Mästarnas mästare

Wennerholm: Skellefteå är bästa klubblaget någonsin i svensk ishockey

SPORTBLADET

KARLSTAD. Sjutton klubbar har blivit s­venska mästare i ishockey sedan ­starten 1922.

Men få har imponerat på mig som ­Skellefteå gjort de senaste två åren.

De är inte bara mästare.

De är Mästarnas mästare.

I hockeyns värld är det inte några slumpmässiga nattdueller som bestämmer utgången.

I den här SM-finalen har Skellefteå slagit stora och mäktiga Färjestad med 4–0 i matcher och totalt 20–3 i mål.

Det finns bara ett ord för det.

Utklassning.

Minsta segermarginalen var tre mål.

Det har inte hänt på 37 år, inte sedan ­Brynäs slog Färjestad med 6–2 och 9–3 i SM-finalen 1977. Men då avgjordes allt i bäst av tre matcher och det räckte med att vara först till två segrar.

Jag kan bara säga vad jag sagt hela tiden.

Skellefteå är det bästa lag svensk klubbhockey någonsin haft. Totalt överlägsna i en tid då det egentligen ska vara omöjligt att ha den kontinuitet och kunna behålla så stora stjärnor som klubben har.

Var tunna som norskt flatbröd

En del menar att det är usel konkurrens som gör att Skellefteå kan dominera som de gör.

Men det var ännu värre på det 1950- och 60-tal då Djurgården regerade ohotat och sedan ersattes av Brynäs.

Då var konkurrenterna inte ens i närheten och det var en annan tid då storklubbarna fick behålla alla sina stjärnor. NHL föraktade européer och närmast föraktade de svenskar de kallade ”chickens”. Och KHL fanns inte ens på kartan.

Dåtidens bästa spelare stannade hemma, men de var inte i närheten av dagens fullblodsproffs.

De flesta hade vanliga jobb vid sidan av ishockeyn, lönekuverten var tunna som ett norskt flatbröd och amatörism gällde.

Och leta på Youtube efter några klipp från den tiden och det ser ut att stå stilla därute på isen.

I dag är det en helt annat sport.

Det gäller allt från den fysiska statusen hos spelarna, materialet och framför allt farten och passningstempot.

Sedan är det alltid svårt att jämföra olika epoker, men trots det står jag fast vid min ståndpunkt.

Skellefteå är det bästa klubblag som ­någonsin funnits i svensk hockey.

l l l

Det finns naturligtvis avigsidor med att Skellefteå tokdominerar som de gör just nu i svensk hockey.

Vi har haft två slutspel i rad nu utan n­ågon som helst dramatik och bäst av sju gäller inte Skellefteå.

De har som mest tvingats till fem matcher i slutspelet de senaste två åren. Och vunnit två SM-finaler efter varandra i fyra raka.

Men jag klagar inte. Jag njuter.

De är egentligen en lilleputt

Och det är bara för de andra att ta efter Skellefteås nyskapande och försöka göra det ännu bättre. Har snackar vi egentligen om en lilleputt på den svenska hockeykartan, som gick upp i dåvarande elitserien 2006 men som aldrig slutat utvecklas. De flesta SHL-lag har bättre förutsättningar än Skellefteå att lyckas med samma sak, men det är som om utvecklingen stått still på de flesta platser.

Gamla storlag som Färjestad och HV 71 har levt kvar i det gamla alldeles för länge. Det var egentligen en bragd att Färjestad ens tog sig till en SM-final den här säsongen. Det hade mycket med tradition och nedärvd vinnarmentalitet att göra.

Men jag har aldrig varit med om en SM-final som slutat så förutsägbart. Skellefteå var skyhöga favoriter redan från början och de vann ännu överlägsnare.

Det svider hos en klubb som Färjestad och konsekvenserna blir omedelbara.

Det är dags att ta upp jakten

Halva laget kommer att bytas ut till nästa säsong och Håkan Loob meddelade direkt efter finalförlusten att sex nya spelare är klara och att det blir minst tio innan den omedelbara generationsväxlingen är över.

Det är exakt den reaktion jag vill se.

Det är dags att ta upp jakten på Sveriges bästa lag.

Annars tror jag Skellefteå kan dominera för all framtid.