Wennerholm: Växjö måste acceptera att det kommer göra ont om de ska vända

SPORTBLADET

VÄXJÖ. Det var en kväll då allting sprack för Växjö.

Raden med fem raka segrar mot ­Färjestad den här säsongen.

Semifinalens hemmafördel.

Och Teemu Lassilas rekordlånga nolla.

Men jag tror ändå att de vänder på det här.

Kalla det magkänsla eller vad som helst, men det känns som Växjö spelade ett par snäpp under den förmåga de visade i kvartsfinalen mot Luleå.

Och att Färjestad spelade ungefär så bra som de kan just nu.

Samtidigt är det alltid ett stort misstag att underskatta värmlänningarna.

Det finns ingen klubb i Sverige som har så mycket vinnarkultur i väggarna, en vinnarkultur som Växjö är för ung som klubb för att ha skaffat sig.

I alla fall på den här nivån.

Talar vi SM-slutspel står det 34–1 till ­Färjestad.

Talar vi SM-guld är det 9–0.

Det blir naturligtvis svårare och svårare att behålla det här med en stark kultur med den enorma omsättning på spelare som ­råder i dag, men i värmlänningarnas fall ­lever den kvar i hela organisation.

Ständigt lysande målvaktsspel

Det finns få platser i hockey-Sverige där en förlust tas hårdare än just där.

Färjestad har en annan styrka.

De har alltid hållit fast vid sin spelidé och den är alltid som effektivast vid den här ­tiden på året, då trafiken tätnar och den fysiska hockeyn betalar sig bättre.

Då tålamod är en dygd.

En kombination av fysik, ett starkt försvarsspel, en förmåga att ­minimera misstagen och det ständigt lysande målvaktsspel som Erik Granqvist lägger grunden till som målvaktstränare.

Hur många målvakter har han tagit fram under sina år i klubben?

Jag har nästan tappat räkningen, men problemet är att de utvecklas så mycket att de försvinner till större ligor och större lönekuvert ganska omgående.

Nu är det Fredrik Pettersson-Wentzel som vi kan bocka av på Granqvists långa lista.

Han är uppe på en räddningsprocent på överlägsna 94,54 så här långt i slutspelet och då bjöd han ändå på ett relativt enkelt Växjömål igår, då Jan Hlavacs skott smet in mellan benskydden.

Men han visade att Växjö kommer att få jobba stenhårt för varje mål i den här semifinalserien.

Och hur många är beredda att gå in och ta fighten framför mål mot hårdingar som Ole Kristian Tollefsen, Niklas Arell och Shawn Belle?

Jag såg inte många som var det i går.

Så vad talar då för Växjö i det här läget?

Jo, ganska mycket.

Nu fick både tränaren och Sam Hallam och spelarna en lektion i vad som väntar och att ett Färjestad i ett slutspel är en helt annan sak än det Färjestad som smålänningarna slog i fem raka matcher i grundserien.

Jag tycker att Växjö har mer spetsspelare som brukar vara skillnaden i den här typen av matcher.

Men de måste acceptera att det kommer att göra ont om de ska vända på det här.

Det måste vara beredda att ta massor av stryk i en semifinalserie där det gäller att vara bäst när det smäller.

Teemu Lassilas nolla höll i 175 minuter och 21 sekunder, innan Pontus Åberg kunde trycka in kvitteringen till 1–1 efter 7:09 i tredje perioden.

Det var långt ifrån Jonas ”Monstret” Gustavssons slutspelsrekord från 2009, då han höll nollan i 240 minuter och 25 sekunder.

Monstret som också blev stor under ­Erik Granqvists ledning i Färjestad.

Teemu Lassila är naturligtvis en annan nyckel om Växjö ska vända det här.

Han har ju kritiserats för att vara lite ojämn tidigare och det har varit lite upp och ner även i det här slutspelet. Det är därför han ”bara” ligger fyra i räddningsprocent (93,42), trots att han hållit nollan i tre slutspelsmatcher.

Det krävs att han vinner målvaktsmatchen mot Fredrik Pettersson-Wentzel om Växjö ska få uppleva klubbens första historiska SM-­final.