutspelet som avslutades med svensk hockeyhistorias mest klassiska straffmål.

OS i Nagano 1998

Gruppspel:

4–2 USA

2–3 Kanada

5–2 Vitryssland

Placering i gruppen: 2

Slutspel:

1–2 Finland

Slutplacering: 5

Kommentar: Historiens första svenska Dream Team med Foppa, Sudden och Lidas i sina bästa år. Knapp förlust mot Kanada, men imponerande spel gav en andraplats i gruppen. Sedan kom dråpslaget mot Finland i kvarten.

Salt Lake City 2002

Gruppspel:

5–2 Kanada

2–1 Tjeckien

7–1 Tyskland

Placering i gruppen: 1

Slutspel:

3–4 Vitryssland

Slutplacering: 5

Kommentar: Sverige gick obesegrade genom gruppspelet, utklassade Kanada och hade 14–4 i målskillnad. Sedan kom svensk hockeyhistorias största chock i kvarten mot Vitryssland.

Turin 2006

Gruppspel:

7–2 Kazakstan

6–1 Lettland

0–5 Ryssland

2–1 USA

0–3 Slovakien

Placering i gruppen: 3

Slutspel:

6–2 Schweiz

7–3 Tjeckien

3–2 Finland

OS-guld!

Kommentar: Utklassade av Ryssland, nollade av Slovakien (den påstådda läggmatchen) och trea i gruppen. Det gav Schweiz i kvarten och då var Sverige ett helt annat lag. Och tog andra OS-guldet i historien.

OS i Vancouver 2010

Gruppspel:

2–0 Tyskland

4–2 Vitryssland

3–0 Finland

Placering i gruppen: 1

Slutspel:

3–4 Slovakien

Slutplacering: 5

Kommentar: Ett fantastiskt gruppspel,  och Slovakien skulle bli en lättsmält förrätt i slutspelet. Men det blev precis tvärtom. Tidig hemresa för Tre Kronor den här gången också.